Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Ett biokonservativt förslag till svar på akuta etiska frågor om människan och teknologin
I och med att projekt för kartläggning av människans arvsmassa (Human Genome Project) slutfördes 2000 släpptes oerhört omvälvande krafter lös. Tillsammans med detta dröjer det inte länge innan vetenskapen utvecklat en större förståelse för hur den mänskliga hjärnan arbetar, något som tre konkurrerande jätteprojekt just nu jobbar för i världen. Konsekvenserna av detta kommer att vara en teknologisk och vetenskaplig elit med enorm makt över vår framtid.
Vi som skriver detta är djupt oroade av att den här utvecklingen. De som driver på denna utveckling verkar ha kortsiktiga ekonomiska intressen och de som har ett formellt ansvar verkar ha en religiös övertygelse om att kunskap och teknisk utveckling endast är något bra. Vi menar att det är en mycket farlig villfarelse då det inte finns något stöd för att utvecklingen leds av en välvillig försyn. Vi ser ett starkt behov av att snarast dra upp ”röda linjer” för forskning och teknikutveckling.
Att skilja det goda syftet från den onda bieffekten
Det har de senaste tio åren gjorts stora framsteg med att skapa proteser som kopplas direkt till centrala nervsystemet, däribland Cochleaimplantat som gett massor med hörselskadade människor en viss hörsel tillbaka. Det kommer snart att finnas ögonproteser som kan ge en viss syn tillbaka och handproteser med både känsel och finmotorik finns redan som prototyper. Det finns stora förhoppningar om att helförlamade snart ska kunna styra rullstol och andra hjälpmedel direkt med viljan. Ytterligare några år senare kan de ha exoskelett och röra sig fullvärdigt.
Det är naturligtvis mycket svårt att argumentera emot sådan användning av teknik. Dessa är dock viktiga steg på vägen mot att människan växer ihop med maskiner (cyborger), och skapandet av människolika robotar (androider) eller andra övermänskliga artificiella intelligenser. I jakten på bot för cancer och ärftliga sjukdomar skapar sig läkarna redskap som också kan användas till att odla fram genetiskt designade övermänniskor.
Human Brain Project
EU har tilldelat anslag till ett ”Human Brain Project” (HBP). Syftet med Human Brain Project är att skapa en sammanhängande teori om hur vårt mest komplicerade organ fungerar och att testa teorin genom att göra en datormodell av en arbetande hjärna.
Om man lyckas kommer man alltså att ha skapat ett människoliknande medvetande i en maskin. Ett mer avgörande teknologiskt genombrott är svårt att föreställa sig. Att nå dit är svårt. Det kräver gemensam ansträngning från tusentals forskare och ingenjörer. Det kräver tid och enorma summor. ”Utan politiskt och ekonomiskt stöd kan det inte göras”.
Efter Human Brain Project
Lyckas HBP öppnas möjligheter för helt nya teknologier och forskningsområden. Dessa behöver inte var för sig vara enormt stora och resurskrävande, men deras samlade betydelse för mänsklighetens fortsatta utveckling kan däremot bli enorm, vilket belyses med några exempel nedan:
1) Artificiell Intelligens
Med en teori om hur medvetandet fungerar och en fullt fungerande datorsimulering finns alla möjligheter att också ”förbättra” dessa processer. Säkert kommer man utöka dessa med mer minne och snabbare bearbetning. De biologiska neuronen arbetar med långsamma kemiska signalsubstanser, medan en elektronisk motsvarighet kan arbeta tusentals eller miljontals gånger fortare. Tänk dig en AI-individ som på 12 minuter hinner läsa lika mycket som en biologisk människa någonsin kan hinna med under ett helt liv, samtidigt som denna har tillgång till ett digitalt bibliotek av e-böcker och artiklar tillsammans med ett perfekt minne!
2) Övervakning
Med kunskap om hur hjärnan arbetar och med elektroniska implantat för tvåvägskommunikation kommer man att erbjuda en smartphone-funktioner som är direkt styrda med tanken, det så kallade ”Googlechippet”. En fantastisk källa till kunskap och underhållning, men också en perfekt avlyssningsutrustning ansluten direkt in i huvudet på folk.
Vad kan man göra med det? Ska vi ersätta rättsväsendet med tankeläsning. Ska polisen gripa människor redan när ett brott planeras? En totalitär regim kommer att kunna plocka potentiella dissidenter till specialbehandling långt innan de kunnat formulera ett politiskt program.
3) Grymma djurförsök
Forskning på nervsystemet kräver oundvikligt massor av experiment med levande djur. Forskarna öppnar skallen och applicerar sin elektronik direkt i hjärnan på vakna, medvetna och fastspända djur. Dessa tränas att utföra olika uppgifter eller att erfara intryck, samtidigt som man in vivo registrera vad som samtidigt händer i deras hjärnan. Det är ofta fråga om extrema övergrepp och man kan tänka sig att försöksdjuren upplever den största tänkbara maktlöshet, smärta och förtvivlan.
Forskningens frihet
Det sägs ofta att man inte kan eller får stoppa människors kreativitet. Man menar att det är en oundviklig sida av att vara människa, såsom att ständigt vilja överträffa sig själv eller utforska det okända, men det är faktiskt politiker som beslutar att ge ett jätteanslag till HBP, HGP eller utvecklandet av en atombomb.
Att satsa på HBP kan visa sig vara det sista forskningsprojektet som den gamla människan (homosapiens) genomför. Om en artificiellt intelligent livsform tänds kommer den snart att ta ledningen.
Den artificiella Intelligensens etik
Man måste ha klart för sig att den avgörande etiska fråga som vi (homosapiens) måste ta ställning till är om vi överhuvudtaget ska skapa stark artificiell intelligens (AI). Den dagen en sådan har vaknat till självmedvetande har problemformuleringsinitiativet övergått till denna AI. Vi har ingen aning om vad en AI kommer att skaffa sig för moral. Det är högst osannolikt att denna AI kommer att ta som sitt stora och enda kall att tjäna de gamla människorna. Vad ska övermänniskan ha nio miljarder apmänniskor till? Har vi kanske tagit det som vårt heliga kall att vårda och tjäna den övriga naturen? Nej! Levde våra förfäder i harmoniskt syskonskap med Neandertalarna? Nej! Varför skulle en övermänsklig AI visa större respekt för sin primitiva skapare?
Eugenik
Human Genome Project är redan genomfört. En bieffekt av projektet är att vi idag har mycket billiga och effektiva metoder att läsa genetisk kod. Genom att jämföra koden hos människor från olika folkslag har vi idag ett detaljerat släktträd. Om det inte hade varit politiskt känsligt skulle genetikerna säga att vi med råge uppfyllt förra århundradets vildaste drömmar om att beskriva artens raser och folkslag.
Läkekonsten har i mycket hög grad satt det naturliga urvalet ur spel. Även individer med avgjort dåliga anlag har stora möjligheter att leva ett normalt liv och skaffa sig familj och barn. Eftersom det hela tiden sker nya mutationer och de flesta är dåliga är det givet att på detta sätt sprider sig dåliga anlag i befolkningen. Någon form av eugenisk politik kommer på lång sikt att bli nödvändig.
Ännu så länge är erfarenheter från förra århundradets ”rashygien” med steriliseringar och övergrepp ett stort hinder för tanken, men på den magiska ”Marknaden” agerar ändå människor redan i den riktningen. Det är troligt att många faktiskt aktivt kommer att efterfråga eugenik och vara beredda att betala för det.
Det vi sett än så länge är blott en mild föraning om vad som kan komma. Inom växt- och husdjursförädlingen utvecklas med rasande fart tekniker för att bygga om livet. Vi kommer under de närmaste årtiondena att få tillgång till tekniker som radikalt kan skapa om vår egen biologi. Det finns många som menar att människan är en bristfällig konstruktion, då det finns mycket som skulle kunna fungera bättre. Vi skulle kunna bli intelligentare, gladare och givetvis starkare och friskare.
Frågan är om vi verkligen vill ha genetiskt ”förbättrade människor” med allt vad det för med sig av inskränkningar för individuell frihet. Att låta fortplantningsbesluten bero på något så godtyckligt och irrationellt som ”kärlek” och kroppslig närhet kommer ju i så fall inte att vara möjligt.
Vårt förslag är att bara mycket restriktivt tillåta negativ eugenik för att hindra spridning av uppenbart sjukliga anlag.
Andra skäl, överbefolkning och överutnyttjande av naturresurser, kan motivera snart införandet av någon form av fortplantningskvoter (till folkgrupper) eller fortplantningslicenser till enskilda. Möjligen kan det på sikt kombineras med en försiktig positiv eugenik, alltså en politik som syftar till att befrämja ”goda” människors fortplantning framför de som är mindre livsdugliga. Detta som kompensation för det uteblivna naturliga urvalet.
Transhumanism – Paradise Enginering
Transhumanismen är en ideologi som ser skapandet av en ny bättre människa som en tvingande plikt och närmast helig uppgift. Dess anhängare föreställer sig att en ny eller ”förbättrad” människa kan bli mycket intelligentare, ha förbättrade och även helt nya sinnesorgan, samt ha enorm minneskapacitet. Hon kommer att kunna leva så länge hon vill, och total lycka ska vara normaltillståndet. Vi har möjlighet, menar transhumanister, att förverkliga paradiset här i den materiella världen enbart med hjälp av teknik (GRIN-teknologier, såsom nanoteknik). De mest extrema menar att det inte bara är människan och hennes efterföljare som kommer att dra nytta av detta. Vi kommer att kunna bygga om hela naturen och skapa en ny ekologi på Jorden. Vi ska ”skriva om ryggradsdjurens genetik”. Befriade från alla begränsningar ska vi sedan kolonisera hela galaxen och ultimat förvandla hela världsalltet från ett slumpstyrt kaos till ett genomlyst medvetande.
Vi har ingen aning om hur många medvetna anhängare den transhumanistiska ideologin kan ha. De är förmodligen än så länge inte särskilt många, men det är av mindre betydelse. Idén är utpräglat elitistisk och anhängarna verkar inte vara intresserade av att skapa en massrörelse. De som är först med att bli radikalt förbättrade kommer att få en enorm makt över alla andra. De typiska transhumanisterna är dataingenjörer, genetiker, läkare och liknande – viktiga delar av samhällets elit.
Politiskt är transhumanismen helt likgiltig till nästan alla vanlig politiska sakfrågor. Fattigdom, miljöförstörelse, energiförsörjningen, allt är problem som kommer att lösas så mycket bättre av den nya rasen.
Två riktningar
Transhumanismen har två tydliga huvudriktningar, ”GM-programmet” och artificiell intelligens. I nära tid har de ganska lika argumentation och målsättning, men på lite längre sikt är de mycket olika.
GM-programmet
Den ena riktningen tänker sig att det är den biologiska människan som skall utvecklas. De vill använda kunskap om ärftlighet, fysiologi och artificiella fortplantningstekniker till att genetiskt förbättra människan. Man förespråkar eugeniska program som bygger på in vitro-befruktning (provrörsbarn), genanalys och urval för att snabba upp förädlingsprocessen. Fördelen (ur biokonservativ synvinkel) med detta program är att den tar tid, många generationer, och det kommer att ta ännu längre tid om man lyckas hämma människans åldrandeprocess. Det gör att vi kommer att ha gott om tid och många tillfällen att tänka över vad vi vill ha och vi riskerar inte att en övermänniska plötsligt får ett radikalt övertag. Risken är däremot stor att vi gradvis vänjer oss under denna process. Vi tvingas inte till något definitivt avgörande.
Artificiell intelligens
Den andra riktningen är framför allt intresserad av det biologiska nervsystemets fysiologi. Syftet är att härma biologin för att skapa dataprogram som förmår att kopiera och simulera nervsystemets funktioner så troget att intelligent medvetande vaknar. Så småningom tänker man sig att en levande människas hjärna ska kunna flyttas (”portas”) till en datormiljö. När väl ett människolikt medvetande vaknat i en dator finns enorma möjligheter att ansluta förstärkta funktioner. Anhängare av AI-linjen hoppas på mycket snabba förändringar. De har inte tid att vänta på genetiska modifieringar av hopplöst föråldrade biologiska system.
Just hastigheten skulle kunna väcka mänskligheten till en rasande revolt. Risken är dock att avgörandet kommer för sent, när maskinerna redan gjort sig oumbärliga och en revolt också oundvikligen innebär stor förstörelse, anarki och kaos.
Transhumanismens feltänk
Vilka är ”vi”?
Man kan undra över hur människor vid sina sunda vätskor kan önska skapandet av övermänniskor eller maskiner som kan överträffa människor i alla avseenden. Psykologin är att man tror sig själv vara med i centrum av utvecklingen. Det är ju ”vi” som förbättrar oss själva! ”Jag ska kunna få längre liv.”
En människa är inte bara ett medvetande, hon är också en kropp. Naturligtvis kommer vi att kunna simulera kroppen i en virtuell värld, enligt Ray Kurzweil med flera. Vi kommer att kunna simulera allt, men varför skulle vi simulera en massa funktioner som inte längre har någon mening för vår överlevnad: att äta, motionera, ha sex, dricka en kopp kaffe. AI-existensen kommer att vara något helt annorlunda än en människa och det kommer hon strax att upptäcka.
Det är viktigt att förstå att människan fram tills nu väsentligen varit sig lik i flera hundra tusen år. Vi är däggdjur. Vi må ha en större förmåga till abstrakt tänkande än andra däggdjur men alla våra känslor är grundade i biologiska egenskaper som vi har gemensamma med de flesta djur. Viljan till liv, det sociala spelet, behovet av bekräftelse, skönhetsuppfattning, lusten till barn och kärlek, sinnlig njutning och smärta. Transhumanismen är en tonårsmässig dödslängtan född ur en revolt mot livet. Livet som robot må kunna vara i ”evighet” men berövad all sälta som gör livet värt att leva.
Evigt liv
Döden är ett av våra största mysterier. Livsdriften är detsamma som att göra allt för att undvika slutet. Inget kan antagligen vara mer lockande än löftet om att det finns en utväg.
Tänk efter! Återvunnen ungdom och förlängt liv vore framför allt önskvärt om det bara var jag, eller en exklusiv elit där jag är med, som fick uppleva det. Om alla hade flera hundra år långa liv, vad skulle vi göra med dem? Det skulle blien värld utan barn, vi skulle bara kunna tillåta tillkomsten av barn för att ersätta dem som dör i olyckor. Vi skulle likväl bara vara unga en gång. Den första kärleken skulle inte multipliceras. Även om vi inte ser ut som åldringar så skulle vi vara det redan när sjuttio, åttio år gått.
Visdom är att acceptera livets naturliga lopp och att inte klänga sig fast vid sitt förgängliga ego. För att nytt friskt liv ska kunna födas, måste det gamla lämna scenen. Det går inte att vara död. Det är inte ett tillstånd som kan upplevas, däremot går det i högsta grad att leva.
Döden är än så länge en yttersta garant för en slags jämlikhet. Ingen, inte ens de rikaste eller smartaste, lever i oändlighet. Det vore en monstruös värld där det finns en kast av omåttligt rika som kunde suga sig fast vid liv och makt i århundrade efter århundrade, där världens övriga miljarder aldrig kunde samla sig till att utmana dessa.
Lycka
Det naturliga urvalet har inte gynnat djurs och människors upplevda lycka. Naturen är fullständigt likgiltig till lycka och olycka, säger transhumanisterna, det som räknas är överlevnad. Frigjorda från det blinda naturliga urvalet bör vi i stället med hjälp av teknik skapa en ny människa som har större förmåga att njuta av livet och känna lycka.
Genuin mänsklig lycka har en grundton av meningsfullhet, och är något som kommer av framgångsrik kamp och samarbete i tillvaron. Utan motstånd är vinsten inget värt. Att bara få minsta nyck eller önskning uppfylld snabbt och utan ansträngning ger inget annat än en känsla av tomhet och uttråkning. Vi är övertygade om att människan blir sig själv, finner sig själv, just i kamp med naturliga begränsningar.
Här måste vi låta en av manifestförfattarna dela med sig av sin personliga upplevelse av livslust och strävan efter lycka:
”Jag är konstnär. Hur tomt och meningslöst skulle inte livet som konstnär vara om det gick att trycka på en virtuell knapp för att skriva ut en bild direkt från sina drömmar eller ur sin fantasi?
Mitt liv som konstnär har gjort mig djupt misstänksam mot ”sökande efter lycka”. Jag söker inte alls lycka, jag söker ”sanning”, ”uttryck”, ”autenticitet” eller något liknande. Jag försöker inte undvika plågsamma tankar, jag uppsöker aktivt intellektuella problem och politiska konfliktämnen. Det är verkligen ingen väg till ”lycka”. Lycka är ett tillstånd som kan slå till vid de mest oväntade tillfällen. De lyckliga ögonblicken är nästan helt oförutsägbara. Man kan fånga dem i flykten, men inte hänga fast vid dem! Då kanske man istället får leva ett aktivt, kreativt och spännande liv. Kanske får man också något som är värt att berätta för barnbarnen.”
En oundviklig konfrontation
Transhumanister förstår att de till slut kommer att möta motstånd, men de tackar säkert för den tid då både idéerna och de tekniska resultaten växer utan att de väcker alltför mycket uppmärksamhet. Det är alltså bland elitens mest framstående representanter man kan räkna med de att finna transhumanismens mest entusiastiska anhängare. Högst troligt finns också mäktiga ekonomiska intressen på deras sida.
Det är lätt att föreställa sig en transhuman ideologi för massorna, med löften om ”evigt liv” och befrielse från alla slag av lidande. Alla problem kan få en teknisk lösning, kommer de att säga, och om den fysiska världen inte räcker till så kan alla drömmar förverkligas i ändlösa virtuella världar. De mest bisarra och perversa paradisföreställningarna kan framställas som lätt uppnåeliga.
Vi (biokonservativa) är övertygade om att vi (människosläktet) inte kan tillåta ingenjörerna att på försök tvinga på oss en transhuman utveckling. Det är inte möjligt att skapa ett fredsavtal som garanterar den gamla mänsklighetens säkerhet och samtidigt tillåta en elit att utveckla övermänniskliga intelligenser.
Att välja att vara ”naturlig” i en värld av ”förbättrade” är inget alternativ. Det finns ingen tänkbar kompromiss. Om människan (homosapiens) och naturen ska ha möjlighet att överleva måste transhumanism, GM-människor och stark artificiell intelligens förbli tankeexperiment.
Det är inte möjligt att vänta och ”se hur det går”. Vi är redan alldeles för beroende av svaga artificiella intelligenser. Det är redan nu omöjligt att ”dra ur sladden” utan att det får enorma konsekvenser och beroendet blir värre för varje dag som går. Vi behöver rekonstruera och kanske även avveckla stora IT-system, kanske till och med internet i sin helhet. Om inte annat borde vi regelbundet öva nedsläckning av internet och andra stora system och tillse att vi har andra analoga alternativ för alla samhällsviktiga funktioner.
Sammanfattning och krav
- Praktiska försök att skapa intelligenta självmedvetna maskiner (stark AI) måste förbjudas.
- Robotar med vare sig stark eller svag AI, androider eller zooider som kan förväxlas med levande människor eller djur, får inte tillverkas.
- Elektroniska hjärnimplantat med syften utöver att avhjälpa uppenbara funktionshinder får inte användas.
- Vapen med förmåga att självständigt besluta om dödligt våld mot människor får inte konstrueras eller tillverkas.
- Robotar eller nanomaskiner får inte ges reproduktionsförmåga.
- Ett stramt regelverk för forskning och teknisk tillämpning av GRIN-teknologier måste antas internationellt. Brott mot de lagar som stiftas på området skall betraktas som ”brott mot mänskligheten” och måste vara särskilt hårda, eftersom följderna av sådana brott äventyrar vår mänskliga arts framtid.
- Vi förstår att dessa förbud lägger ”en våt filt” över flera forskningsområden, och att vi indirekt kommer att hämma kunskapstillväxten på ytterligare en mängd områden. Dessa regler kommer givetvis inte att kunna vara ”för evigt”. Tvärtom kommer våra barn och barnbarn att om och om igen ompröva varenda rad i våra lagtexter. Det viktiga här och nu är att slå till bromsarna. Mänskligheten behöver tid att mogna. Framtiden är lång. Solen kommer att lysa stadigt över vår planet i minst en miljard år till. Det finns gott om tid att bygga både robotar och rymdskepp och att kolonisera främmande världar. Det är inte bråttom!
Vi (mänskligheten) behöver tålamodet att bara ta ett steg i taget, pröva resultaten och ge oss tid att tänka över om vi vill gå vidare.
Vi vet med säkerhet att den gamla biologiska ordningen fungerar. Det går att skapa ett gott samhälle på vilken teknisk utvecklingsnivå som helst – förutsatt att vi anpassat befolkningsstorlek och samhällsgrundande ideologi efter ekologisk bärkraft och tillgängligheten av energi och mineralresurser.
Vi (mänskligheten) bör tänka oss för väldigt noga och med stor ödmjukhet innan vi ger oss på att ”förbättra” naturen så som den hamrats fram under tre och en halv miljarder år av försök och misstag.
Skribent: Åke Blomdahl, bildkonstnär
