Andreas Hultén om misantropi och varför vi ska behandla alla med respekt och värdighet
Att odla de emotionellt attraherande känslorna är viktigt på flera plan. Det gör att vi kommer i kontakt med perspektivtänkande, att vi får bättre relationer, att vi lyckas bättre på arbetet och att vi blir mer etiska människor. Vägen dit är att arbeta med sig själv, med sitt begripande och sin förståelse. Och att inte ge upp i detta.
Vi har alla känslor på olika nivåer. Man kan säga att negativa känslor är ”lägre”, och positiva känslor är ”högre”. Hur vi förhåller oss till varandra är mycket beroende på hur vi känner för varandra. Viktigt är det också hur vi tänker om varandra. Framförallt för att tankar styr våra känslor.
Vi alla kan ha en blandning av känslor inför andra. Att anstränga sig och försöka se på andra med respekt, hänsyn, och deltagande är att göra en god gärning i sig. De positiva handlingarna kommer därefter som ett brev på posten. Och det leder till en positiv sådd som mognar till skörd. Även eliten bör inkluderas i det här. Varför agerar de som de gör? Vad är det som driver dem? Hur skulle jag själv resonera med en av dem om jag hade personen här framför mig?
Att förstå allt är att förlåta allt
Att välja att stanna kvar i positiva känslor inför andra och ”odla” dem leder till kontakt med perspektivtänkandet, där saker inte är så självklara. Det går att se på saker från flera olika håll, flera perspektiv. Det är en viktig förmåga att odla.
Misantropin smyger sig på oss när vi minst anar det. Det kan vara även mot vänner och nära bekanta. Då är det viktigt att vi gör vårt bästa och försöker förstå våra medmänniskor. Att ge andra fördelen av tvivlet, utan att för den skull vara naiva och ignoranta. Misantropin är något som aldrig tar semester. Det kan inte vi heller göra.
Vi kan inte älska alla lika mycket
Man kan säga att den väl kända ”arvssynden” (uppfattningen att människan ärver Adams synd och därför redan från födseln står i skuld till Gud och är hemfallen åt döden) är de bortstötande känslornas behärskande i det känslomässiga tillståndet. Vår oförmåga att behandla andra med respekt, vördnad och beundran.
Alltid finns det någon ”orsak” till att berättiga hat och förakt. Om inte annat så för att man själv inte kan älska sig själv. En reell orsak till taktlöshet och förakt är att vi själva inte förstår andra. Vi kan inte begripa hur de kan säga och göra på ett visst sätt. De är ”obegripliga”! Ett tydligt tecken på att vi inte lagt ner tid och ansträngning på att försöka förstå andra.
Vi behöver attraherande känslor gentemot andra, speciellt till de som är del av vårt folk och del i vår släkt. Naturligtvis kan vi inte älska alla lika mycket. Det vore orimligt på människans nuvarande stadium. Men vi kan försöka odla sympati och empati för alla.
Det minsta vi kan göra är att behandla alla med respekt och mänsklig värdighet
Relationen till föräldrarna är, om den är skakig, en vanlig ingång för problem i andra sorters relationer. Även om inte vägen till en förbättring där är enkel, så är lösningen att arbeta på dessa relationer. Kanske använda sig av terapi som en arbetsmetod. Relationen till föräldrarna är mycket viktig för hur individen senare kommer att knyta an till andra. Det är viktigt att den karaktäriseras av beundran, tillgivenhet och respekt.
”Älska din nästa såsom dig själv”, är en viktig devis och om du vissa dagar har svårare att bemöta andra med kärlek så förtröttas inte. Ge den en ny chans om och om igen. Varje insats är en positiv insats och har en effekt. Ibland kan du behöva befinna dig i tillstånd av ”introvert mystik” och ”isolerad enhet” för att riktigt klara av det.
Odla de attraherande känslorna är en viktig del i personlig utveckling
Odlandet av de attraherande känslorna i det emotionella har den effekten att vi kommer i kontakt med perspektivtänkandet som ger oss nya möjligheter att förstå våra medmänniskor och att tjäna dem. Något som vi har fördel av, inte minst i arbetslivet. Självförbättring för att bättre kunna tjäna andra är en god väg, och med ett gott syfte. Något man nästan aldrig blir klar med.
Skribent: Andreas Hultén
