Arne Weinz: Därför lägger LKAB ned sitt gröna fantasiprojekt

Frihetsnytt skrev igår om att den statliga gruvjätten LKAB:s mångmiljardsatsning på HYBRIT-projektet, läggs på is tillsvidare. Serieenterprenören Arne Weinz menar däremot att det endast är en finare omskrivning för en nedläggning av projektet. En nedläggning som medför flera fördelar, inte minst för de svenska skattebetalarna.

Kritiker sattes i skamvrån

LKAB:s omställning till fossilfri-järnsvamp – även kallat HYBRIT-projektet¹ – har ända sedan lanseringen 2017, upphöjts av medierna som en blivande grön framgångssaga. Även om ett fåtal nyktra och välmenande skeptiker har funnits redan från början, har de ofta tystats ned, stämplats och placerats i skamvrån.

Den senaste tiden har de dock fått alltmer vatten på sin kvarn, vilket även etablerade medier till sist tvingas medge, om än motvilligt. De risker och kostnader som uppstått i samband med såväl Northvolt som HYBRIT och H2-Green Steel (numera Stegra) har helt enkelt blivit för uppenbara och går inte längre att dölja.

Arne Weinz: ”De vågar inte nämna nedläggningen vid namn”

Författaren och serieentreprenören Arne Weinz – som är väl insatt i de gröna industrisatsningarna – var en av ”dysterkvistarna” som i ett tidigt skede varnade för HYBRIT-projektets risker. Inte minst de kostnadsmässiga och infrastrukturella utmaningarna.

Frihetsnytt kontaktade därför Arne för en kommentar gällande beskedet som LKAB gav under onsdagen:

Tror du att man verkligen pausar omställningen eller lägger ned den helt?
Att satsningen läggs på is är för bolagsledningen bara ett finare sätt att säga ”Vi lägger ned den”. Det är så många av HYBRIT-projektets anhängare som tidigare stuckit ut hakan, men nu förlorar ansiktet. Detta vill de givetvis inte medge offentligt utan kryper ut bakvägen istället, för då slipper man ta ansvar för allt det man tidigare har sagt.

Det är ganska sorgligt egentligen, hur normalt sett förståndiga människor låter sig köpas och övertalas så lätt till diverse vansinnesprojekt, bara för att rampljuset och köttgrytorna lockar.

Har det funnits någon form av verklighetsförankring i projektet eller har det varit rena fantasier från start?
Jag skrev en krönika i Frihetsnytt redan under fjolåret (eller var det ännu tidigare?), att det här projektet knappast kommer att överleva särskilt länge till. Just för att hela tanken varit idiotisk från start. Inte minst med tanke på de enorma mängder elektricitet som skulle krävas. Det var gröna fantasier från första början, på i princip samtliga plan.

Till sist börjar dock polletten trilla ned även hos politiker, beslutsfattare och LKAB:s bolagsstyrelse, när verkligheten kommer ikapp. Att man bytt ut tidigare statsministern Göran Persson mot förre finansministern Anders Borg som ordförande säger även en hel del. Göran Persson hade ju redan i ett tidigt skede varit en stark anhängare av den gröna satsningen.

Frågan är bara ifall man snart kommer att byta ut VD:n Jan Moström, som länge uttryckt sig väldigt kategoriskt gällande de gröna satsningarna. Därför försöker både han och bolagsledningen sälja in till allmänheten att den nedlagda HYBRIT-satsningen beror på större mineraltillgångarna än väntat.

Ett ganska dumt och fånigt argument egentligen, eftersom en lyckad HYBRIT-satsning definitivt inte hade uteslutit en parallellt lönsam verksamhet med fler mineraltillgångar.

Hur mycket har satsats hittills på övergången till fossilfri järnsvamp?
Jag har inga exakta siffror men hittills har åtminstone ett tiotal miljarder gått åt till diverse experimentverksamheter (bland annat i Luleå och Boden). Det hade dock kunnat bli en betydligt dyrare nota då enbart LKAB:s uppskattade direkta kostnader för satsningen låg på 400 miljarder kronor. Alltså, de pengar som enbart bolaget själva satsar.

Detta inkluderar till exempel inte de nya kärnreaktorer och tusentals vindsnurror som skulle behöva byggas för att tillhandahålla elen till HYBRIT-projektet. Därför kommer nedläggningen som en stor lättnad.

Hur påverkar beskedet övriga gröna industriprojekt i Norrland och övriga Sverige?
Jo, det är en intressant fråga. Det var ju från början tänkt att den där fossilfria järnsvampen skulle användas av bland annat Stegra (tidigare H2-Green steel och) SSAB i Luleå. SSAB har ju själva velat satsa stora pengar (50 miljarder) på att kunna tillverka fossilfritt stål.

Den satsningen är nu i gungning när man ser hur det gått för HYBRIT. Deras vd ska ju avgå inom kort och kommer därefter inte att behöva svara för satsningen. Dock lär de kraftigt banta ned sina satsningar på det fossilfria stålet. Detta kommer även Stegra att göra, som inte kommer att tillverka något fossilfritt stål överhuvudtaget.

Även om SSAB är ett privat, börsnoterat bolag – som endast slösar bort sina egna pengar på satsningen – så måste ju även de tänka på lönsamheten. Denna påverkar ju i längden aktieägarnas och allmänhetens förtroende för bolaget.

Därför ser det i dagsläget inte så ljust ut för många av de gröna industriprojekten och LKAB:s besked lär knappast förbättra utsikterna.

Vad finns det för fördelar med att ”pausa” eller lägga ned dessa gröna omställningar?
Eftersom LKAB är ett statlig bolag, är nedläggningen en väldigt god nyhet för de svenska skattebetalarna. Nedläggningen innebär delvis att svenska skattebetalarnas pengar upphör att förslösas på de kostsamma gröna fantasiprojekten. Sedan så kan fler av bolagets resurser frigöras för att ta hand om de nya och större mineralfyndigheterna.

Även dessa kommer ju att innebära fortsatta storvinster framöver och därmed större skatteintäkter, vilka kommer svenska folket tillgodo. Man tar och lägger ned en förlustverksamhet till förmån för den vinstdrivande, vilket är förutsättningen för överlevnad inom näringslivet.

1. HYBRIT (Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology) var från början tänkt att revolutionera den europeiska järn- och stålindustrin, genom att ersätta fossila tekniker med klimatneutrala alternativ. Projektet skulle ersätta den kolbaserade masugnstekniken med direktreduktionsteknik som baseras på fossilfri vätgas [↩]