I en videokrönika går entreprenören Arne Weinz igenom de planerade satsningarna på så kallat ”grönt stål” i Norrbotten och det stora antalet frågetecken som finns, både vad gäller finansiering, energi och vad själva stålet ska produceras av. Han kommenterar även den pågående bankkrisen och hur en svensk pensionsjätte förlorat många miljarder kronor.
Entreprenören och författaren Arne Weinz går i en krönika igenom de två stora företagsprojekt som ska producera så kallat ”grönt stål”, vilket är stål som produceras på ett klimatanpassat vis utan utsläpp av koldioxid, i Norrbotten: det statliga Hybrit, samt det ”privatägda” (men bidragsfinansierade) H2 Green Steel (H2GS), vilket Frihetsnytt tidigare skrivit om.
Produktionen av det gröna stålet ska ske med hjälp av vätgas, vilket beskrivs som ”miljövänligt” eftersom användandet av vätgasen i sig inte resulterar i utsläpp. Men för att producera själva vätgasen krävs enorma mängder el.
Kritiken har varit omfattande från flera håll, framförallt gällande var energin till vätgasen ska komma ifrån, samt det faktum att en stor del av finansieringen sker med olika former av skattefinansierade bidrag.
Slitningar inom stålbranschen
Stålproduktionen i Sverige domineras sedan länge av etablerade aktörer inom marknaden, vilka samlas inom branschorganisationen Jernkontoret. Som Frihetsnytt tidigare rapporterat har H2GS konsekvent hållits utanför både Jernkontoret och andra sammanhang som rör branschen.
Genom olika uttalanden har framförallt statliga SSAB, som tillsammans med LKAB och Vattenfall står bakom Hybrit, markerat sin inställning till H2GS. Weinz sammanfattar varför:
– SSAB har fått en tuff bidragsfinansierad konkurrent, till råga på allt som granne. Undra på att de är urförbannade. Det är bara 45 minuter mellan bolagen. De konkurrerar om samma resurser i fråga av elektricitet, järnväg, hamnkapacitet, inte minst om kompetens och arbetskraft, som redan nu är en verklig bristvara i regionen.
Om bidragsfinansieringen
Weinz tror inte att H2GS löften kommer att infrias, dels på grund av den enorma mängden el som kommer krävas för att producera vätgasen, samt dels på grund av att det endast är järnskrot som ska smältas ned, snarare än järnmalm.
Men trots att bolaget har fått både bidrag och skattefinansierade lån (genom bland annat statliga Svensk Exportkredit, SEK), så pekar det mot att det gröna stålet inte kommer produceras som utlovat
– En sak är säker, svenska folket och SSAB betalar ett högt pris för grönt stål, som inte kommer att produceras, eller som snarare är ”svart” än grönt.
Se hela krönikan, samt den efterföljande intervjun ovan, där Arne Weinz går djupare in i ämnet!
Utmärkt att Arne redde ut detta . Ytterligare ett ” grönt” luftslott .