Att bränna en koran

Detta är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Att bränna en koran är en handling som jag – till en början – var stark motståndare till. Man bränner inte något som är heligt för någon annan, punkt slut. Oavsett om det är bilden av en profet, en religiös bok, ett kors eller något annat… så kände jag till en början. Sedan dess har jag tänkt och debatterat, tänkt och debatterat…och ändrat mig.

Jag tror att de flesta av oss (fortfarande) är överens om att Paludan – i likhet med många terrorister – är en ensam, patetisk galning som har fått på tok för mycket uppmärksamhet genom att utnyttja sina fantastiska möjligheter, friheter och demokratiska rättigheter. Paludan har gjort FEL, den saken är klar. 

Men oavsett hur vi vänder och vrider på det, så är frågan om koranbränningar en otroligt viktig fråga. Vi kommer inte runt det! 

För mig är koranbränningen det ultimata testet för varje öppet, fritt och demokratiskt samhälle. OBS! Jag påstår inte att Sverige är ett öppet, fritt och 100 procent demokratiskt samhälle…men för argumentationens skull, låt oss ponera det. 

För mig personligen är koranbrännigen en handling som sätter alla mina värderingar på sin spets: jag är troende muslim, kristen, religionsmotståndare, antirasist, kvinnosakskvinna (inte feminist), stark motståndare till hedersvåld och hedersförtryck, stark motståndare till islamism, stark motståndare till högerextremism, anti-PK, anti-massmedia (även kallat hjärntvätt), frihetskämpe och en stor anhängare av yttrandefrihet. Jag har läst en kurs om politik och censur vid Lunds universitet, för att censur intresserar mig – och jag lärde mig mycket.

Något kan vara fel men ändå i slutänden rätt

När vi förbjuder saker väcker vi ett intresse. Förbjuden kunskap är spännande kunskap, det förstod man redan på Jesu tid. Är dessa frågor enkla? Nej. Är svaren självklara? Nej.

Bör Sverige be om ursäkt till världens muslimer? Ja absolut, det tycker jag! Det vi har tillåtit Paludan att göra är lågt, osmakligt, provocerande och – enligt många av oss – helt onödigt. Men han hade fortfarande rätt att göra det. Förlåt!

Bör vi fortsätta att bränna koraner? Ja absolut, det tycker jag. För demokratins skull. Vi måste fortsätta att bränna böcker, hänga dockor, skända flaggor och alla möjliga dumheter – i demokratins namn. Utan sådana dumheter har vi nämligen ingen demokrati! 

Definitionen av demokrati är att även låta de dummaste av oss komma till tals. Jag kanske inte håller med om det du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det. 

I ett land där koranbränning är förbjudet finns ingen yttrandefrihet. 

Skribent: Elin Naessén
Konstnär, författare, folkhögskolelärare

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

2 KOMMENTARER

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter