Detta är en debatt-artikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Nu när valet står för dörren börjar de politiska partierna spänna musklerna och få sina anhängare att gå till valurnan. De som stöder mindre partier som inte nått riksdagsspärren resonerar kring huruvida det är värt att rösta eller inte.
När oppositionella resonerar kring sitt valdeltagande brukar det kunna bli väldigt splittrat om man ska rösta eller ej. De som är emot brukar luta sig mot att det egna stödda alternativet inte kommer att nå riksdagen, man legitimerar ett korrupt samhälle, man slösar tid och resurser på att engagera sig.
Min ståndpunkt är att det finns mycket att vinna på att gå till valurnan och jag ska nedan presentera några anledningar varför:
Möjlighet att nå framgång genom uppslutning
För ett sant oppositionsparti att nå riksdagen är för många en utopisk dröm, men inte nödvändigtvis en omöjlig sådan. Ny Demokrati seglade upp från ingenstans och nådde riksdagen 1991 och trots att både Brexit och Trump räknades bort 2016, så var det ändå dessa sidor avgick med segern.
Inflytande på lokalnivå
Riksdagsvalet handlar inte enbart om att ta plats i riksdagen, utan även i region- och kommunfullmäktige. Där spelar varje enskild röst en större roll och ett kompakt stöd i vissa områden kan garantera en plats i kommunen. Där kan man dels göra den önskvärda politiken hörd, samt understödja eller motarbeta förslag från andra partier, men även på riksnivå. Staffanstorps motstånd mot att ta emot flyktingar är ett lysande exempel på hur en kommunstyrelse kan påverka även på nationell nivå.
Valkampanjer och framgångar utgör även reklam
I samband med att valkampanjer hålls är de lysande tillfällen att lyfta specifika frågor och ge dem större uppmärksamhet. Beroende på hur detta görs kan vissa politiker och media känna sig nödgade att ”bemöta” det, ofta på ett vinklat och osympatiskt sätt. Men det är fortfarande uppmärksamhet och de som redan hyser en bristande tilltro till dessa aktörer kommer själva att hitta rätt.
Varje procent har betydelse
Många stirrar sig ofta blinda på den magiska 4-procentspärren, portvalvet till maktens korridorer. Men det finns många fler milstolpar att passera. Vid en procent får partiet sina valsedlar bekostade, vid två procent kan partiet få ekonomiskt stöd.
Minskar motståndarnas procent
Sen ska man ha i åtanke att valmandaten är en portion som minskar eller ökar beroende på vilka som röstar.
Om vi har 200 personer, varav 50 röstar, så kommer fördelningen att ske utifrån dessas val. Om fyra av dessa röstar på Miljöpartiet kommer detta lilla extremistparti att få åtta procent och klänga sig kvar i riksdagen. Men går 150 personer till valurnan och det fortfarande endast är fyra personer som röstar på Miljöpartiet, så kommer man nu att ha fått tre procent och åker ur riksdagen.
Om man tror att en utebliven röst skulle undergräva valets legitimitet så är man dessvärre fel ute. Om bara 25 procent röstar, kommer etablissemanget att anse det legitimt, så länge utfallet blir det önskade. Gemene man kommer inte att reagera på sådana siffror.
Det tar emot att presentera ett agerande som en mothandling, men den bittra sanningen är att ju fler som stannar hemma, desto mer kommer de partier ni verkligen inte stödjer att få inflytande.
Ligg inte på sofflocket!
Så när det är valdag – stanna inte hemma utan gå och rösta! Det tar en liten stund, men kan ha den största tänkbara påverkan.
Är du orolig för valfusk kan du själv anmäla dig som rösträknare eller helt enkelt bevittna rösträkningen. Enligt Vallagen (2005:837) Avd. 3, §1, 11 kap står det ”Rösträkningen är offentlig och skall genomföras utan avbrott”. Ett besök kan vara tillräckligt för att avskräcka presumtiva valfuskare.
Givetvis ska man inte fästa allt hopp vid valet, utan de fyra år som går däremellan ska ägnas åt arbete att fortsätta driva på sina frågor och få till en förändring i samhället.
Skribent: Julius Johansson
