Berättelsen om en familj som myndigheterna försökte krossa

Detta är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
I denna insändare berättar trebarnsmamman Eva Schwarzvogel om hur myndigheterna aktivt försökte styra familjen, samt hur de slut omhändertog barnen. Läs hennes berättelse nedan.

Min berättelse handlar om hur en fullständigt normal familj blir krossad av myndigheterna.

Tyvärr är mitt vittnesmål inte unik för vår familj då många många andra råkat ut för liknande behandling. Det finns också fortfarande en tro på att man kan lita på myndigheterna och att de är opartiska och ojäviga.

Jag vill berätta om det som hänt oss så att andra som drabbats kan känna igen sig och slutar att
skämmas för sin situation.

Jag och min man fick tre friska barn, två flickor och en pojke. Det är bara tre år emellan äldsta och
yngsta, så de hade mycket gemensamt under sina första år.

Skulle inte låta barnen vara hemma

Barnen gick på sedvanliga besök till barnavårdscentralen (BVC) och de fick alla vaccinationer som rekommenderas för barn. Eftersom jag är förtidspensionär kunde jag vara hemma på heltid med mina små älsklingar och deras pappa kunde ägna sig åt att dela sin tid mellan oss och sitt jobb.

På BVC var man från början mycket negativ åt att barnen inte skolades in på dagis så tidigt som möjligt. Man tjatade på oss att låta äldsta dottern börja, vilket vi inte ville. Men när äldsta dottern skulle fylla fyra år försökte vi ändå med förskola. Mest för att BVC-sköterskan blivit ett problematiskt inslag och det var obehagligt att hon tyckte att vi nekade vår älskade dotter den utvecklande och stimulerande miljön i förskolan.

Tyvärr var förskolan stressig och högljudd och gjorde att vår dotter fick svårt att sova på nätterna. Vi tyckte inte att hon hade så stor glädje av bortovaron från syskonen. Egentligen tyckte vi inte att hon hade något behov av att vara hemifrån hela dagarna när småsyskonen ändå var hemma.

Avslutade inskolning – anmäldes

Så vi avslutade inskolningen. Detta sågs som otroligt negativt av BVC. Man fortsatte att bearbeta oss från BVC om att låta barnen vara i förskola. När vi inte gick med på detta, eftersom vi tyckte att så små barn mår bäst av att vara med mamma och pappa och släktingar, skickade BVC-sköterskan en orosanmälan till socialtjänsten. Där ansåg hon att vi hindrade barnens behov av utveckling och stimulans.

Socialtjänsten utredde och lade ned anmälan. Även om de också tyckte att barnen skulle börja i förskolan så fanns det ingen anledning att gå vidare. Dock låg denna orosanmälning kvar i barnens journaler. När de sedan började i vanliga skolan såg skolkuratorn och skolsköterskan sin chans att få ”hjälpa” vår familj att bli mer medvetna om de brister som de ansåg att vår familj hade.

Skolan höll uppsikt

I och med att den första orosanmälan redan gjorts så tyckte man från skolan att det måste finnas skäl att hålla koll på oss. Man skickade in flera orosanmälningar varje termin och för varje barn om allt mellan himmel och jord. Det kunde vara att ett av barnen inte ville leka i gruppen på rasterna, eller hade ett par skor som man inte tyckte passade exakt i storlek, eller att någon pedagog tyckte att barnen inte hade tillräckligt med aktiviteter efter skoltid.

Man anmälde oss för att de inte gick på fritids efter skolan, trots att jag ju var hemma och kunde ta hand om dem. Man ansåg att våra barn inte fick tillräckligt med stimulans och avvek från den norm som skolan hade. Vi dög inte som föräldrar tyckte skolans kurator och de skickade in den sista orosanmälan i mars 2020.

Socialtjänsten utredde oss utan att vi träffade dem och de behövde inte ta in sakkunniga såsom läkare eller barnpsykolog. Man lade bara ihop samtliga anmälningar (tidigare utredda och nedlagda) som inkommit från skolan under 6 år.

Det blev många anmälningar och detta ansågs i socialnämnden vara ett tillräckligt underlag för att
ansöka om ett LVU (Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga). I domstolen blev vi föräldrar utpekade av socialtjänsten som anklagade oss, utan att behöva ha några som helst konkreta bevis.

Man påstod att vi allvarligt försummat våra barn under hela deras uppväxt. De hade bara negativa saker att säga om vårt föräldraskap. Att vår advokat hävdade motsatsen och pekade på att barnen var friska och gick i skolan och hade kompisar och ett välordnat hemliv spelade ingen roll.

I domstolen

Domstolen krävde inte att socialsekreteraren skulle tala under ed eller lägga fram ett enda sakligt bevis. I september 2020 togs våra älskade barn ifrån oss och placerades först på ett HVB-hem i Dalsland. Efter fyra månader hamnade de på tre olika så kallade familjehem långt ifrån oss och varandra.

Barnen var då 12, 10 och 9 år. Socialtjänsten stängde därefter helt dörren för oss genom att skicka ett mejl, där man kort meddelade att det inte fanns någon återförenings plan för vår familj. Alla försök att få hem barnen har varit totalt meningslösa, då domstolarna bara beslutar som socialtjänsten vill.

Domstolarna bryr sig inte heller om vad barnet själv vill, de anser att socialsekreteraren aldrig kan göra fel och alltid vet barnets bästa. Så allt fint prat om ”barns rätt att komma till tals” och ”barnets rättigheter” är just bara ord. Man bryr sig inte om att de tappat all kontakt med sin släkt, farmor och mormor och att syskonen växer upp utan regelbunden kontakt med varandra.

Familjehemmen ligger miltals ifrån varandra och barnen får inte lov att ha egna mobiltelefoner. De måste
följa ett schema när de ringer till varandra. Ett samtal i veckan och då övervakat av socialtjänsten.

Övriga släktingar får de inte ha kontakt med. Jag är nu en skugga av mig själv och har tappat all tro på
staten och rättvisan.

Men det finns hopp därute för fler och fler röster höjs och vill ha en förändring av socialtjänsten. Det
finns många föreningar som kämpar för barns och föräldrars rättigheter. Vi behöver gå samman vi som
drabbats av vår tids samhälls cancer: socialtjänsten.

Eva Schwarzvogel
Mamma till tre barn.

KATEGORIER

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

3 KOMMENTARER

  1. Tack för ditt vittnesmål. Blir ledsen av att läsa hur myndigheterna behandlade din familj och tog barnen ifrån er. Myndigheter ska läggas ner och ansvaret för vad föräldrarna gör med dina barn ska läggas helt på föräldrar och släkt.
    Att hävda nånting annat är att stötta kommunism och socialism, som är två av de vidrigaste ideologier som någonsin skapats.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter