Vita huset har bestämt ett datum för Joe Bidens kontroversiella resa till ”paria”-nationen Saudiarabien för att träffa kronprins Mohammed bin Salman.
Precis som den omfattande ryktesspridningen redan förutspått omfattar resplanen för det officiella statsbesöket ett första stopp i Israel och Västbanken innan den sista etappen till Jeddah i Saudiarabien, för ett toppmöte för Gulf Cooperation Council, GCC, ledare. Datumen är satta till 13-16 juli.
Biden-administrationen hyllade förra veckan sina egna ansträngningar för en ”normalisering” av relationerna med Saudiarabien efter mordet på Jamal Khashoggi 2018. Joe Biden har förgäves försökt ljuga om resans syfte genom att påstå att statsbesöket inte handlar om att vädja till saudierna att pumpa mer olja till USA.
Istället vill han betona säkerhetsrelaterade frågor och antyda att ett fördjupat samarbete mellan Israel och Saudiarabien var statsbesökets huvudsakliga fokus. Det stämmer däremot att det finns ett långvarigt militärt samarbete mellan Riyadh och Washington som på sistone trappats ned eftersom USA hävdat att Saudiarabien systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. En passande titel i Financial Times beskriver Bidens kommande resa som: ”Oil vs. Human Rights”.
USA:s militära samarbeten
Saudierna sägs vara bittra över det enorma försvarsstöd som Biden-administrationen gett till Ukraina under de senaste månaderna, sedan den ryska invasionen i februari. När Joe Biden beordrade att vapenleveranser till ett värde av miljardbelopp skickas till Ukraina för att hjälpa landet att bekämpa Rysslands invasion, såg Saudiarabien detta som ytterligare ett bevis på att Washington inte behandlade sina långvariga partners i Mellanöstern med den respekt de anser att de förtjänar.
Precis som Rysslands aggression har gett Natoalliansen ny fart och ett nytt syfte, har den också avslöjat hur slitet det decennier långa partnerskapet mellan USA och Saudiarabien är. Konflikten har visat tydliga och växande sprickor i det fundament som detta samarbete byggdes på: USA:s säkerhetsgarantier till de oljerika nationerna i utbyte mot ett åtagande för stabila globala energimarknader.
Kriget i Ukraina har varit en välsignelse och en förbannelse för oljestaterna runt Persiska Viken. De ser tydligt att den amerikanska krigsmakten är tillbaka efter Donald Trumps ihärdiga nedrustning och fredsmäkling, vilket utgjorde en ovanlig avvikelse i USA:s vanliga utrikespolitiska mönster – att dominera världen genom proxykrig. Ukrainakriget har visat för Mellanöstern att USA och Nato är tillbaka med full kraft att mobilisera.
De dåliga nyheterna för dessa oljeländer är att när USA mobiliserar för någon annan, särskilt ett land i det forna Östblocket, ses det som ett slag i ansiktet på historiska partners. Trots att Biden för några dagar sedan försökte påstå att resan inte handlar om olja, utan om ”nationell säkerhet” och att försvara Israel, har hans anklagelser om att Saudiarabien är en ”skurkstat” som kränker mänskliga rättigheter en ganska dålig effekt på samarbetet där arabisk olja byts mot västerländska vapen.
För många diplomater och observatörer är det saudiska statsbesöket ett tecken på att stabiliteten i olja-för-vapen-pakten som har definierat USA:s utrikespolitik i Persiska viken är på väg att vackla. Washington behöver hjälp med att begränsa effekterna på oljepriserna medan Oljestaterna förblir starkt beroende av krigsmateriel och stridsledningssystem från västvärlden.
