Johan Croneman skriver i Dagens Nyheter att det är naivt att tro att dokumentärer måste vara ”sanna”, efter att en dokumentär som sänts av SVT visat sig innehålla starka inslag av fiktion.
”Den gamla okunniga fördomen om att all dokumentärfilm måste vara ’sann’ hänger ute på vädring igen. Samma fördom menar dessutom att en dokumentär skildring inte får innehålla några som helst arrangerade scener, och dessutom alltid bör göra anspråk på något slags objektivitet”, inleder Croneman sin krönika i DN.
Diskussionen föranleddes av att den hyllade och prisbelönta SVT-dokumentärfilmen ”Sabaya” granskades av tidskriften Kvartal. Den visade sig då innehålla starka inslag av fiktion och grova vinklingar.
Huvudpersonerna Mahmud och Ziyad – som i den skattefinansierade dokumentären hjältemodigt räddar yazidiska kvinnor som tagits som sexslavar av IS och sedan fängslats i al-Hol-lägret i Syrien – visade sig inte vara så hjältemodiga som SVT lät påskina. Kvartals reporter Ludde Hellberg avslöjade bland annat att Mahmud och Ziyad tvingat flera av kvinnorna att lämna ifrån sig sina barn, lurat dem att de skulle få återförenas senare, och erbjudit IS att köpa barnen. Flera av kvinnorna fördes bort från lägret mot sin vilja, och kvinnor som vägrade lämna ifrån sig sina barn sattes i husarrest i upp till två år.
Efter Kvartals avslöjande har vissa av gammelmedias journalister beklagat lögnerna och de grova vinklingarna i ”Sabaya”. Det är dock något Croneman ser som naivt. ”En dokumentärfilm/filmare begår brott mot objektivitet och sanningskravet redan när hen sätter ner kameran i marken, bestämmer vinkeln mot verkligheten och väljer ut sin egen del av densamma”, konstaterar den Bonnieranställde journalisten.
Croneman angriper även SVT:s dokumentäransvarige Axel Arnö som delfinansierat ”Sabaya” – inte för lögnerna i dokumentären, utan för att han ”hamnar på defensiven när han intervjuas av Kvartal”. Arnö säger att en dokumentärfilm ska ”vara sann” och ”aldrig ljuga”, vilket Croneman fnyser åt: ”Skulle bra gärna vilja höra definitionen av begreppen ’sann’ och ’ljuga’ i det här sammanhanget.”
Cronemans kulturkrönika avslutas med följande, förvisso kloka, ord: ”All dokumentär film är alltid någon annans sanning, någon annans bild av verkligheten. Sväljer man allt man ser har man stora problem.”
