Målerikonsten har rötter till antiken och forntiden, med ett snart sagt oräkneligt utövare. Sverige är ett litet land med en historia som inte är mycket mer än tusen år lång, men svenska målare har ändå lämnat många goda bidrag till målerikonsten och i ett eller ett par fall påverkat den på ett eller annat sätt. Bruno Liljefors påverkade sättet att se på och måla djur och natur.
I Bruno Liljefors släkt- och familjebakgrund fanns egentligen inga konstnärliga stråk, även om han skulle ge vidare konstnärliga förmågor till en del av sina barn och barnbarn. Hans farfar var bonde och hans far, Anders Liljefors, var handelsman i Uppsala, där Bruno Liljefors föddes 1860 med Maria Liljefors som mor.
Han skulle komma att leva till 1939 och överleva sin landsman, vän och målarkollega Anders Zorn med nästan 20 år trots att båda föddes samma år – kanske för att Zorn levde ett hårdare liv och Liljefors var idrottsman och naturmänniska ända in i kärnan.
Målerikarriären
Bruno Liljefors gick på Konstakademiens principskola 1879-1882, men trivdes aldrig riktigt i akademisk miljö. Det sägs att det som får honom att skilja sig från andra målare i framställning och teknik är det som han lärde sig själv. En lång bildningsresa med början 1882 till Danmark, Tyskland, Italien och framför allt till Frankrike och målarkolonin Grez-sur-Loing, satte djupa spår i hans konstnärsutveckling. Framför allt fick han upp ögonen för det som skulle bli hans huvudspår: friluftsmåleri.
Tillsammans med bland annat Ernst Josephson och den så kallade opponentrörelsen, sökte han en förnyelse av svenskt måleri, både vad gällde utbildning, utställningsväsende och stöd till konstnärer. Han kom dock aldrig att figurera som politisk aktivist av något slag.
Med ett kort avbrott 1888-1889 som ledare för konstskolan i Göteborg, målade nu Liljefors djur och natur med Uppland och Södermanland som bas ända fram till år 1932, då han flyttade in till centrala Stockholm. Hans konst finns överallt i världen, men är framför allt rikligt representerad på Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Thielska galleriet och Uppsala universitet. Åtminstone 700 viktigare verk finns i hans katalog.
Stil och konstnärlig karaktär
Foto: Wikipedia/Okänd fotograf
Redan under sin bildningsresa skulle Liljefors komma att inspireras av japansk konst, med realism som tema. Det han skapade fram var dock något eget: en realistisk, naturalistisk konst med djur och natur som de verkligen tedde sig, inte som utställningsföremål.
Tät färgläggning med dagsljus som förutsättning gav också stämningsvärden i hans målningar, och han fick med tiden djur och bakgrund att flyta ihop på ett sätt som naturvana människor kan se och uppskatta. Jägare, naturforskare och naturvandrare kunde känna igen sig i det han skapade, inte minst för att han på ett sätt var en av dem och såg djur och natur med deras ögon. Med ett par experiment som undantag höll sig Bruno Liljefors till dessa motivval och denna stil under hela sitt målarliv, och framför allt modernt fågelmåleri har i regel något av Liljefors i sig.
Själviskt och kontroversiellt livsval
Både med sin tids och med vår tids mått levde Bruno Liljefors ett oredigt liv på sidan av sitt måleri. Han hade sammanlagt 13 barn med två systrar, varav han övergav den äldre 1895 efter att ha fått fem barn med henne. Istället gifte han sig med den yngre systern och fick sammanlagt åtta barn med henne, bland annat sonen Lindorm Liljefors som själv blev målare.
Denna händelse var helt oacceptabel enligt den tidens konventioner (den hade inte varit så lätt att acceptera enligt dagens konventioner heller) och gav en total brytning med systrarnas familj i övrigt. Barnen till de olika systrarna lär aldrig ha blivit bekanta med varandra över äktenskapsgränserna.
Bruno Liljefors blir främst ihågkommen som en person som levde för sin konst och som gav ett litet bidrag till att förändra konsthistorien med sina idéer och skapelser. Alla som ser ett fågelsträck i skärgården, eller en räv i ett skogsbryn, eller vad som helst av samma slag, får lite av Bruno Liljefors i sinnet.
