Europas politiker öser in barnens pengar i EU – Sverige inte värst
Ny statistik sammanställd av ekonomen Björn Olanders visar att de länder som betalar det mesta av EU:s biljardbudget gör det med lånade pengar.
När de europeiska ländernas väljare lockades att säga ja till EU-medlemsskap påstod den internationella organisationen att den inte skulle tillåta något av länderna att drivas med ett årligt budgetunderskott på mer än 3 procent. Många väljare röstade ja eftersom de såg 3-procentsgränsen som en värdefull hämsko på de egna regeringarnas tendens att spendera lånade pengar.
Underskottstak för EU-medlemmar – en bluff
Efterhand som tiden gått har det visat sig att organisationen formligen spritter av energi när det gäller ingripanden i ländernas inre angelägenheter utom på en punkt: Budgetunderskott.
År 2021 hade inte mindre än 25 av 27 EU länder underskott i sina statsbutgeter – och de flesta hade underskott väl överstigande 3 procent.
Ingen behöver betala den andres skulder – en bluff
Att EU i praktiken styrs av den finansiella eliten blir alltmer uppenbart för varje gång organisationens politik sätter EU-länderna i skuld.
Nyligen införde EU ett ”räddningspaket” för sin egen valuta EUR, till en kostnad av 7,7 biljoner kronor. Detta ”paket” är tämligen enkelt: Vissa Euroländer lånar pengar på den internationella obligationsmarknaden, i praktiken av de internationella finansinstituen, för att kunna stå för de skulder som andra Euroländer dragit på sig.
Men varje regel har ett undantag: Av någon andledning är en av deltagarna i lånekarusellen ett land som inte ingår EUR-systemet, nämligen Sverige. Riksdagspartierna accepterade uppenbarligen inte resultatet av folkomröstningen om euron 2003 – och nu har de förbundit svenska staten att låna upp 150 miljarder kronor – precis som om vi hade röstat ja. Pengarna ska användas för att ”rädda” den nya valutan. Någon svårighet att hitta långivare finns inte. Den finansiella eliten tackar för räntebetalningarna och trycker naturligtvis gärna upp nya biljoner i den takt som det politiska låneintresset tillåter.
Till listan över EU-bluffar kommer inom kort även gemensamma skatter att läggas till. Sådana förslag är under förberedelse i EU-parlamentets utskott.
Fantastiska utgifter även vid sidan om omfördelningspolitiken
Inom EU behövs lån inte bara för att fördela om frukten av nordeuropéernas arbete men också för att bekosta EU:s egna utgifter. Bara under 2022 kostade EU minst 1,7 biljarder kronor, (1 706 000 000 000).
Enligt massmedia går det mesta av pengarna tillbaka till de olika länderna som finansiering av olika behjärtansvärda projekt, men detta är långt ifrån hela sanningen. Korruption, stölder och bedrägerier lär kosta cirka 40 miljarder kronor per år. Och att döma av rubrikerna i EU:s texter om sin budget går en stor del av de återstående pengarna till politiska propagandaåtgärder och prestigeprojekt. De européer som känner behov av ”Cohesion, Resilience and Values” för 12 miljarder kronor är förmodligen sådana som är rika och slösaktiga nog att betala för det själva. Samma sak gäller säkerligen även utgiftsposter som ”Neighborhood and the world”.
Även slöseriet i Bryssel är lånefinansierat
Att även dessa 1,7 biljarderna i slutändan är lånade pengar, som i framtiden ska förräntas och amorteras av våra barn, blir uppenbart vid ett studium av Ekonomifaktas nya rapport. Trots politikernas och elitens löften om att EU-medlemskapet skulle garantera ordnade statsekonomiska förhållanden i Europa, ligger de flesta länderna långt utöver den gräns på 3 procent som satts för lånefinansiering av budgetarna.
Och det handlar inte om några struntländer. Både Tyskland, Belgien, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Frankrike, Ungern, Spanien, Rumänien och Italien slog budgetgränsen med råge. På listan finns alltså även de tre länder som ensamma betalar mer än hälften av EU:s kostnader – Tyskland, Frankrike och Italien.
Genomsnittet för de 27 EU-länderna var ett budgetunderskott på 4,7 procent.
Genomsnittet för länder med Euro-valuta var hela 5,1 procent.
