Colombias nyvalde president kan snart utsättas för ett CIA-försök till regimskifte efter överenskommelser mellan Venezuela och Iran
Gustavo Petros seger i förra söndagens colombianska presidentval markerar första gången Bogotá har valt en vänsterorienterad statschef i vad som traditionellt räknas som USA:s främsta allierade i regionen, och det enda latinamerikanska landet som har ett partnerskapsavtal med Nato. Men detta var inte den enda långtgående geopolitiska händelsen som nyligen ägde rum i Latinamerika.
En vecka innan den före detta gerillakämpens valframgång, gjorde president Nicolás Maduro i grannlandet Venezuela ett officiellt tvådagarsbesök i Iran där han undertecknade ett officiellt 20-årigt samarbetsavtal med den iranska statschefen Ayatollah Khameini – en överenskommelse som syftar till att motverka de omfattande sanktioner som västmakterna riktat mot både Caracas och Teheran.
Ett av den nyvalde Petros mål som president är att utveckla nya förbindelser med Venezuela, men hans tillträdande presidentskap har utan tvekan redan placerats i siktet på USA:s underrättelsetjänster och mediekoncerner, som redan talar om nödvändigheten i ett regimskifte. Washington har anledning att oroa sig för att vänskapliga förbindelser mellan Bogota, Caracas och Teheran kommer att undergräva USA:s hegemoni från Sydamerika hela vägen till Mellanöstern.
Regimskiften med CIA-inblandning
1970, vid höjdpunkten av det kalla krigets spänningar mellan öst- och västblocket, skulle valet av den socialistiska kandidaten Salvador Allende i Chile, och hans efterföljande förstatligande av Santiagos lukrativa koppargruvindustri och telekommunikationssektor, snabbt väcka irritation i Washington. Med företagens intressen på spel och av rädsla för att den amerikanska intressesfären skulle störas av den nye chilenske presidenten tog CIA fram en plan för att avlägsna Allendes regering.
Den 11 september 1973 lanserades en blodig CIA-stödd militärkupp i Chile, som skulle leda till att Allende dog, officiellt genom självmord men med omfattande misstankar om att han mördats. Under militärjuntans tid inledde CIA den hemliga Operation Condor, ett initiativ som syftade till att stoppa spridningen av kommunism i Sydamerika genom hemlig uppbackning av högerpolitiska rörelser i regionen.
Liksom Chile hade också Bolivia, Paraguay, Uruguay och Brasilien hamnat under militärdiktaturer och Argentina följde efter 1976 – var och en med fullt stöd från USA. Trots slutet på det kalla kriget efter Sovjetunionens kollaps år 1991 skulle dock denna amerikanska inblandning i Latinamerika fortsätta.
Senast 2020 när Operation Gideon, ett misslyckat kuppförsök för att avlägsna Nicolás Maduros regering i Venezuela genom assymetrisk krigföring – ett långvarigt mål för underrättelsetjänsterna i USA sedan han valdes till president för den oljerika nationen efter Hugo Chávez död år 2013. Kuppen anses allmänt ha misslyckats till följd av president Donald Trumps twitterinlägg som av vissa bedömare kändes igen som ett sätt att avslöja CIA, men som de flesta förbisåg som slarviga uttalanden.
Den senaste utvecklingen
Bara ett år efter ännu ett misslyckat kuppförsök i det latinamerikanska landet, med USA-stödda ”interimpresidenten” Juan Guaidó, så är motivationen för Maduro tydlig: att ytterligare utveckla förbindelserna med Iran. Liksom Venezuela har den islamiska republiken länge varit motståndare till USA:s hegemoniska ställning över världspolitiken. Särskilt eftersom även Iran upplevt sin beskärda del av USA-stödda regimskiften.
Med slående likheter mellan både Venezuela och Iran när det gäller nationalisering av naturresurser, motstånd mot USA-imperialismen och att vara föremål för västerländska sanktioner, verkar det bara naturligt att båda länderna skulle försöka utveckla diplomatiska förbindelser, det skulle också tyckas naturligt att med valet av Gustavo Petro i Colombia, och hans kampanjlöfte att normalisera relationerna med Venezuela, att Bogotá snart också kan få uppleva samma försök till regimskifte som tidigare har drabbat både Caracas och Teheran.
