Därför är bearbetade fröoljor dåliga för hälsan – del 2

Att de industriellt bearbetade fröoljor som dominerar butikshyllorna är skadliga för hjärt- och kärlhälsan, samt midjemåttet, var något som togs upp i min förra artikel i ämnet. Likaså hur de hamnade där från första början och under årtionden kunnat få sådan massiv uppbackning av både medier och forskare. Något som dock inte togs upp var fröoljornas inflammationsdrivande roll och de övriga sätt på vilka de skadar hälsan.

En bortglömd faktor

När vi i dagsläget pratar om den pågående metabola pandemin som påverkar uppemot halva jordens befolkning, talas det med rätta ofta om sockrets, transfetternas, tillsatsernas och de genmodifierade ingrediensernas skuld i det hela. Något som dock glöms bort eller ganska sällan nämns i sammanhanget är bidraget från konsumtionen av de industriellt bearbetade fröoljorna. Oljor som i medierna det senaste halvseklet målats upp som snälla mot hjärta och blodkärl, liksom de otäcka margariner som är gjorda på dem.  

Samtidigt har obearbetade och naturliga animaliska fetter som smör, ister och talg lika länge stämplats som hälsofarliga och som någonting vi bör undvika. Mycket tack vare de välriktade och massiva propagandakampanjer som tillverkarna av fröoljorna bedrivit det senaste århundradet.

Tvärtemot vad vi har fått höra i medierna är de industriellt tillverkade fröoljorna såsom sojaböns-, majs-, solros- och rapsolja knappast vänliga mot hjärta och blodkärl, eller hälsan i övrigt. De gör oss snarare väldigt sjuka och dessutom på flera sätt, vilket alltmer sentida forskning på området bekräftar. I denna artikel kommer jag därför främst att rikta uppmärksamheten mot de hälsofarliga aspekterna av fröoljorna – varför de är hälsofarliga och vilka sjukdomar/krämpor man riskerar att få i samband med regelbunden, långvarig konsumtion. Innan jag går in på huvuddelen behöver jag dock dra lite tråkiga teknikaliteter också. Med andra ord, förklara lite vad fröoljor är och hur de tillverkas på industriell skala.

Om den första delen inte gav dig avsmak nog för dessa hälsovådliga oljor kan jag garantera att denna andra del kommer att få dig att sky dem som pesten.

Vad är fröoljor?

Olikt de mer traditionella fetterna som oliv- och kokosolja, smör, ghee och ister har industriellt tillverkade fröoljor blivit en del av den mänskliga kosthållningen först på senare tid. De industriella fröoljorna gjorda på framförallt sojabönor, raps, bommullsfrö och tistel infördes inte i den amerikanska kosten förrän under tidigt 1900-tal och då främst i form av margarin. I Sverige skulle konsumtionen av margarin inte ta fart förrän under 1920-talet (då priserna sjönk kraftigt) och framförallt 1950-talet när den gick om smöret som mest sålda matfett.

Men hur kunde de på relativt kort tid få så stor spridning och popularitet? Inte bara i Amerika och Europa utan i västerländskt inspirerade kosthållningar världen över?
Detta gick jag förvisso igenom i den förra delen men det kan alltid vara bra att få en liten rekapitulering.

Så kom de in på butikshyllorna
De industriellt tillverkade fröoljorna tog faktiskt sin början i amerikansk tvåltillverkning under 1870-talet. En affärshistoria som började i staden Cinncinnati i delstaten Ohio. Där beslutade två tvåltillverkare, William Procter och James Gamble att slå ihop sina verksamheter. Tvål hade dittills framställts av återanvänt grisfett men de uppfinningsrika herrarna bestämde sig för att istället pröva tillverka en ny sorts tvål gjord på grönsaksoljor. Kort därinnan hade den första oljan upptäckts och utvunnits i Titusville Pennsylvania (1859) vilken snart ersatte den bomullsfröolja som sedan länge hade använts som bränsle i lampor.

Bomullsfröolja ansågs vara ett giftigt avfall ända tills de driftiga herrarna Procter & Gamble insåg att den oönskade oljan kunde användas för att göra tvål. Det fanns dock ytterligare en fördel med den som tilltalade deras affärssinne och det var att den kunde förändras på kemisk väg genom en raffineringsprocess som kallades för hydrogenering.
Tack vare denna kunde bomullsfröoljan omvandlas till ett fast stekfett som liknande ister. Därmed kunde oljan som dessförinnan hade varit klassad som ett giftigt avfall bli en väsentlig del av den amerikanska kosten när Crisco släpptes på marknaden i början av 1900-talet.

Kort därefter följde en rad andra frö- och grönsaksoljor i dess spår. Sojabönor presenterades i USA under 1930-talet och blev under 1950-talet landets mest populära växtolja för att efterföljas av raps-, majs- och tistelolja. Den låga tillverkningskostnaden och marknadspriset gjorde dem snart väldigt populära i de amerikanska köken, trots att användningen av dem i mänsklig föda aldrig tidigare hade skådats.

Många undrar säkert hur dessa industriellt tillverkade fröoljor på kort tid kunde gå från att bli klassade som giftigt avfall till att istället få titeln ”hjärthälsosamma” fetter?
Precis detta skriver journalisten Nina Teicholz om i sin bok ”The big Fat Surprise” och det är läsning som garanterat kommer att göra läsaren upprörd. Det kunde ske genom en skandalös kombination av donationer till diverse medicinska organisationer (aktiv lobbyism), tveksam vetenskaplig forskning och obevisade reklamanspråk.

Så tillverkas fröoljorna

Till skillnad från de mer traditionella fetterna, såsom de animaliska (smör, ister, talg, ghee) och några av de vegetabiliska (kokos, palm och oliv) är tillverkningen av industriellt bearbetade fröoljor allt annat än naturlig. Oljor som utvinns från sojabönor, majs, bomullsfrö, tistel och raps måste raffineras, blekas och luktbehandlas innan de anses som lämpliga för förtäring. Dessa grödor innehåller dessutom ofta spår av bekämpningsmedel som inte försvinner helt i tillverkningsprocessen.

Bild: https://megconnolly.com/tortured-journey-of-a-seed/

1. Först utvinns kärnorna ur sojabönorna, majsen, bommullsplantorna, tistlarna och rapsen. Detta sker vanligtvis genom ett bad i ett petroleumbaserat lösningsmedel (alternativt giftigt hexan)
2. Kärnorna hettas sedan upp till höga temperaturer (minst 80°C) som oxiderar de omättade fettsyrorna i kärnorna, vilka producerar restprodukter som är hälsofarliga för både djur och natur.
3. Kärnorna bearbetas sedan med ytterligare ett petroleumbaserat lösningsmedel, som till exempel hexan, för att kunna utvinna största möjliga mängd olja.
4. Därefter används kemikalier och ytterligare upphettning (till 260°C) för att ta bort den otäcka lukten från oljorna, som efter utvinningen luktar väldigt illa. Denna avluktning producerar transfetter som är kända för att vara just hälsofarliga.
5. Till sist används färgämnen och/eller övriga kemikalier för att färga oljorna och göra dem mer tilltalande.

Som ni säkert ser behandlas oljorna med giftiga kemikalier och lösningsmedel i flera omgångar innan slutprodukten tappas ut i flaskan eller dunken. Resultatet blir en energirik, näringsfattig olja med spår av kemikalier, transfetter och oxiderade restprodukter. De upprepade oxideringarna av oljorna skapar mängder av så kallade fria radikaler (ROS) som i sin tur är grogrunden för en rad kroniska inflammationer och den oxidativa stress som ger upphov till flertalet cancerformer och hjärt-och kärlsjukdomar. 

Innan jag går vidare till de sista styckena och kontentan av denna artikel så kan man undra hur konsumtionen av dessa oljor skulle vara miljövänliga på något sätt jämfört med till exempel vanligt smör och ister med en fetthalt på 82 respektive 100 procent. Betänk att följande mängder av dessa grödor tas i anspråk för att framställa ytterst små mängder av deras respektive oljor.

  • Det går åt cirka 560 solrosfrön för att tillverka en matsked solrosolja
  • Det går åt cirka 20 majskorn för att tillverka en matsked majsolja
  • Det går åt 125 vindruvor för att tillverka en matsked druvkärnolja
  • Det går åt nästan 19 dl ris för att tillverka en matsked risolja

Lägg därtill konstgödslingen och den ständiga bevattningen av grödorna, plus besprutningar med bekämpningsmedel. Sedan tillkommer de energikrävande oxidationerna och utvinningsprocesserna, produktionen av alla kemikalier som behövs i processen och transporterna till och från fabrikerna där raffineringsprocessen sker.

Låter fröoljorna fortfarande som mer miljövänliga alternativ än naturligt, gräsbetat smör till exempel?

Därför är de farliga för hälsan

Det finns många skäl till varför du aldrig (eller så sällan som möjligt) bör ta någon av dessa flytande gifter i din mun, än mindre använda dem för stekning eller bakning. Listan över skäl kan göras väldigt lång men här är de sex vanligaste och kanske starkaste:

1. Vår biologi är inte anpassad för dem
Det kanske första och tydligaste skälet är att våra kroppar inte alls är anpassade för industriellt bearbetade fröoljor. Det är just denna missmatchning mellan våra (sedan urminnes tider) nedärvda gener och den moderna miljön som är huvudorsaken bakom de kroniska sjukdomar vi ser överallt idag.

Precis som alla raffinerade kolhydrater och det överflödiga energiintag som de orsakar, så representerar de industritillverkade fröoljorna en evolutionär obalans.

Innan sekelskiftet (år 1900) skedde ingen förtäring av dessa överhuvudtaget medan konsumtionen i USA mellan 1970-2000 ökade från 900g per person/år till nästan 12 kg per person/år. Linolensyra, som är huvudfettsyran i de industriella fröoljorna, utgör idag ungefär 8 procent av vårt dagliga energiintag vilket kan jämföras med endast 1-3 procent hos våra jägar-samlar-förfäder.

Enligt forskare som är insatta i just evolutionär missanpassning har det sannolikt att göra med kroppens begränsade förmåga att hantera så stora mängder linolensyra, vilket skapar en del påfrestningar.

2. För stor andel Omega-6-fettsyror
Essentiella (livsnödvändiga) fettsyror är de fleromättade fetter som vi människor inte kan producera själva och därmed måste inta via födan. De kommer i två former som är Omega-6 och Omega-3-fettsyror. När vi intar Omega-6-fettsyror producerar de arakidonsyra och starka metaboliter som är primärt pro-inflammatoriska, vilka omfattar prostaglandin E2 och Leukotriene B4. Tvärtemot detta skapar ett intag av omega-3-fettsyror (såsom ALA, EPA och DHA) antiinflammatoriska derivat.

För att uppnå optimal hälsa behöver därför en finkänslig balans mellan omega-3 och omega-6-fettsyrorna upprätthållas i kroppen. Ursprungligen låg denna kvot av omega-6- gentemot omega-3 på 1:1 (vilket bådar för optimal hälsa) men med dagens moderna kosthållning är det inte ovanligt att se denna balans kraftigt rubbad med kvoter som ligger mellan 10:1 till 20:1. Konsekvensen av ett högt omega-6-intag kombinerat med ett lågt omega-3-intag resulterar i en obalans mellan de pro- och antiinflammatoriska budbärarna.

Något som i sin tur leder till det kroniska inflammationstillstånd som kraftigt bidrar till många kroniska sjukdomsförlopp. Industritillverkade fröoljor är sannolikt den största bidragsgivaren till denna kraftiga obalans mellan omega-6- och omega-3-fettsyror.

3. De är väldigt instabila
De fleromättade fettsyrorna i industritillverkade fröoljor är väldigt instabila och oxideras lätt när de blir utsatta för värme, ljus och kemiska medel. När så sker bildas två skadliga ämnen – transfetter och lipidperoxider. Transfetterna är kända för sin bidragande roll i utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdomar och typ-2-diabetes.
Så pass mycket att risken för hjärtsjukdom nästan fördubblas för varje tvåprocentig ökning i energiintag från transfetter.

Lipidperoxider är å andra sidan giftiga restprodukter som skadar DNA, proteiner och membranlipider över hela kroppen. Ansamlingen av dessa peroxider påskyndar bland annat åldrandet och fortlöpandet av kroniska sjukdomar.

4. De är fullproppade med tillsatser (särskilt utländska fabrikat)
Eftersom fettsyrorna i industriella fröoljor är såpass instabila tillsätter man antioxidanter på syntetisk väg för att förhindra oxidering och härskning.

Oturligt nog innebär de syntetiska antioxidanterna en del problem. I synnerhet de vid namn  BHA, BHT och TBHQ som både kan verka hormonstörande, carcinogent och orsaka skador på immunförsvaret. Som lök på laxen har TBHQ upptäckts kunna öka IgE-responsen (immunoglobulin E) för matallergener, vilken utlöser en utsöndring av antikroppar som kan gynna utvecklingen av matallergier.

5. De är ofta tillverkade från GMO:er (genetiskt modifierade grödor)
Förutom att merparten av industriellt tillverkade fröoljor inte bara har ett lågt näringsinnehåll och är fullproppade med oaptitliga restprodukter, är de påfallande ofta (åtminstone i USA) utvunna ur genetiskt modifierade grödor (GMO). Grödorna som ofta används för att tillverka de massproducerade fröoljorna (majs, sojanönor, bomullsfrö, och raps) hör till de mest modifierade av dem alla.

I USA är idag 88 procent av majsen, 93 procent av sojabönorna, 94 procent av bomullen och 93 procent av rapsplantorna genetiskt modifierade. Det finns många studier som påvisat de långsiktiga farorna med att äta genmodifierad mat, vilket är ännu ett skäl att undvika dessa massproducerade fröoljor.

Inom EU är ännu odling och användningen kring genmodifierade grödor väldigt reglerad vilket den knappast är i USA. Fröoljor som är tillverkade i detta land bör därför undvikas än mer än de som är producerade i vårt land och världsdel.

6. De upphettas flertalet gånger (och blir därmed ännu giftigare)
Som om inte dessa massproducerade matoljor vore nog hälsofarliga, gör flertalet restauranger och amatörkockar dem ännu farligare genom att använda sig av en särskilt destruktiv praxis:
De värmer upp dessa fröoljor inte bara en utan ofta flera gånger under tillagningen. Vanan att återupprepade gånger använda oljorna (som vanligtvis sker i restaurangkökens fritöser) istället för att slänga dem, må sänka kostnaderna men resulterar samtidigt i en återstående olja som är fullproppad med ännu fler giftiga restprodukter, vilket Nina Teicholz berättar utförligt om i sin bok The Big Fat Surprise.

Återupprepad uppvärmning av industritillverkade fröoljor urlakar bland annat E-vitamin, som är en naturlig antioxidant, samtidigt som det skapas fria radikaler. De orsakar i sin tur oxidativ stress som skadar DNA:t, proteiner och lipider över hela kroppen. Dessa skadeverkningar förklarar varför återupphettade fröoljor har kunnat kopplas till högt blodtryck, hjärt- och kärlsjukdom och skador på både matsmältningsapparaten och levern.

Krämporna de orsakar

I motsats till vad diverse hälsoorganisationer har sagt i årtionden och fortfarande påstår så är de industriellt tillverkade fröoljorna knappast någon hälsokost. Förtäringen av dem har snarare kunnat knytas till en rad allvarliga hälsoproblem, som till exempel:

  • Astma
  • Autoimmuna sjukdomar
  • Försämrad mental förmåga (kognition) och psykisk ohälsa
  • Diabetes och fetma
  • Hjärt- och kärlsjukdomar
  • IBS och IBD (Irritable Bowel Syndrome och Irritable Bowel Disease) -inflammationer
  • Infertilitet (fertilitetsproblem)
  • Åldersförändringar i gula fläcken
  • Artros

Alternativen då?

Har du tagit dig ända hit ska du som läsare ha en stor eloge. Jag vet att jag kan bli lite långrandig ifall jag är passionerad över ämnet jag skriver om.
Du undrar säkert, efter denna skräckläsning vilka lösningar eller bättre alternativ till dessa hemska fröoljor som finns därute? Det blir föremålet för min nästa artikel som samtidigt blir den sista i denna serie.








Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter