fredag, 9 december

Därför är det nyttigt att förlora ibland

Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.
För riktiga vinnarskallar är det få saker som kan kännas jobbigare än att förlora, vare sig det är inom idrott, kortspel, affärer, kärlek eller något annat. Egot, självkänslan och ens personliga stolthet tar mycket stryk och det är just det som är nyttigt. Förluster är faktiskt en av livets största läromästare, förutsatt att du lär dig hantera dem.

Förluster känns ofta som slutet

Ni som läser detta och även är riktiga vinnarskallar vet säkert hur ont det kan göra att förlora, oavsett område och förlustens omfattning. En förlust som för de flesta kan verka så futtig och obetydlig att man skakat av sig den efter några timmar kan för vinnarskallen och tävlingsmänniskan ta flera dagar att komma över. I synnerhet ifall det är något man övat och förberett sig riktigt länge på och som ändå går åt pipan. Då kan det hända att man blir i princip okontaktbar under några dagar innan man kan gå vidare. Men gå vidare måste man ifall man inte vill gå och älta förlusten i all evighet för gör man det kommer man aldrig att kunna lära sig något från den och utvecklas som människa.

Istället ökar risken att man kastar skulden för den på andra, bortser från de egna bristerna och till sist blir bitter och ensam. Undertecknad, som är en envis vinnarskalle, vet hur ont förluster kan göra, även när det handlar om något så obetydligt som ett kort- eller sällskapsspel. Mestadels är det egot och självkänslan som tar stryk när man helt plötsligt inte längre framstår som störst, bäst, smartast och vackrast. Dock är det precis det som behövs ibland, det vill säga att man testas, tas ned på jorden en stund, tvingas erkänna det egna ansvaret för insatsen och lära sig något från den.

Hur mycket man än hatar att förlora så är det just när man tjurar som mest över förlusten som man har störst potential att både lära sig och växa som mest.

Men där avgörs om du är en vinnare på riktigt

Det är inte ”hur du har det ” utan ”hur du tar det” som till stora delar avgör ifall du kommer uppnå storslagna segrar i framtiden. För har du höga och eftersträvansvärda mål i livet som du gärna vill uppnå kommer du garanterat att petas ned (det vill säga förlora) många gånger under resans gång. Det är därmed inte omständigheterna eller det enstaka misslyckandet som beseglar ödet och avgör hela din framtid, det vill säga, om du kommer bli framgångsrik eller ej. Det är hur du hanterar förlusten och om du förmår resa dig på nytt som avgör.

I synnerhet om du förlorat flera gånger på raken och av omgivningen ombeds att bara ge upp det hela och istället göra som alla andra. Det är här som förlusterna blir som mest prövande men samtidigt mest karaktärsdanande och lärorika. Inte bara får du lära dig att hantera förlust efter förlust, du får även lära dig att resa dig igen, trots motgångar och trots omgivningens fördömanden. Samtidigt får du några välbehövliga lektioner i självkännedom där dina brister och styrkor framgår som tydligast.

Otaliga är de framgångsrika personer som lyckats resa sig, gång efter annan, trots att de blivit nobbade, förlöjligade, och många gånger idiotförklarade. De lärde sig av förlusterna, reste sig igen och försökte igen, och igen och igen. Grundaren av KFC, Colonel Sanders, försökte sälja sitt recept på friterad kyckling hela 1009 gånger innan han slutligen fick ett erbjudande. Hur många hade fortsatt försöka efter ens nio futtiga avslag?

Vänd förlusten till något sporrande

Förluster är ofta också den där sporren som triggar ditt begär att vinna. Ibland kan det handla om ren revanschlusta men oftare handlar det bara om att bevisa för framförallt sig själv, och ibland även andra, att man kan så mycket bättre. Det handlar mer om att för egen maskin åter höja självförtroendet men framförallt självkänslan då alternativen att bara lägga sig ned och ge upp eller älta förlusten i evighet, är betydligt sämre.

Det är därför det är nyttigt att ha lite tävlingsmoment inom barn- och ungdomsidrotten, inom rimlighetens gränser givetvis. Att barn tidigt i livet får lära sig att det ibland finns vinnare och förlorare, att man inte kan vinna alla gånger eller vara bäst på allt skänker en stor dos ödmjukhet och acceptans. Ödmjukhet då man får lära sig att respektera motståndarna och att vara en god vinnare respektive förlorare, och acceptans då man helt enkelt får lära sig acceptera faktumet att man ibland kommer att förlora. Det brukar vara förlusterna som ger både barn och vuxna det starkaste bränslet för att vinna eller åtminstone göra ännu bättre ifrån sig nästa gång.

Ovanstående anser jag är utmärkta argument för att överge den nutida kultur där alla barn som endast deltar i en tävling ska få en medalj av något slag. Att återgå till den gamla skolan och istället bara ge dessa till vinnaren eller de främsta anser jag vara betydligt mer karaktärsdanande och fostrande. Detta då barn behöver lära sig att man inte alltid kan vinna eller vara bäst på allt men även för att tidigt kunna sålla ut de aktiviteter som de verkar ha handlag för. Att tidigt kunna rikta in och specialisera sig på något man har lite talang för är också något som krattar manegen för framtida framgång, då framgång och färdigheter oftast kräver tiotusentals timmar av ständig övning.

Tagna rätt blir de ditt livs bästa lärare

Med tanke på det jag tagit upp ovan kan just förlusterna vara ditt livs bästa lärare, vilket förutsätter att du kan hantera dem som en vuxen. Det vill säga, att försöka behärska dig lite och inte skrika som ett barn så fort förlusten är ett faktum. Ej heller bör du älta den i evighet eller skylla ifrån den på andra då det fråntar dig den egna insatsen och ansvaret. Det är endast så man förmår rannsaka sig själv och lära sig från den.

Med andra ord är många av våra politiker (särskilt de på vänsterkanten) inte bara dåliga förlorare då de inte kan bete sig moget och anständigt vid en förlust. Bara det faktum att de inte kan acceptera förlusten och gå vidare, utan måste älta och samtidigt idiotförklara majoriteten av väljarna (som inte röstade på dem), visar på att de befinner sig kvar på barnstadiet. Därmed kan de aldrig lära sig från den eller sina misstag och är ytterst olämpliga att ha på höga och viktiga positioner i samhället.

Hursomhelst, följande punkter är alla anledningar till varför just förlusterna är ditt livs bästa lärare och ju tidigare man får erfara dem i livet, desto bättre:

  • De lär dig att alla inte kan vinna varje gång, ibland måste några förlora.
  • De lär dig att du inte kan vara bäst (och många gånger inte ens bra) på allt.
  • De underlättar i utsållningen av dina talanger, styrkor och färdigheter. Förlusterna gör att du hittar dina svaga punkter.
  • De tar ned en på jorden och skänker en dos ödmjukhet. Det kommer alltid (garanterat) finnas någon som är antingen större, bättre eller vackrare än dig. Det är bara att acceptera.
  • Förluster innebär (när de hanteras vuxet och moget) ansvarstagande då du först tvingas acceptera den och samtidigt ta fullt personligt ansvar för den.
  • De tvingar dig till självbehärskning, även när förlusten är blytung och/eller återkommande. Om inte så kommer du aldrig att lära dig något utan förbli kvar på barnstadiet.
  • De skänker utmärkta tillfällen för självrannsakan och reflektion över den egna insatsen. Vad lärde jag mig och vad kan jag göra bättre nästa gång.
  • De kan vara väldigt sporrande då förluster kan väcka en stark revanschlusta. De gör att du tvingas förbereda dig bättre och får samtidigt fart på problemlösaren inom dig.
  • De lär dig vikten av att gå vidare inte älta bakslag hur länge som helst.
  • De testar din uthållighet och jävlaranamma (så kallat ”grit”) till bristningsgränsen. Att ta flera förluster på raken är inte lätt men det är just att överkomma dem och försöka på nytt som är den kanske mest avgörande framgångsfaktorn.
  • De kan göra underverk för din självkänsla, just genom att övervinna dem och komma tillbaka som en vinnare.
  • En förlorare föds man inte till, det är något man blir genom att kasta in handduken efter några få misslyckade försök.
  • Att vara en god, respektive dålig förlorare avslöjar mycket om din karaktär. Det är alltid lätt att vara en god vinnare (när man har medvind) medan det senare är betydligt svårare.

Mina egna förluster har varit många och betydande

Många av de som inte känner mig väl kan lätt förledas av det yttre och tro att jag glidit på en räkmacka från framgång till framgång och dessutom haft mycket tur i det genetiska lotteriet. Så har verkligen inte varit fallet då jag förlorat många gånger under resans gång och många gånger mycket stort dessutom. Jag har nog förlorat många fler gånger än jag vunnit.
Särskilt under senare år där många säkert undrar hur jag ens kunnat resa mig igen efter vissa saker som inträffat. Saker som än idag har lämnat vissa ärr då de ännu inte är avslutade utan svävar i fortsatt ovisshet. Men vidare har jag varit tvungen att gå eftersom jag inte vill gå och älta eller göra mig till ett offer.

På det idrottsliga planet var jag inte alls särskilt outstanding förrän vid 16/17-årsåldern.
Jag började faktiskt min idrottsliga bana med tennis och hockey där jag inom det senare spelade i Stockholmregionens kanske sämsta hockeylag upp till 14-års ålder. Vi spelade i vad jag tror var den sämsta serien och förlorade ändå i princip varenda match (ofta med tvåsiffrigt). På högstadieskolan jag gick var vårt lag lite av en driftkucku bland grabbarna där vi som spelade i det var tvungna att utveckla en ganska stor självdistans för att överhuvudtaget orka med både förluster och alla jobbiga frågor (”Hur mycket förlorade ni med i helgen då?”).

Vägrade se mig som besegrad

Att förlora gång på gång tärde ordentligt på självkänslan men när laget till sist lades ned så vägrade jag låta det bli slutet på min idrottskarriär utan bestämde mig där och då för att bli riktigt bra på något istället. Jag skulle, trots den bedrövliga starten, inte bli en loser utan istället bli en vinnare då jag visste att jag var duktig på idrott, särskilt de som krävde kondition, explosivitet och uthållighet. På den vägen bar det först till handbollen och sedan till friidrotten där jag vid 17-års ålder tog mitt första USM-guld i terränglöpning.

Sedan har jag fått ära mig att bli en god förlorare också, något som tog många års övning att bemästra. Den satte mig främst på prov inom idrotten då denna kräver sportsligt och anständigt uppträdande, både på och utanför planen. I synnerhet på elitnivå där upprepat dåligt uppförande både kan få en avstängd och samtidigt ge dåligt anseende åt idrottsföreningen där man är medlem. Särskilt testad blev jag under mina år som collegeidrottare inom amerikanska NCAA där kraven på sportsligt uppförande är ganska stränga. I synnerhet ifall man som jag var där på både ett studentvisum och idrottsstipendium. Med andra ord, gäst i landet som dessutom fått utbildningen betald. Då var man illa tvungen att åtminstone hålla masken när det hade gått dåligt.

Några tips till dig som hatar att förlora

Många av er som läser detta är säkert, liksom jag, envisa vinnarskallar som hatar att förlora. Jag gillar inte heller att förlora men kan numera hantera förlusterna på ett vuxet sätt, även om resan dit varit lång. Därför har jag följande tips till er som fortfarande har svårt att acceptera och framförallt hantera förluster:

  • Acceptans. Acceptera det faktum att du inte kommer att vinna varenda gång. Inte ens inom något du är riktigt bra på.
  • Lär dig att tycka om dig själv först, trots förlusten. Då får du lättare att acceptera den, gå vidare och blicka framåt istället.
  • Lär av framgångsrika människor och deras många förluster under resans gång. Dessa kan inspirera dig till att hantera dem rätt och försöka fler gånger.
  • Gå ut på en promenad i naturen och stillheten efter en tung förlust. Där kan du samla tankarna och i lugn och ro analysera lärdomarna som kom från den.
  • Bestäm dig för att sluta älta förlusten inom max 1-2 dagar. Där och då drar du ett streck över den och går vidare, oavsett hur betungande den varit.
  • Ha för vana att alltid gratulera motståndaren, även när förlusten känns tung.
  • Skyll inte förlusten på andra än dig själv. Först då kan du ta fullt personligt ansvar för den och börja rannsaka dig själv och din insats.
  • Ge inte upp! Trots tunga och återkommande förluster. Det är när du reser dig igen som du hittar nya vägar och samtidigt stärker självkänslan.
  • Det är hur du tar det, inte hur du har det, som avgör ifall du blir en framtida vinnare eller ej. Många är de som förlorat under nästan hela livet för att till sist vinna och bli framgångsrika, tack vare att de tog förlusterna på rätt sätt.








Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar