DEBATT: Därför är S inte det självklara partiet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Därför är S inte det självklara partiet att leda Sverige mot starkare samhällsgemenskap

Magdalena Andersson framträdde under Almedalsveckan som garant för ökad samhällsgemenskap och ett Sverige som blir ”mer som Sverige”. Det är positivt att Socialdemokraterna äntligen erkänner delar av de integrationsmisslyckanden de själva bidragit till under decennier.

Men erbjudandet väcker allvarliga frågor om trovärdighet och förmåga. Här följer några exempel på problemområden där S inte blir trovärdiga med stöd av vad som uträttats sedan 90-talet.

För det första: för stora maktambitioner.

S har länge prioriterat partiegoism och ideologisk renlärighet framför folkets bästa. Genom eftergifter till Miljöpartiet har de drivit en migrationspolitik utan tillräckliga krav på självförsörjning och värderingsanpassning, samt en energipolitik som lett till hundratals miljarder i kapitalförstöring genom nedläggning av fungerande kärnkraft.

För det andra: felaktigt hävdat alltid agerat för stram migrationspolitik.

Trots bevis på motsatsen hävdar S att de drivit en stram linje. Sverige behöver en tydlig modell likt Danmark och Kanada där urvalet prioriterar de som snabbt kan bli självförsörjande och dela våra värderingar.

Dagens bidragssystem skapar istället orättvisa och långa beroendeperioder på skattebetalarnas bekostnad.

För det tredje: politikerna vet alltid bäst.

S starka centraliseringsvilja hämmar lokal dynamik och innovation. Detaljstyrning från Stockholm krockar ofta med verkligheten inom skola, vård och bostadsbyggande. En stark samhällsgemenskap kräver tillit till människors egen förmåga, inte mer byråkrati.

För det fjärde: med målet stärkt samhällsgemenskap måste mångkulturens skadeverkningar avlägsnas.

Mångkultur som politiskt projekt har lett till parallella samhällen och är ett misslyckande. Många verkar tro att deras egen kultur är lika giltig här. Det är istället de nya invånarna som behöver få klart för sig vad som fungerar i det svenska samhället.

För att detta ska ske måste politikerna våga vara tydliga och beskriva vilka grundvärden som kännetecknar svensk kultur: svenska språket, jämställdhet, sekularism, demokrati och en stark arbetsmoral. De som vill vara en del av samhället måste respektera dessa normer och överordnade rättsregler.

För det femte: skolan måste bli kunskapsförmedlare och framtidsmotor.

Skolan behöver åter prioritera kunskap, ordning och krav. Socialdemokraternas ovilja att genomföra nödvändiga skolreformer hotar Sveriges förmåga att möta en framtid där många gamla jobb försvinner och nya kunskapsintensiva företag måste växa.

För det sjätte: överdriven tro på bidrag försvårar ett fungerande samhälle.

Bidrag innebär alltid att någon annan betalar. Det kräver därför respekt, ansvar och återhållsamhet.

Under senare decennier har de gamla starka folkrörelseorganisationerna överges till förmån för bidragsberoende. För mycket kraft läggs på att söka bidrag som en förutsättning för verksamhet. Detta gäller även de politiska partierna, som i hög grad ersatt medlemsavgifter med statliga bidrag – en utveckling som inte gynnar demokratin.

Konsulter hjälper organisationer att maximera bidrag, ofta med överdrivna syften och bristande kontroll från myndigheter. Vi har till och med exempel på hur politisk islam och andra rörelser med syften som motverkar västvärldens levnadssätt och svensk samhällssammanhållning får offentliga bidrag genom att dölja sina verkliga avsikter.

Slutkläm

Ett bättre Sverige kräver ett starkt samhällskontrakt med balans mellan rättigheter och skyldigheter. Det måste bli slut på ett system där vi låter oss utnyttjas av personer som saknar lojalitet och respekt för vårt land. Tron på individen och viljan att försvara det gemensamma är grunden för en hållbar framtid.

Skribent: Lars Bernhoff