DEBATT: Sverige bör hålla sig utanför kriget i Ukraina

Detta är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Sverige bör följa Ungerns linje, hålla sig utanför kriget i Ukraina samt verka för en vapenvila eller fredsavtal som kan medföra kompromisser. Kriget i Ukraina är egentligen en konflikt mellan Ryssland samt den västliga finanseliten, hädanefter kallad WEF med flera. Dessutom är Ukraina ett splittrat land med två olika nationella identiteter, den ryska och den ukrainska. 

Anti-globalismens rörelses roll

Denna artikel är ett svar på Bengt Karlssons debattartikel i Frihetsnytt. Första intrycket är att artikeln nästan helt och hållet är i linje med mainstreammedias narrativ. Detta mönster känner jag igen från covid-19. Personer som var kritiska mot migrationen, mångkultur och ”klimatkrisen”, gick nu helt på etablissemangets linje och hetsade folk att vaccinera sig.

Vilket uppdrag har Frihetsnytt och andra oberoende medier? Först och främst att ge svenska folket ett annat perspektiv av viktiga teman och händelser där mainstreammedia är vinklade, men även att uppmärksamma händelser som mainstream media medvetet är tysta om, ett exempel var den internationella läkarkonferensen i januari.

Kriget i Ukraina är ett av en rad teman, där mainstreammedia har varit starkt vinklade. Här förtjänar svenska folket andra perspektiv och där har Frihetsnytt en roll att fylla. Att skildra Ukraina-kriget med andra perspektiv än i mainstreammedia, betyder dock inte att man är en Putin-fan eller att man stödjer invasionen. 

Vem är din politiska motståndare?

Ställ dig själv frågan, vem är din politiska motståndare? En fråga som kanske inte alltid är så lätt att svara på. En mainstreamperson aktiv i Socialdemokraterna skulle troligen svara Moderaterna samt vice versa. Tänk till lite mer – vem är egentligen politisk motståndare till vanligt folk i väst? Jag skulle vilja svara WEF med flera. Det är WEF med flera som strävar efter att vi inte ska äga någonting. Detta sker bland annat genom att köpa upp vanliga folks bostäder. Det är WEF med flera som vill krossa vanlig lantbrukare, som kampanjar mot kärnfamiljen, som vill försvåra för småföretagare, som driver på Woke, invandring, mångkultur samt skuldsättning av nationalstaterna. Och sist men inte minst, vem äger majoriteten av våra medier och styr över opinionsbildningen? – Ja just det, WEF med flera. Faktum är att WEF med flera har enormt mycket större inflytande över länderna i väst och ditt liv än vad Ryssland har.

Vem är då Rysslands och Vladimir Putins politiska motståndare? 

Jag anser att det verkliga skälet till att förhållandet mellan väst och Ryssland är dåligt, är att Ryssland vägrar att underkasta sig WEF med flera. WEF med flera vill ha kontroll över Rysslands naturtillgångar, men Vladimir Putin vägrar. Ryssland kontrollerar sina egna naturtillgångar och även sina medier. Detta ogillar WEF med flera, och det är också skälet till att Ryssland huvudsakligen framställs negativt i västlig mainstreammedia. Troligen har WEF med flera även försökt infiltrera politiken i Ryssland samt i Vitryssland och Kazakhstan. 

Sammanfattningsvis så kan man säga att WEF med flera är även Rysslands och Vladimir Putins politiska motståndare. På sätt och vis har vanligt folk i väst en gemensam motståndare med Ryssland, detta är förvisso sant. Att Putin och Ryssland gör motstånd mot WEF med flera bör betraktas som positivt, men det betyder givetvis inte att allt som Putin gör är bra. Att vägra sälja ut sitt land är positivt, men krig är negativt. Det betyder heller inte att vi söker stöd hos Putin, han har andra intressen än oss. Mainstreammedia gör ständigt försök att koppla ihop oberoende medier med Ryssland och Putin, detta är en del av deras smutskastningskampanj. 

Ukraina – ett splittrat land med två nationella identiteter

Åter till Ukraina: Ett faktum som mainstreammedia eller proukrainska profiler inom alternativmedia glömmer att nämna är Ukrainas demografiska situation. Ukraina är ett land med två nationella identiteter, den ukrainska och den ryska. Jag själv behärskar det ryska språket (och förstår lite ukrainska) och har varit i Ukraina. Jämför man de mest proukrainska områdena i väst till exempel Lvov och Ivano Frankovsk med de mest ryskpräglade områdena i öst, exempelvis Mariupol, så känns det som att befinna sig i två olika länder.

I väst är vardagsspråket ukrainska och i öst nästan uteslutande ryska. Ryska språket är dock mycket utbrett i Ukraina och fungerar nästan överallt. Utöver språket är det stor skillnad på politiska uppfattningar och identitet. Folkrättsligt är Krim och Donbass erkända som delar av Ukraina, men detta ändrar inte det faktum att Krim och Donbass har en rysk identitet. Krim är den mest proryska delen av området erkänt som Ukraina. På samma sätt har Kosovo en albansk identitet och det gäller oavsett om man betraktar Kosovo som ett eget land eller en del av Serbien.

Under parlamentsvalet 2019 vann Volodymyr Zelenskyi nästan överallt, undantaget var Lugansk och Donetsk, där det proryska partiet Oppositionsplattformen för Livet blev största parti. Det hölls endast val i områden kontrollerade av Ukraina och trots ett krig samt 5 år av proukrainsk propaganda, lyckades ändå ett proryskt parti bli störst i dessa områden. 

Konflikten i Ukraina – både en internationell och intern konflikt

Sedan flera år tillbaka har det förekommit en dragkamp mellan väst (WEF med flera) samt Ryssland om länder i Östeuropa. Bägge sidor har försökt att vinna inflytande. Denna dragkamp har fått tydligast konsekvenser i Ukraina. År 2010 valdes den mer proryska Viktor Yanukovich som president för Ukraina. Han fick över 90 procent stöd på Krim och i Donbass, men endast några få procent i västra Ukraina. 

I slutet av 2013 uppstod en konflikt om huruvida Ukraina skulle signera ett associeringsavtal med EU. Associeringsavtalet hade kunnat försvåra handel med Ryssland. Viktor Yanukovich blev troligen utsatt för hård press från båda sidor. Till slut valde presidenten att inte signera associeringsavtalet. Detta kunde EU inte acceptera. Stora demonstrationer följde, personer som tyckte EU var fantastiskt kom med EU-flaggor. I februari 2014 blev Viktor Yanukovich avsatt under kuppartade former. Det finns goda skäl att tro att EU låg bakom kuppen. 

En del blev säkerligen glada, i alla fall EU-eliten (WEF med flera) samt stora delar av Ukraina som har en mer proukrainsk identitet, men Ryssland tog detta som en förevändning att invadera och ockupera Krim. I Donetsk och Lugansk startade ett uppror som fick stöd från Ryssland. En del upprorsmän kom utifrån, men många var även lokala, vilket understryker att Ukrainakonflikten även är en intern konflikt. Upproret utvecklades till kriget i Donbass. När vapenvila slöts 2015 hade de självutnämnda folkrepublikerna Donetsk och Lugansk lagt cirka 17 000 km² under sin kontroll. Även i Kharkov försökte man med ett liknande projekt, men det misslyckades eftersom stödet för Ryssland var svagare där. 

För en realistisk fred i Ukraina

Bengt Karlsson samt i stort sett alla västliga mainstreampolitiker uppger att Ryssland måste lämna Ukraina, och det gäller även Krim, Lugansk och Donetsk. Formellt sett är detta korrekt. Ryssland har folkrättsvidrigt ockuperat cirka 120 000 km² , ungefär en femtedel av Ukraina. Dock får man vara realistisk och inse att Ryssland inte kommer att lämna utan vidare. Ryssland har satsat stora resurser på kriget och bygger ut infrastruktur i ockuperade områden. Landet är en mäktig kärnvapenmakt och kommer ge allt för att behålla Krim och Donbass. 

Som ovan nämnt så beror konflikten i Ukraina även på en intern konflikt. Den ukrainska regeringen har knappast gjort något för att lindra denna interna konflikt. Ryska språket har blivit motarbetat och politiska partier med stöd i östra Ukraina har förbjudits. Krim fungerade relativt bra i Ukraina för 10 år sedan, men frågan är hur väl dagens Krim skulle passa in i Zelenskyis Ukraina? 

Efter 9 år med ryskt styre har Krim troligen blivit ännu mer proryskt. Hur skulle Krim passa in i ett Ukraina där ryska språket motarbetas och där man strävar efter att gå med i Nato och EU? 

Etablissemanget i väst (WEF med flera) har taktiken att sända så mycket vapen, ammunition och annan militär materiel till Ukraina som möjligt, i hopp om att ukrainarna ska lyckas driva ut ryssarna. En taktik som den amerikanska militärindustrin tjänar bra med pengar på.

I höstas hade Ukraina en del framgångar i Kherson och Kharkov, men från och med december är det Ryssland som är på frammarsch. I januari föll Soledar under rysk kontroll och Ryssland går även framåt runt Artyomovsk / Bachmuht. Ett fredsavtal eller vapenvila i form av någon kompromiss ses för närvarande som det mest realistiska alternativ för att få slut på kriget. Som sagt, Ryssland kommer ge allt för att behålla Krim och Donbass. Dock är det inte uteslutet att Ryssland är mer kompromissvilliga för andra områden. 

Sist men inte minst, alla krig är fel oavsett vem som ligger bakom.

Skribent: Oscar Overgaard