fredag, 9 december

Demokraturens högtid

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Med endast ett par veckor kvar till valet haglar yrkespolitikernas tomma löften

Om politikern av idag som är upplärd till rollen och struntar högaktningsfullt i ideologi och folkets bästa till förmån för symbolpolitik, smutskastning och egen vinning.

Så var det då dags igen. Valår!

Partierna putsar till och rullar fram sina valstugor. Tätt på rad efter varandra. Riksdagskammaren har flyttat utomhus. Men istället för sedvanliga knapptryckningsprocedurer i kammaren, sitter valarbetarna utanför stugorna i campingstolar och fikar. Lagom mysigt, lagom räddhågset, lagom trevligt. Plötsligt kan alla använda det annars ganska bortglömda ordet ”lagom”. Ingen vill ju sticka ut.

Det känns som att de överbetalda yrkespolitikerna i Rosenbad tillfälligt reinkarnerats i sin normala hord av röstboskap. För att nå sina röster behöver man nå de som skall rösta.

Dags att skådespela, vara folklig och trevlig (läs lismande). Gratis kaffe, några ballonger, ett litet godisregn och de sovande folkmassorna är redo att håvas in, eller snarare trålas in till röstfiskets gigantiska hangarfartyg.

Yrkespolitikerns oemotståndliga lockelse

Samtliga partier låter nuförtiden ungefär likadant. När politik blev yrkesroll så försvann också kallet. Viljan att arbeta för medborgaren och göra dennes vardag dräglig är sedan länge borta.

Nu handlar det om symbolpolitik, framhålla värdegrunder och bevaka sin egen lön. Mer fokus läggs på att svartmåla personen bakom sakfrågeframställan, än på just sakfrågan själv.

Skulle en nybakad politiker ha en lite annorlunda infallsvinkel inom någon fråga så försvinner den fort. Dels av partipiskans vinande, men också känslan av makt i att kunna påverka människors vardag. Se hur de springer efter godbitarna som kastas ut!

Man får göra det enkelt för sig, säga rätt sak till rätt person, vid rätt tillfälle och sedan medietränas i att kunna tugga runt samma klyscha på olika vis tills både åhörare och intervjuare har tröttnat.

Det som sen hittas i lönekuvertet tar udden av den eventuella procent egen vilja som fanns kvar. SÅ mycket för SÅ lite jobb – en ny yrkespolitiker är född.

I floskelfabriken byts bara partiloggan ut

På partiernas valplakat står det ungefär samma saker med endast lite olika formuleringar –

Välfärden. Skolan. Omsorgen. Gängkrigen. Klimatet. Alla vill plötsligt förändra och förbättra det man varit nöjd med i fyra år. De har haft fyra år på sig att åtminstone komma med ett vettigt förslag. Men icke! Istället har man tuggat runt värdegrunder, gjort känslostyrda utfall, gråtit över hur rasistisk någon varit eller satt SCB på att falskräkna någon parameter som ligger i tiden. För statistik är bra, tabeller ännu bättre. Kan du dessutom beställa ”oberoende undersökningar” och frisera till dem så blir självklart resultatet enastående.

För vem vågar ifrågasätta myndigheter och statliga verk? Dessa är förankrade i folks vardag och är att lita på och framförallt ser de till så att röstboskapen har någonting att mumsa på. Som torrt gammalt hö.

Fördömda fördömanden

En sak som verkligen går att ta på är det SD-pyntade tunnelbanetåg som när detta skrivs är i drift. Hemska rasister! Inhumana, empatilösa, bruna!

Tok- och gråtvänstern går givetvis i spinn och öser ur sig SD:s nazistiska historia i grova ordalag. Däremot glömmer vänsterfolket helt bort sin egen historia, kantad av stora brott mot mänskligheten. Samtliga politiska partiers godhetsapostlar är ute och twittrar fördömanden om SD:s hemska tilltag. Men för mig är inte SD:s politik mer hårdför än den som många gammelmoderater drömmer om.

Problemet är istället detta luftslott byggt av känslostyrd symbolpolitik. Så bräckligt i sin värdegrundsplattform att det räcker med en lätt vindpust för att det skall gunga till. Fogarna är slarvigt ihopsatta med humanistisk stormaktsmassa. Slottet är fyllt av policys, värdegrunder och genusgalenskap. Ett genuint fuskbygge, som ingen arkitekt eller hantverkare i världen skulle kännas vid. Mer än politikerkåren, det är ju deras arbetsplats.

Sveriges storhet kan återupprättas

Personligen, om jag hade makten, skulle jag helt skrota politiken och istället låta Sverige styras av duktiga människor med vitt skilda bakgrunder och erfarenheter, som formar sitt samhälle från vad som är bäst för den innersta kärnan – alltså folket.

Det är dags nu – vi behöver ta tillbaka och återupprätta Sveriges storhet. 47 år av vanstyre och nedmontering av den stolta industrinationen måste få sitt slut. Sverige måste sluta vara ett uppehållsrum för allehanda avarter som härskar och söndrar vårt samhälle. Vi har egentligen kraften, styrkan och resurserna, det handlar bara om att våga vara tillräckligt modig.

Tar du inte till dig vårt lands sätt att vara och leva så har vi ingen plats för dig. Medborgarskapet är något som ska förtjänas, fyllt av plikter du förväntas uppfylla, men också förmåner. Förmånen att få leva i ett av jordens vackraste länder, under trygghet och respekt.

Plikter i att förstå vårt kulturarv, vårt språk, vårt kollektiv, vår frihet under eget ansvar.

Sverige är inte för alla, det är för de som vill Sverige väl.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar