Nyfunnet vrak återupplivar minnen om Sveriges forna styrka
Under 1600-talet var Sverige en militärmakt att räkna med, både till lands och sjöss. Nu har vraket efter det mytomspunna regalskeppet Vasas syster, Äpplet, hittats utanför Vaxholm. Genom historien har Sverige fallit på knä flera gånger, bara för att resa sig igen, större och starkare. Ett vrak från 1600-talet kan vara nog så viktigt för att påminna oss om det.
Regalskeppet Vasas dramatiska förlisning 1628 och dess minst lika dramatiska bärgning 1961 utgör två mytomspunna delar av den svenska historien.
Nu börjar det maritima familjeträdet att kompletteras när Vasas syster, Äpplet, identifierats utanför Vaxholm. Arkeologer har undersökt vraket sedan 2019, men det är först nu man kan bekräfta att det rör sig om Äpplet, rapporterar Forskning & Framsteg.
Sveriges Titanic
Regalskeppet Vasa, som var tänkt att bistå Gustaf II Adolf i Polen, fick sin givna plats i den svenska historien, dels genom sin majestätiska utformning, beväpning och storlek, men framförallt för dess dramatiska kapsejsning utanför Beckholmen vid Stockholms inlopp den 10 augusti 1628. På många sätt påminner Vasa om Titanic: ett storslaget skepp, ett föredöme för landets ingenjörskonst och förmåga att bemästra havet, samt för dess dramatiska öde redan under jungfrufärden.
Men i likhet med Titanic hade Vasa ett antal systerfartyg.
Det som nu har identifierats utanför Vaxholm, Äpplet, sjösattes 1629 och kom att tjäna den svenska krigsmakten i 30 år, fram till 1659. Då skeppet blivit för slitet och gammalt för att verkligen kunna fortsätta användas effektivt och det ansågs för dyrt att renovera det, valde man att sänka det utanför Vaxholm för att kunna bidra till en blockering av infarten till Stockholms skärgård.
Förhoppningen hos arkeologerna är att vraket ska bidra till en förståelse för hur utvecklingen av skeppsbygge sett ut genom historien.
Från tiden när vår beredskap verkligen ”var god”
Idag när Sverige skuttar likt en godissugen hund runt USA och Nato och vår utrikespolitiska säkerhet baseras på en av världens tre supermakters välvilja, fungerar både Vasa och Äpplet som påminnelser om en tid när Sverige stod på egna ben. Då fruktades vår flottas styrka inte bara av konkurrenterna om Östersjön – Danmark, Polen, Preussen och Ryssland – utan även av tidens dominerande sjömakter England, Frankrike och Holland.
Vasa är vårt kändaste vrak och Äpplet vårt senaste, men den svenska kusten är kantad av vrak från Stormaktstidens storslagna skepp.
Bara i juni 1676 förlorade Sverige tre regalskepp under Skånska kriget mellan Sverige och Danmark-Norge: Stora Kronan som sjönk utanför Öland den 1 juni; Svärdet som även det sjönk den 1 juni utanför Öland; Riksäpplet som sjönk vid Dalarö skans den 5 juni.
Även dessa skepp fortsätter att väcka ett enormt intresse hos marinarkeologer och än idag bärgas med jämna mellanrum nya föremål från vraken.
Det som är brutet kan bli helt och det som ligger kan resas
2013 lade jag fram min kandidatuppsats i historia Den privata sjömakten – Uppbringningar och de svenska kaparna under sjökrigen åren 1808-1814, som handlade om hur Sverige tog hjälp av privata aktörer i dess olika krig under tiden för Napoleonkrigen.
Som en del av bakgrundsinformationen till ämnet noterade jag hur landet gått i vågor ifråga om tillgången till sjöstridskrafter.
Under 1700-talet, efter Karl XII:s död 1718, och under den så kallade ”Frihetstiden”, fick flottan mer eller mindre ruttna bort och Sverige och dess inrikespolitik sågs som ett lovligt byte att ge sig på från samtliga makter med ambitioner i Östersjön.
Men i och med Gustav III:s kupp mot det korrupta adelsväldet 1772, ändrades allting. Från att ha varit i fullständigt förfall rustades flottan snabbt upp och Sverige blev återigen, i ungefär 30 år, en militärmakt att räkna med. Redan 1790 uppnådde Sverige sin största maritima seger någonsin, mot Ryssland vid Svensksund i Finska viken.
Det får en att tänka på hur många gånger Sverige varit nere för räkning, bara för att plötsligt resa sig och skrämma skiten ur de som trott oss vara ett lätt byte. Det finns inget som säger att så inte kan bli fallet igen, att vi inte kommer att behöva sitta i knäet på stormakter, vars ambitioner man inte ska sätta någon som helst tillit till.
Symbolernas värde
Den spontana känslan inför Äpplet kan vara att vraken enbart påminner om nederlag och förlust, det vackras fall till förruttnelse. Men man får inte glömma bort skeppens storslagenhet när de seglade över ytan, samt hur de har bemästrat tidens tand under ytan och i Östersjöns bräckta vatten hållits någorlunda intakta. Det påminner snarare om beständighet och att det som byggts ordentligt inte vittrar bort i första taget.
Sen kan själva bärgningen av Vasa 1961 tjäna som ett föredöme i respekt för historien, övertygelsen inför ett svårt företag och bragden i att ro det iland. Den intresserade rekommenderas varmt att själv ta del av de korta filmklippen från bärgningen.
Det är kanske att hoppas på för mycket, men den historiska personen inom mig skulle verkligen se det som en dröm om prestationen 1961 återupprepades under min livstid.
