De framförda åsikterna är personliga och representerar personen, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Yrkesofficeren och politikern Roger Richthoff och entreprenören och författaren Arne Weinz talar med Tobbe Larsson om hur ledarskap bör vara för att fungera och hur det ser ut inom näringslivet, försvaret och politiken.
Detta är ett kort utdrag ur intervjun.
Inom politiken finner vi många människor som saknar erfarenhet av både yrkesliv, men framförallt av ledarskap. Dessutom saknar många mod – en egenskap som krävs för att fatta relevanta och kloka beslut och därefter också våga stå fast vid dem. Varför är det så dåligt ställt med ledarskapet inom den svenska politiken?
Tycker ni att det saknas riktiga ledare inom regeringen och samarbetspartiet Sverigedemokraterna?
Arne:
– Ja det tycker jag. Ser man på riksdagen som helhet så är det nog ganska få som har så mycket ledaregenskaper. De har manövrerat sig fram via ungdomsförbunden, varit ja-sägare och slickat rätt personer. Det är så man gör karriär inom politiken idag.
Roger:
– Jag delar den uppfattningen och man förstår inte att det finns ett värde i att lära sig ledarskap. Jag har föreslagit sådana kurser för partiledningen med de främsta lärarna på området inom Försvarsmakten, men det ville man inte ha. Jag tror att de var rädda för att bli avklädda ganska snabbt. Och de fega människorna klarar inte av att höra att de leder på fel sätt. De föredrar att ha ett belöningssystem med ja-sägare istället så kan de behålla sin maktposition.
Hur skiljer sig ledarskapet åt i olika länder?
Arne:
– Jag har jobbat 30 år i olika nordiska organisationer samt med tyskar, fransmän, amerikaner och holländare. Men om vi ser till Norden så är länderna mycket mer olika än folk anar. I Sverige har vi ett konformistiskt ledarskap, det vill säga att man ska förankra saker och få alla med sig, medan man framförallt i Danmark och Finland, har en brutalare ledarstil. De håller ganska stort avstånd mellan chefen och underställda. I Danmark förväntas det att chefen är auktoritär och det är inget bekymmer när chefen slår näven i bordet.
Du Roger som jobbat både inom det militära och det civila – vad är skillnaden på ledarskap där?
Roger:
– Ja jag har ju också drivit företag med 60 anställda, i huvudsak i Ryssland på 90-talet. Skillnaden där är att de är rädda, men så är det ju inte här inom det militära. Likadant i Estland där jag utbildat inom det militära, där var de rädda för bestraffningar. De uppfattade vänlighet som svaghet.
Vad är skillnaden i privata och statliga organisationer vad gäller beslutsfattande och att ibland fatta fel beslut?
Arne:
Inom näringslivet är ju snabbhet viktigt, det gäller att fatta snabba beslut, styra om organisationen och blir det fel eller inte funkar, då ändrar man. Det är ingen dramatik i det. Men inom politiken eller statliga organisationer då gäller det mer att inte göra fel. Och om man inte får göra fel är det enklaste att inte göra något alls. Man måste ha en öppenhet för att ibland går det fel. Och bara för att man sitter högt upp i hierarkin är man ingen gud som vet allting.
Vad skulle ni vilja se för förbättringar i ledarskapet hos politikerna i ledningen nu?
Arne:
Det är klart att alla uppskattar ju tydlighet, liksom att man har åsikter och står för dem. Sen har jag ändå en viss respekt för att politik är att manövrera och det är fyra partier, så det är inte så lätt. De måste ju ha kunnighet och kompetens också, det saknar man ju hos väldigt många politiker. De kan ju inte sina områden som de är ministrar för, det är väldigt vanligt. Den värsta katastrofen var energiministern i förra S-regeringen Farmanbar – han kunde ingenting.
Roger:
– Jag skulle vilja se ledare som är beredda att utsättas för ett val, alltså att kunna väljas bort ur de här organisationerna och att det är medlemmarna på landsdagarna ska rösta fram nya ledare och representanter för ett parti. Att satsa på kunnighet, ledarskapsutbildningar och att bygga upp en organisation som är starkt för framtiden – det skulle jag vilja se. Och ledare som vågar peka med hela handen men som också lyssnar på ledamöterna och bekantar sig med dem.
Arne, din utmärkta ledarskapsbok ”Den snabbaste vägen” – var kan man köpa den och vad är det viktigaste du vill förmedla med den?
Arne:
– Den kan du köpa på nätbokhandlarna, Bokus och så vidare. Den är ju skriven 2013 men ledarskap förändrar sig ju inte över tid egentligen.
Några nyckelord är öppenhet med information – att involvera alla i organisationen. Det skapar kraften. Och sen snabbheten – att man vågar fatta beslut och att ha en kultur där alla vågar fatta beslut och blir det fel då ändrar man det.
Roger, tror du de kommer att få igenom Tidöavtalet?
Roger:
Ett tungt vägande skäl till att man kommer att göra allt för att det ska funka nu är; vad händer om det skulle spricka? Var tar de borgerliga partierna vägen om man inte skulle lyckas? Man kommer aldrig, tror jag, under den här perioden gå så långt som att spräcka regeringen. Rädsla för vad folk då skulle tycka kommer att hålla ihop dem tillräckligt mycket.
