När makthavarna syns utåt ger de gärna sken av att vara motståndare mot varandra och företräda olika åsikter. Men i själva verket är de inte alltid det utan mycket är ett spel för galleriet, där två politiker från motsatta partier låtsas vara motståndare, men samtidigt är medlemmar i sällskap där de svurit lojalitet mot varandra och mot sällskapet. Om en politiker med en lojalitet mot väljarna samtidigt svär lojalitet mot en hemlig grupp, vilken lojalitet väger då tyngst? En nysläppt dokumentär från TV4:s Kalla Fakta granskar detta.
TV4:s Kalla Fakta har precis släppt dokumentärserien Frimurarnas hemligheter där man granskar frimureriet i Sverige och Norge, samt framförallt det enorma antalet personer från rättsväsendet, domare, poliser, åklagare och advokater som är medlemmar.
Dokumentären avslöjar att så många som 400 män (för i det här fallet kan endast män vara medlemmar i frimurarna) från det svenska rättsväsendet är medlemmar.
Medlemskapet innefattar ett omfattande hemlighetsmakeri och olika löften där medlemmarna svär trohet till varandra och till logen (frimurarnas lokala avdelning). I och med dessa löften uppstår ett allvarligt problem: Vilken lojalitet väger tyngst?
Dubbla lojaliteter
I egenskap av beslutsfattare i samhället har man en primär lojalitet mot medborgarna att förvalta sitt uppdrag och ta tillvara på allmänhetens intressen. Men i egenskap av edsvuren medlem i ett hemligt sällskap har man även en lojalitet mot sällskapet och dess medlemmar, även kallade ”bröder”, vars intressen man alltid ska stödja. Om en domare ska döma i ett mål där den ena parten är en ”broder”, då är risken stor att lojaliteten till brodern står över lojaliteten mot rättssäkerheten, vilket dokumentären tar upp.
Problemet är dock större än enbart frimurarna. Idag finns flera sammanhang där politiker, mediemoguler och aktivistiska finansmän möts. Två viktiga exempel är World Economic Forum (WEF) och Bilderberggruppen, där världens mäktigaste människor sammanstrålar under hemlighetsfulla former, utan insyn från allmänheten.
Problemet ligger inte i sällskapen i sig, då det inte går att förbjuda folk från att träffas under privata former, utan den lojalitet som många gånger avkrävs medlemmarna.
Den dubbla lojaliteten innebär korruption
Men de som deltar på dessa möten sätter sig i en beroendeställning, genom att de bjuds på resa, rum och mat, samt får gynnsamma kontakter. Istället för trohetslöfte kan makthavarna ingå hemliga affärsavtal med varandra, där en politiker kan garantera en affärsman gynnsamma förmåner i utbyte mot stora summor pengar. På det sättet kan dessa grupper säkerställa deltagarnas lojalitet.
Inom företagsvärlden finns det stränga regler mot olika former av gåvor (även kända som mutor), för att säkerställa att avtal och köp går till på ett öppet och transparent sätt. I måndags skrev Frihetsnytt om det rum i EU-parlamentet där politikerna ska lämna ifrån sig gåvor som de får i sina yrkesroller, vilket egentligen inte kontrolleras och som många struntar i att följa.
Frihetsnytt har även kunnat rapportera om hur ministrar som lämnat politiken bakom sig och gått in i företagsvärlden, kan fortsätta att gynna personer som tillhör samma parti. Ett av fallen rörde hur Europeiska Investeringsbankens (EIB) styrelseledamot, den tidigare socialdemokratiske finansministern Thomas Östros, gett generösa statliga lån (finansierade med skattepengar) till företag där tidigare socialdemokratiska toppolitiker sitter i styrelsen.
Det är ett typexempel på makthavare som låter en annan lojalitet gå före deras uttalade plikt mot samhället.
Makthavarna ingen valde
Det största problemet är att makthavare med den dubbla lojalitet som uppstår i sammanhang som frimurarna, WEF och Bilderberggruppen, utgör ett hot mot det öppna och demokratiska samhället när de agerar på någon annans order. Titeln på dokumentären Makthavarna du aldrig valde fångar denna problematik, där oerhört rika aktivister som Klaus Schwab, George Soros och bankdynastin Rothschild, som inte är folkvalda, som inte ansvarar för någon annan än sig själva, kan påverka folkvalda beslutsfattare.
Sådana rika personer har förmågan att kunna lova lojala politiker och beslutsfattare generösa förmåner, poster och gåvor, i utbyte mot att de fullföljer en viss agenda. På det sättet kan den vanlige medborgarens friheter tas ifrån en, när det är dessa aktörers agenda som beslutsfattarna är lojala mot.
