En tidigare soldat inom den amerikanska elitstyrkan Navy Seals pekar ut hur en ny generation av ungdomar växer upp i ett samhälle, där offermentaliteten härskar, utan kontroll eller ansvar för sina egna liv. Det är i synnerhet extrem politisk korrekthet som förvärrar situationen och kommer till slut att förstöra det amerikanska samhället. Men det finns sätt att åtgärda utvecklingen och detta presenterar den gamle krigaren.
Det är i ett inslag på Fox News som Navy Seals-veteranen Mike Sarraille pekar ut problemet med en alltmer utbredd offermentalitet i USA, en konsekvens av den så kallade woke-kulturen (extrem politisk korrekthet). Det är framförallt ungdomar, födda efter millennieskiftet, som drabbas av detta.
Endast rättigheter, men inga skyldigheter
Det är en mentalitet där personen förväntar sig saker, men är inte bredd att själv anstränga sig för dem. Staten ska ge dem det ena och det andra. Har man lite är det för att någon annan har för mycket och då ska denne dela med sig.
Misslyckas man är det inte för att man själv brister, utan för att systemet är orättvist.
Problemet förstärks ytterligare genom olika former av bekräftelse. Oftast när en person beklagar sig över orättvisor, att man har för lite eller misslyckas, så blir man ofta tröstad. Personen får höra att denne är bra som den är och förtjänar bättre, det är inte dennes fel att saker och ting är som det är.
På det sättet, påpekar Sarraille, får personen en negativ uppmärksamhet som känns bra och får därmed ytterligare en anledning att inte förändras och utvecklas.
Offermentaliteten lärs ut i skolorna
Sarraille pekar ut utbildningsväsendet som den största källan till denna mentalitet. Istället för att lära ut kunskap och egenskaper som ska göra barnen och ungdomarna förberedda på verkligen och verkligen anstränga sig, lärs istället idéer ut som stärker offermentaliteten.
En stor del av woke-kulturen lärs ut i skolorna och i flera medier. Det rör sig om sådant som ”kritisk rasteori”, som bygger på att vita i alla lägen förtrycker svarta, såvida inte de vita aktivt gör avkall på sina prestationer.
Om en svart person misslyckas så handlar det i det här fallet inte om att denne inte ansträngt sig tillräckligt eller hade rätt egenskaper, utan för att systemet är förtryckande mot denne. Då behöver inte denne på något sätt dra lärdom av händelsen och på det sättet utvecklas, utan kan enbart flytta över allt ansvar på systemet och kräver då istället att systemet ska anpassa sig efter personen.
Det är det mest tydliga exemplet på hur offermentalitet lärs ut. Men även på andra sätt får ungdomar lära sig att saker bara ska komma till dem, utan någon vidare ansträngning.
Var ett exempel
Men Saraille är ingen person som stannar vid att konstatera problemet. Hade han gjort det hade han själv i högsta grad varit ett offer. Problemet ligger i grunden hos hans egen generation, som tillåter sådant att läras ut i skolorna och som inte ställer krav på barnen.
Han tar upp principer som han lärde sig i marinkåren. Det främsta är, var ett exempel. Om en person i en ledarposition, en förälder, lärare eller politiker visar upp en offermentalitet kommer det att göra intryck på barnen att det är så man ska vara.
Hos dagens politiker finns inte en känsla av ansvar, man skjuter över allt på någon annan, en annan myndighet eller politiker eller en tidigare regering. Det är aldrig politikerns eget fel om något går dåligt eller misslyckas.
Vi måste därför se över hur utbildningen ser ut, hur familjen leds av föräldrarna. Vilka exempel sätts för barn och ungdomar? Hur förbereder vi barnen på att möta de utmaningar som livet kommer att ställa dem inför?
Vardagskrigaren
Saraille använder uttrycket ”vardagskrigare”, som kämpar mot alla motgångar de möter i sin vardag, som kämpar för att nå perfektion inom sina respektive expertområden.
– Svåra val leder till ett lätt liv, lätta val leder till ett liv som inte är värt att minnas och ingen kommer att vilja läsa om. Hur bestiger du ett berg? Ett steg i taget. Hur bygger du en verksamhet? En byggsten i taget. Hur förändrar du ditt liv? En dag i taget, är Sarailles recept för hur man når förändring.
Den som lever med en offermentalitet kan utsätta sig för svåra situationer, tvinga sig ur komfortzonen på olika sätt varje dag. Ingen förändring kommer över en natt, men om detta upprepas kommer en enorm skillnad att märkas efter ett år.
Den som vill veta mer om Sarailles tankegångar kan besöka hans hemsida.
Vi har ett ansvar
För att få ett svenskt perspektiv på problemet som Saraille tar upp har Frihetsnytt pratat med Lennart Matikainen, med flera års erfarenhet av coaching och personlig utveckling.
Skulle du säga att även Sverige har ett problem med offermentalitet?
– Ja, den är tyvärr väldigt inbyggd. Fram till 90-talet fanns en riktigt positiv trend där folk i stor skala intresserade sig för personlig utveckling och att bygga en vinnarmentalitet. Men så tog woke-rörelsen över och det blev de lättkränktas samhälle.
Ju mer kränkt du är, desto mer förmåner kan du få. Du kan få ersättning om du inte fått ett jobb för att du vägrat skaka hand och kriminella kan få högre ersättning än brottsoffer för småsaker.
Det var även på 90-talet som föräldrar i större utsträckning började lämna över ansvaret för sina barn till staten. På det sättet gjordes både föräldrarna och barnen till offer om staten inte lyckades göra barnen framgångsrika.
Varför är det så utbrett? Har det kommit av sig självt eller är det en agenda som drivits på?
– Det är definitivt en agenda. Alla handlingar är medvetna. Att ett folk försvagas på det här sättet och inte anser sig kunna ta ansvar för något, är ett sätt för makten att härska. Om folk blir lättkränkta offer ägnar de all sin tid åt att kämpa mot varandra, snarare än att ifrågasätta makten. Det är i högsta grad ett uttryck för att söndra och härska.
Om man tror att detta bara kommit av sig självt, är även det ett uttryck för offermentalitet.
Hur ska man göra för att råda bot på detta? Hur ändrar man folk från offer till krigare?
– Det är att ständigt påminna folk om detta, att man har ett eget ansvar för det som sker och att man måste börja tänka själv. Med allt som sker blir folk mer medvetna om behovet av att göra något, så makten försöker upprätthålla offermentaliteten genom att hålla folk rädda, en metod som pågått sedan romartiden. Läser man på om konsten att söndra och härska kommer man att känna igen mönstren.
Vi ska inte heller på något sätt bekräfta en offermentalitet. Vi ska ställa tuffa frågor som ”Vem har ansvar för ditt liv?” Alla vet innerst inne att man har ett eget ansvar och tvingar man dem att själva ge det svaret kommer de till slut att komma ur det. Vi måste vara tuffa mot folk och får inte låta dem reducera sig till offer.
