En julsaga – boken som formade julen

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Påminde världen om julfirandet

När Charles Dickens skrev En Julsaga på 1840-talet hade julens ljus dolts av röken från fabrikerna i London. Men hans varma berättelse om Ebeneser Scrooge fick många fabriksägares hjärtan att mjukna och inspirerade de rika att hjälpa de fattiga. Hälsningen ”Merry Christmas” populariserades genom boken.

”Marley var död, för att börja från början.”

Charles Dickens
Charles Dickens. Foto: Wikipedia/ Jeremiah Gurney

Så inleds ett av litteraturhistoriens främsta verk, En julsaga (eng. A Christmas Carol) av Charles Dickens från 1843. En kort men underbar berättelse om hur den gnidne pengautlånaren Ebeneser Scrooge under natten till juldagen får besök av tre andar och omvänds från den miserabla tillvaro han fört, till att genom julen uppskatta värme, gemenskap och välvilja till sina medmänniskor.

Det är även berättelsen om att kunna förändras, att finna hopp när det ser som mörkast ut, att illvilja endast skadar en själv, samt hur gårdagens misstag inte omöjliggör morgondagens stordåd.

Tre andar

Det citerade stycket ovan refererar till Jacob Marley, Scrooges avlidne kompanjon, som natten innan juldagen kommer till honom som en ande och varnar honom för det öde som väntar om han inte ändrar sitt liv. För det ändamålet har Marley ordnat så att tre andar ska besöka honom under natten, för att vägleda honom till den rätta vägen.

Den första anden är de forna jularnas ande, som visar Scrooge den utveckling han genomgått sedan han var ett litet barn, åsidosatt men älskad av sin syster. Han får även återuppleva det smärtsamma uppbrottet från sin trolovning.

Scrooge möter de nuvarande jularnas ande
Scrooge möter de nuvarande jularnas ande. Foto: Wikipedia/ John Leech

Den andre anden är de nuvarande jularnas ande, som visar Scrooge hur folk, trots enkla medel, med glädje firar julen. Han beskrivs som en stor och gladlynt jätte, med krans i håret och en svärdsslida utan svärd.

De besöker Scrooges lojale och fattige bokhållare, familjefadern Bob Cratchit och dennes kärleksfulla familj, inklusive den dödssjuke men änglalike sonen lille Tim. När Scrooge får veta att den oskyldige pojken kommer att dö uttrycker han uppriktig sorg.

De besöker även hans systerson, Fred, som är barn till Scrooges enda, avlidna syster. Trots morbroderns motvilja bemöter Fred honom alltid med yttersta välvilja, hyllar julen som den vackraste tiden på året, och försöker bjuda in sin morbror att fira jul med hans hustru och vänner.

Den tredje anden är de framtida jularnas ande och är en tystlåten, skugglik uppenbarelse som liknar döden. Scrooge visas en eländig framtid, där de besöker främlingar som uttrycker förakt och hat mot en man som precis dött. Mot slutet visar anden Scrooge en gravsten där dennes namn står och bevisar att den föraktade döde mannen var Ebeneser Scrooge.

Från djupaste förtvivlan till ljusaste glädje

Men det är i det ögonblicket, när Scrooge står öga mot öga med sitt mörka öde och i förtvivlan bönfaller den tyste anden att han måste ges en chans att ändra sig, som han vaknar upp i sin egen säng.

Det är det ögonblicket som, i mitt tycke, är den allra bästa delen i boken. Alla som någon gång vaknat upp ur en fruktansvärd mardröm och insett att det inte varit på riktigt, kan känna igen sig. Scrooge inser att han fortfarande kan ändra sig och att andarna besökte honom under en natt, vilket innebär att han inte har missat julen.

Den glädje som Scrooge ger uttryck för när han vaknar ur förtvivlans stund framför sin gravsten, inser att allt inte är förlorat och att han har all chans att ändra sitt öde, är en fantastisk skildring som sänder värme genom hela kroppen.

”Jag är lätt som en fjäder, jag är lycklig som en ängel, jag är glad som en skolpojke, jag är yr som en drucken. Glad jul åt alla! Gott nytt år till hela världen! Hallå där! Ohoj! Hallå!”

Många filmatiseringar har fångat känslan, men jag väljer att ta scenen från 2009, där Scrooge porträtteras av Jim Carrey.

Det är aldrig försent att ändras

Scrooge är ingen statisk och ensidig karaktär. Genom berättelsen får vi se hur han formas, från en idealistisk och festglad yngling, som genom sin skräck för fattigdom utvecklar en stark girighet (hans utseende förändras också) och driver bort alla runtomkring honom. Allteftersom andarna vägleder honom ger han återkommande uttryck för att ryckas med i festligheterna och uppvisar förtvivlan inför lille Tims öde.

När han sedan vaknar har han genomgått sin sista förvandling. Genom sin gravsten har han mött sin egen död och kommit tillbaka, pånyttfödd och sitt gamla jag har lämnats kvar på kyrkogården.

Han skänker generöst med pengar till välgörenhet och gör Bob Cratchit till delägare. Han blir även som en andre far för lille Tim, som inte dör.

Ett citat ur boken som jag har tagit till mig kommer från brorsonen, Fred, när denne förklarar sina tankar om morbrodern:

”Jag tycker synd om honom. Jag kunde inte bli arg på honom om jag också försökte. Vem är det som lider mest av hans konstigheter? Han själv förstås.

Något som många ofta glömmer bort, är att låter du bitterhet ta överhanden och du blir allmänt negativ, då är det ett irritationsmoment för din omgivning, men framförallt är det du som blir lidande.

Julklockorna klämtade över fabrikernas muller

När En Julsaga publicerades var den industriella revolutionen i full gång i Storbritannien och folk flockades till städerna i tron att jobben i fabrikerna skulle innebära ett bra arbete. Istället fick man slita för minimal betalning i livsfarliga miljöer, samtidigt som befolkningsökningen orsakade trångboddhet, sjukdomar, brottslighet och misär.

Det var detta helvete som Dickens ofta skildrade i sina böcker, med fokus på samhällets mest utsatta – barnen. Mästerverk som Oliver Twist, David Copperfield och Nicholas Nickleby skildrar kampen som fattiga barn fick utkämpa för sin överlevnad i denna hårda värld.

En Julsaga närmar sig problemet från motsatta hållet. Scrooge är rik och gammal och representerar i början de rika som möjliggör det olyckliga samhället. Han vägrar att stödja initiativ för att avlasta de fattiga och anser att fängelser och arbetshus är tillräckliga. På anmärkningen att många hellre skulle dö än gå dit svarar han:

”Om de hellre vill dö så är det bäst att de gör det för att minska överbefolkningen.”

Ett uttryck som Dickens lät tala för många rika, vilka såg de fattigas existens som ett överhängande irritationsmoment. Just det citatet får Scrooge äta upp med råge när andarna vänder det tillbaka mot honom.

Vid tiden för publiceringen hade julfirandet trätt tillbaka, men det fanns en rörelse som jobbade för att återbörda julstämningen till England och boken var precis det som behövdes för att återuppliva traditionen.

Den inspirerade även rika att hjälpa de fattiga. I början av 1844 märktes en kraftig ökning av donationer till välgörenhet, vilket tidningen The Gentleman’s Magazine tillskrev boken. Dickens författarkollega Robert Lewis Stevenson (Skattkammarön och Dr Jekyll & Mr Hyde) lovade att skänka stora summor pengar till välgörenhet efter att ha läst boken. En fabriksägare i New York ska även ha blivit så rörd av berättelsen att han lät stänga fabriken under juldagen och gav alla sina anställda varsin kalkon.

Ett kärt barn med många namn.

En Julsaga kan utan överdrift räknas som ett av världslitteraturens mest älskade verk och är ett av de mest omtolkade verken rörande julen.

Pjäser, filmer och tecknade serier har gjorts, där Scrooge har, utöver Jim Carrey, porträtterats av mästerskådespelare som Alec Guinness, Michael Caine och Patrick Stewart. Den har även filmatiserats inom ramen för kulturella universum, såsom Mupparna, där grodan Kermit och Miss Piggy gestaltar herr och fru Cratchit. Även Disney har gjort sin tolkning med Musse Pigg och Farbror Joakim (vars engelska namn, Scrooge MacDuck, tydligt är en referens till En Julsaga).

En julsaga är en berättelse full av stämning och känsla, som kan läsas likaväl för nöjes skull som för en filosofisk betraktelse. Det är ett verk som gjort mycket för att forma det vackra av julen och förhoppningsvis kommer den att fortsätta glädja, inspirera och påminna om det fina hos denna ljusa högtid.

Jag avslutar denna text på samma sätt som jag började den, med Charles Dickens egna ord:

”Och så till sist, som lille Tim sade: Gud välsigne oss allihop!”

Ursprungligen publicerad 2022-12-24
Ändrad 2023-12-24

Kommentarsfält

Kommentarer förhandsgranskas inte av Frihetsnytt och är inte redaktionellt innehåll. Du är själv juridisk ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar

0
Din varukorg är tom!

Det ser ut som om du inte har lagt till några artiklar i din kundvagn ännu.

Bläddra bland produkter