Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Erik Jarl menar att Sverigedemokraterna är på väg att bli Moderaterna 2.0. Karriärmoderater byter parti, den som talar om etnisk svenskhet petas bort och invandrarrösten jagas för att vinna tillbaka valet. Moderaterna gick samma väg, från Högerpartiet till näringslivets parti. Om ingen håller emot, skriver han, slutar det nya hoppet som det gamla sveket.
De gamla partierna övergav oss för att tjäna eliters intressen på vår bekostnad, vi kan inte tillåta det nya hoppet i Sverigedemokraterna bli det gamla sveket från Moderaterna
Det nya gamla av SD och M
Sverigedemokraterna och Moderaterna blir alltmer lika som partier, inte bara i sakpolitiska frågor utan även i vilka anhängare de lyckas rekrytera. Precis så som Liberalerna och Moderaterna historiskt var två partier för den generellt borgerliga sfären av samhället. Moderaterna var den mer konservativa och nationella, och nu i takt med Liberalernas hastiga död under Fredrik Reinfeldts tid, och Sverigedemokraternas enorma uppstigning, har Moderaterna och Sverigedemokraterna blivit som två partier för den generellt borgerliga sfären av samhället.

Vad M brukade vara, och vad SD nu är
Det började inte så här självklart. Men för att förstå vad som hänt Sverigedemokraterna måste man då förklara vad Moderaterna är. Det korta svaret är att Moderaterna är som alla partier en verksamhet som går ut på att vinna beslutsfattar poster i den gemensamma staten; för att sedan sälja ut de individuella besluten som kan fattas till högsta budgivare. I sin tur är arbetarna och karriärspolitikerna inuti Moderaterna individer som behandlar partiet som en apparat för att förhöja sig själva inuti sin karriär, som egentligen existerar hos dessa budgivare.
Hos Moderaterna fanns det länge en konservativa falang, eftersom Moderaterna var det gamla “Högerpartiet”, ett parti skapat av adeln i Sverige, samt dess kapitalförvaltande borgar, och med ärftlig makt kommer en vilja till konservatism naturligt. Dessa socialkonservativa och reaktionära var oftast även militaristiska och nationalistiska, Gud, kyrka och fosterland, återigen i andan av gamla adelsmännen som ändå fick sina titlar historiskt från militär tjänstgöring före något annat.
Från den konservativa studentföreningen Heimdal, grundad 1891 till Sveriges Nationella Förbund som kom att ha de enda öppna nazisympatiserande riksdagsledamöterna så var Högerpartiet-Moderaterna väldigt tydligt den “patriotiska” sidan av politik som tänkte mer på att förvara landet som det var efter den framgångsrika, för adeln, revolutionen som var 1800 talet, då skrån, bondestånd och kung alla försvagades till adeln och “nya” borgarens fördel, en borgare som var direkt anställd till adeln och arbetade genom internationella handelssystem istället för lokala självstyrda skrån.
Det här är vad Moderaterna brukade vara, och så sent som 90 talet fanns det så kallade slaget i Lycksele för ledarskapet i MUF som slutade 58-55 mellan den så kallade nyliberala falangen mot den konservativa. Konservativa vann då för sista gången, och efter det blev moderaterna enhälligt ett parti som existerade för att tjäna den nyliberala linjen som funnits bakom kullisserna, och börjat prioritera de med kontroll över internationell handel, finans och förvaltning av industriägande samt organiseringen av de största arbetsgivarna i landet. Denså kallade konservativa segraren i Lycksele slaget blev sedan partiledarna av nya moderaterna, nya i termen av att de nu var nyliberala och inget mer.

Det som ändrade M förut, och därför vad som kan ändra SD nu
Det fanns alltså alltid ett frö där, men det fanns en skör balans, där de båda nätverken accepterade sin gemensamma fiende i det större Socialdemokraterna. Två små parter tillsammans kunde kompromissa med varandra men få igenom mer mot arbetarrörelsens part än vad de kunde ensamma. Sen slutade eviga tillväxt maskinen i takt med EU medlemskapet och massinvandringen. Utan konstant tillväxt kunde missnöje äntligen leda till organisering för förändring.
EU som kontrollerades av kontinentala nyliberala globalister gav sitt stöd till den borgerliga sfären med fokus på de nyliberala, precis som också både sossar och nyliberala kom överens om att öka invandringen, av två olika anledningar. Invandrarna som kom framförallt för arbete och bidrag såg båda sin naturliga allierade hos arbetarrörelsen och började därför sakta fylla upp deras ranger, tills tillslut utlandsfödda valet 2022 räknas ha varit ungefär 14 procentenheter av 30, med de av utländskbakgrund ha tryck upp det till att vara över hälften med en okänd grad.
Det som ändrade M är vad som födde SD
Och där kring 90 talet då började invandringen förtryckas i de formella partierna, och ge upphov till mer nationella och konservativa grupper som behövde plats utanför det kontrollerade klimatet av riksdagens partier. Det här födde Sverigedemokraterna, från grundadet 88 till den fortsatta utvecklingen av små till stora segrar tills SD var sista utanförspartiet som tagit invandringsfrågan.
Invandringsfrågan var då självklart relevant eftersom det var ett skapat problem, återigen, från borgerligheten, från nyliberala globalister, från folk som tänkte på svensken som en utbytbar enhet, som en i mängden av alla folk, som bara ett maskineri eller en människa som vilken annan, utan någon särskild vördnad för just svensken som sin egna identitet.
SD började äta upp de nationella och de konservativa från Moderaterna i takt med att Moderaterna började äta upp Liberalernas frimarknadsliberaler. De konservativa och nationella institutionerna lämnades inuti höger sfären för att ge prioritet till Fastighetsägarna, Svenskt Näringsliv och Timbro. Den sköra balansgången som en gång fanns mellan Liberalerna och moderaterna började sakta gå över till SD. Samtidigt började många Socialdemokrater känna sig som främlingar i både sitt land och i sitt parti, vilket gav SD makten att inte behöva vara borgerlig trots att den ätit upp stöd som tidigare var exklusiv till borgerliga sfären.

Den unika öppningen som gör att SD kan undvika ödet av M
Men politik kräver samarbete och koalition. Den som inte kan vara vän med sina fiender åtminstone för att få igenom ett projekt eller ett beslut kan endast organisera sina egna sympatisörer, men inte ta makt. SD insåg att arbetarrörelsen som växande blivit totalt beroende och besatt av invandrarna trots att de inte själva startade invandringen eller förhöjde den, den eran tillfall Reinfeldt som tredubblade invandringen när han blev statsminister och höll den tredubblingen som absoluta minimum fram tills bokstavligen 2025, och det återstår att se var 2026 hamnar.
Så i sin desperation att få igenom politik har SD försökt vara vänlig med samma ärkefiende som tidigare eliminerat allt SD stod för och som orsakat det SD föddes för att åtgärda. De nationella, konservativa, traditionalistiska, lantliga, etc. av samhället hade bara inte egna institutioner som gick att frikoppla från kapitalförvaltningen av individerna med ledande positioner i borgerliga sfären. SD var beroende av institutioner som hatade allt de stod för om de ville få igenom den politik de stod för och så har de senaste 16 åren gått.
En skör linje av konstant utveckling för SD att få igenom någonting likt sin politik, 1% eller 10% istället för 0%. Snarare än att dubbla ner på endast sig själv och få igenom ingen utav sin politik, likt Geert Wilders i Nederländerna eller FPÖ i Österrike, andra germanska nationer av liknande befolkningsstorlekar och liknande invandringsproblem samt borgerliga sfärer.
Spåren av transformationen för SD
Arin Karapet och Marléne Lund Kopparklint är två bokstavliga livslånga karriärsmoderater som hoppat till SD. Tankesmedjan Oikos som ska vara konservativ och tillhöra SD, är grundat av en praktikant hos globalisten, frimarknadsliberala och nyliberala Kevin McCarthy, samt en pakistanier kopplad till Engelska Tory partiet Naweed Khan. Med tidigare Timbro stjärnan Asle Toje numera är en Oikos stjärna.
När Jessica Stegrud sade att etnisk svenskhet existerade, togs hon från partistyrelsen. När Pontus Persson tryckte för hårt på återvandring, var han inte längre på riksdagslistan. Nu petas i 2026 efter valet Tobias Andersson och Ludvig Aspling för att ge plats till ansikten mer borgerliga och vänliga för Centerpartiet och i förlängning resten av forna alliansen.

Björn Söder och Nima Gholam Ali Pour, två SD ledamöter säger att man inte vann valet 2026 därför att man inte försökte vinna över invandrarrösten tillräckligt – och Henrik Vinge säger blint och ignorant i samma anda som moderaterna att Somalier hade blivit Svenskar om de bara visste hur bra svensk kultur var!
Uttalanden från Jimmie Åkesson som är positiva, så som att han inte kommer låta borgerligheten importera oändligt med indier som han berättade för dagens industri, eller hur han sade till göteborgsposten att muslimer inte kunde bli svenska – avvägs av uttalanden på riks där han säger att han inte bryr sig om etniska svenskar, bara kulturella, och hur han i P3 berättar att han ändå kan tänka sig en SD statsminister från en ursprungligen muslimsk bakgrund.
Allting tyder på att vi är någonstans nära 90 talets osäkerhet; där nu den borgerliga sfären börjar bli mäktigare än både den nationella och tidigare arbetarrörelsens sfär numera den etniska sfären + arbetarrörelsens lik. Och frågan är på vilken sida SD kommer falla när allting är sluträknat.
Så vad gör vi med den här observationen?
Min linje har varit att jag vet att alla partier är organisationer som enkelt vänder sig 180 grader från tidigare positioner och löften till väljare; och därför så tror jag inte på något parti helt. Inget parti är vår frälsare och Åkesson är ingen politisk Caesar som existerar för att vända upp och ned på politiska ordningen. Men Sverigedemokraterna är enda organisationen med beslutsfattande positioner som också ännu hävdar sig ha folkets linje, och som i många tillfällen får förtroendet från riktiga svenskar för det. Som dessutom inte har allt baggage av Moderaterna, men börjar närma sig.
Och vi inte vill att SD ska bli Moderaterna 2.0, en ny underleverantör för den borgerliga sfären och individerna som egentligen håller det sanna inflytandet i samhället genom enorma kapitalinnehav och kontroll över institutioner så som Fastighetsägarna och Svensk Näringsliv.
SD behöver då vara en bastion för folket samtidigt som det gör koalition med eliterna som hatar folk; vilket är en skör balans. En balans som länge och alltid hotas att rubbas och därför måste det övervakas och granskas konstant.

För att SD inte ska dra mot borgerligheten, måste det finnas tjänster som den borgerliga sfären kan erbjudas fast från utanför den sfären. En politisk klass som inte är deras. Föreningen “Sverige För Svenskar” att bemöta deras “Svenskt Näringsliv”
I takt med att sossarna och arbetarrörelsen dör ut och byts ut mot den “etniska” falangen kommer den svenska etniska falangen precis som den redan blivit, bli ännu starkare, och där finns det något för oss att hämta, genom att fokusera på att organisera utanför de två ledande sfärerna, skapa nya institutioner och därifrån utöva inflytande på SD som tvingar de att gå på det tighta repet återigen. Och framförallt, att vi säkrar att det finns en hardliner fraktion inuti SD vars jobb inte konstant är en sekund ifrån att sluta existera för de sagt något uppenbart sant som att man inte kan bli etnisk kurd precis som kurder inte kan komma hit och bara bli etniska svenskar.
Och om vi inte gör det här kompetent nog och i rätt tid, så kommer SD att växa ut till att bli de nya moderaterna. Fast de nya nya moderaterna denna gång.




Bra skrivet Erik . Problemet som jag ser det är att svenska väljare inte sätter sig in i vad dom röstar på.
Om jag som är ointresserad av att se sport på TV skulle tvingas välja ett lag skulle det kunna bli vad som helst ..Hammarby ; Mjällby ..etc.
Väljarna verkar ointresserade av att sätta sig in i vad dom verkligen röstar på.
Det skulle behövas ett test med 10 hyfsat enkla frågor innan man får rösta.
Frihetsnytts redaktion skulle kunna utforma testet.
S partiet rasar glädjande nog–men det är för att dessa PRO tanter och gubbar helt enkelt dör.
Det finns fortfarande en fanatisk gren inom S –som är omöjliga att tala till rätta.
Att tala förnuft med sådana som Tobias Baudin är inte möjligt.
Ygeman , Damberg , Sahlin & kumpaner skulle jag önska att jag kunde deportera till orten Porjus …som enligt Hem & Hyra är den sämsta plats i hela Sv. att bo på.
SVEKDEMOKRATERNA PLUS KÖNSBYTES M två genomhemska partier.
SVERIGE FÖRST!!!
Sd är redan kört det finns bara ett alternativ kvar. Nämligen Alternativ för Sverige!