Olikheter, mångfald och tolerans brukar lyftas fram som det finaste i samhället av etablissemanget. Det förutsätter dock att det rör sådant som etablissemanget förespråkar. Rör det sig däremot om avvikande eller till synes galna åsikter, är toleransen som bortblåst och dessa bekämpas på olika sätt, genom aktiv nedtystning, stämpling eller förlöjligande. Det senare drabbade talarna på konferensen WakeUp Conference när Expo deltog. Men vem är det egentligen som ska bedöma vad som är en galen åsikt eller inte?
– ”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att få uttrycka dem”, är ett citat som brukar tillskrivas den franske upplysningsfilosofen Voltaire, men dess ursprung är omtvistat. Det väsentliga är dock dess innebörd, att oavsett vad för slags åsikter en person än må företräda, ska denne ges samma rätt att uttrycka dem som alla andra.
Många, i synnerhet dagens svenska etablissemang, slår sig för bröstet och säger sig självklart vilja efterleva detta till punkt och pricka. Men det gäller bara om det är åsikter som de kan tolerera och som stämmer överens med deras egna. Kommer det däremot åsikter som går på tvären och uppfattas som helt tokiga, då är toleransen som bortblåst. Då ska de på olika sätt tystas, antingen genom direkta fysiska handlingar som att överrösta eller med våld kuva personen, eller på olika sätt förnedra personen så pass att denne inte vågar yttra sig på grund av det sociala trycket.
Etablissemanget har gjort en stor sak av att hävda att avvikande åsikter inte primärt är åsikter, utan ett uttryck för psykisk ohälsa. Genom att placera -fobi i slutet av ord, såsom islamofobi och homofobi, har man skapat en känsla av att de som kritiserar islam eller homosexuella, gör det för att de är psykiskt sjuka. De ska därför inte tas på allvar, eftersom det inte rör sig om åsikter, utan om villfarelser som personen inte har vett nog att göra avkall på, enligt etablissemangets syn på saken.
Åsikter och personer förlöjligas
Detta är vad som hände talarna på konferensen WakeUp Conference, med fokus på alternativ hälsa, spiritualitet och kritik av maktstrukturer. En av de som deltog var journalisten Erik Glaad på vänsterextrema Expo. I en artikel med titeln ”Inlåsta ljuskrigare i jakt på frihet” förlöjligas löpande de personer som deltog på konferensen. Bara rubriken ger en bild av personer som lever i källaren och har skapat en alternativ verklighetsuppfattning.
Visserligen citeras några av talarna, men fokus ligger hela tiden på att peka ut dem som paranoida galningar. Istället för att bemöta de åsikter och idéer som förs fram, plockas saker ur sitt sammanhang och kvar är bilden av personer som lider av paranoia och vanföreställningar.
Frihetsnytt fanns inte representerat på konferensen och kan inte ta ställning till vad som sades, samt dess innehåll och kvalitet. Vi tar inte ställning, varken för eller emot det som sades på konferensen, utöver att vi är en tidning som är för det fria ordet. Vår princip är att om en person sägs ha felaktiga åsikter, ska åsikterna bemötas med argument, inte genom att hånfullt måla upp personen som en galning, för att därefter säga att dennes tankar inte bygger på förnuft och därmed inte anses kunna resoneras med.
För att ytterligare stämpla evenemanget och deltagarna, passar Glaad på att dra paralleller till den så kallade ”högerextrema miljön”, där kritik av globala maktstrukturer automatiskt blir antisemitism.
Oavsett åsikten, ska den alltid bemötas i sak
Ett samhälle kommer alltid att innehålla personer med åsikter som på olika sätt avviker från vad det övriga samhället anser vara sant. Folk kan tro på tomtar och troll, hävda att jorden är platt eller fyrkantig. För vissa är det även helt otänkbart att tro på Gud och berättelserna om Kristus mirakel och att han gick på vatten. Men för en person som säger sig vara för yttrandefrihet ska dessa åsikter, hur främmande och tokiga de än kan upplevas, bemötas med respekt och i sak, inte genom hånfullhet och olika nedlåtande epitet.
”Enom till straff, androm till varnagel” stod det om 1500- och 1600-talets avrättningsplatser, där offentliga avrättningar skulle avskräcka åskådarna från att begå brott. Likadant är det här. Genom att förlöjliga och håna den som har en annan åsikt, förnedrar man den avvikande personen så pass att denne inte ska våga öppna munnen igen med risk för att råka ut för behandlingen på nytt. Samtidigt visar etablissemangets representant de övriga vad som händer om man går utanför åsiktsledet.
Vem ska avgöra vad som är rätt och fel att tycka?
Men faktum kvarstår att den som är dagens galning kan vara morgondagens geni. När Albert Einstein presenterade sin relativitetsteori var det många som avfärdade honom som galen, men när tester hade genomförts som visade att hans teorier stämde, då ändrades attityden i en handvändning.
Likadant var det med 2022 års nobelpristagare i fysik, Alain Aspect, John F. Clauser och Anton Zeilinger, vilka Frihetsnytt skrivit om. De presenterade revolutionerande rön om hur delarna av en foton agerade på exakt samma sätt, trots ett enormt avstånd emellan. Detta har öppnat för en vidare utveckling av kvantdatorer. Att detta kan ske har även det avfärdats som en galen teori, men nu har ett av världens främsta vetenskapspriser tilldelats de som bevisat att detta stämmer.
Sammanfattningen är att man ska vara försiktig med att döma ut åsikter som galna, utan att på riktigt ta del av dessa och bemöta dem i sak. Gör man inte det kan man få stå där med lång näsa om det visar sig att man förlöjligat teorier som visat sig vara sanna. Hade det svenska etablissemanget fått bestämma hade otaliga nobelpristagare och till och med Einstein avfärdats som ”galningar” som sysslar med pseudovetenskap.
Vem ska dra gränsen för vad som är rätt och fel att tycka?
Samhället utvecklas inte utan total yttrandefrihet
Frihetsnytt har talat med Michael Oddane, en av arrangörerna till konferensen, som både talade och agerade konferencier. Liksom flera andra talare blev han förlöjligad och blev till och med tillskriven falska citat.
Varför ska de som har avvikande åsikter ges samma möjligheter att uttrycka dessa som etablissemanget?
– Annars finns risken för en väldigt smal åsiktskorridor. Det fria tänkandet begränsas kraftigt, om det är ett visst narrativ som man måste följa. Om det bara är de åsikter som företräds av de som har monopol över det offentliga rummet, kommer det att öka risken för korruption. Ska vi utvecklas måste vi bredda vad som diskuteras, inklusive kritik av hur samhället ser ut just nu. Ingen utveckling sker om vissa saker inte får diskuteras, oavsett hur omgivningen kan uppfatta innehållet.
Vad kan det resultera i om oliktänkande förlöjligas på det sätt som nu har skett?
– Det är inte bara förlöjligande i det här fallet. I den angivna artikeln har jag blivit felciterad och tillskrivits ord som jag inte ens har sagt, däribland ”satan”, som jag inte nämner en enda gång. Det här är ett av flera sätt att bekämpa de som är i opposition, däribland att slänga epitet och dåliga ord mot dem. När så pass olika åsikter möts, måste det antingen resultera i dialog eller förbud och tyvärr pekar utvecklingen mot det senare. Hela tiden tas det små steg, vilket vi sett med den senaste tidens lagändringar med början den 1 januari, som alltmer inskränker våra friheter.
Ska yttrandefriheten vara total?
– Absolut! Hundra procent! Vem ska bedöma vad som inte får sägas? Det finns redan lagar mot hot och förtal. Men tankar och åsikter måste få göras hörda och bemötas, oavsett innehåll, annars har vi inte yttrandefrihet.
