Politiker från 194 länder skriver under papper som de inte begriper – och vips får läkemedelsjättarnas branschorganisation rätt att skicka ut världens poliser efter ovaccinerade. Vid nästa påstådda pandemi kommer människornas förnuft, mod och livsvilja att sättas på än hårdare prov. Frihetsnytt kartlägger innebörden i den internationella pandemipakten.
Det hela börjar ofarligt, nästan slentrianmässigt. Den 12 november 2020 gästar Charles Michel, ordförande för Europeiska rådet, fredsforumet i Paris. Han har med sig en trevlig idé: Hur skulle det vara om världen stod tillsammans i nästa pandemi? Alla tillsammans mot viruset, med åtgärder från en enda källa och utan solokörningar. Detta kan regleras mycket enkelt: med ett kontrakt som de 194 medlemsländerna i Världshälsoorganisationen (WHO) undertecknar.
Ett drygt år senare träffas G-7-ländernas regeringschefer. Michels förslag har nu bearbetats till en ”uppmaning till ett internationellt pandemifördrag”.
Brådskande pappersproduktion
Bara tre månader senare, den 21 maj 2021: WHO håller sin ”World Health Assembly”. Det handlar om ett extramöte, för att ”diskutera ett nytt internationellt pandemifördrag”. Det är andra gången i historien som WHO bjuder på konferens två gånger på ett år. Den 1 december 2021 nickar församlingen ja till att WHO utarbetar en ny ”konvention”.
Detta är den oansenliga början på en kuslig process som skakar grunden för den suveräna nationalstaten. Konstitutioner och grundlagar blir värdelösa. Nationernas hälsopolitik – och därmed grundläggande mänskliga rättigheter – delegeras till tredje part.
Eftersom ingen av de representanter som sänds ut från Sverige kommer att protestera kommer WHO – lett av den kommunistiske före detta guerillaledaren Tedros Adhammon – nästa gång att vara de som beslutar om restriktioner, krav, förbud och registreringar i Sverige.
De likasinnades konferens
WHO:s möten är stora evenemang. De res- och konferenssugna sändebuden strömmar in från 192 länder till de lyxhotell där organisationen bullar upp till sina årliga konferenser. Och från ingen av de 192 ländernas representanter hörs något motstånd – vilket ligger i sakens natur. Vad för slag av experter är det som räcker upp handen och vill vara med på tåget när delegater till WHO ska utses? I Sverige vet vi i vart fall vilka det inte är – det är inte vaccinkritiska allmänläkare som Hanna Åsberg, eller immunologiforskare som Ann-Cathrin Engwall. Den svenska utfrysningen fungerar alltför bra.
De personligheter som samlas på WHO:s konferenser är av annat slag. Frihetsnytt har inte kunnat hitta någon lista över vilka WHO:s delegater är – men sannolikt är det läkemedelslobbyister som Richard Bergström, kommunistiska statsaktivister som Agnes Wold och korrumperade tjänstemän från våra folkhälsomyndigheter, de som sedan genomför tvångsåtgärderna, som flockas kring WHO.
Mot bakgrund av att WHO till största delen finansieras av de bolag som har mest att tjäna på obligatoriska vaccineringar är utgången av deras konferenser och förhandlingar given på förhand: Mer tvång, mer vaccin, mer överstatlig makt, mindre demokrati och mindre frihet. Och att döma av de resultat som nu sipprar fram från WHO:s Covid-19-kampanj – färre levande människor på jorden. Statistiken visar att hjärnblödningar, hjärtattacker och blodproppar har varit det största resultatet av WHO:s aktiviteter under de senaste två åren.
Tystnad från de folkvalda
När internationella organ tar över makt från nationella förblir svenska politiker tysta. Man låtsas tro att det bara handlar om att påskynda informationsutbytet mellan stater och att göra medicinsk utrustning tillgänglig. Politiker av det följsamma slag som denna tid har begåvat oss med, vet att de samlade massmedierna skulle slita dem i stycken om de opponerade sig – och de vet att ingen av deras politikerkollegor skulle våga ta deras parti.
Massmedierna och de politiska systemen döljer stora händelser. De inblandade tonar ner vad som händer: ”Varken enskilda regeringar eller det globala samfundet kan helt förhindra pandemier”, står det i ett dokument från EU-kommissionen. ”Det internationella samfundet måste dock förbereda sig bättre för framtida utbrott och agera på ett mer samordnat sätt.” Det är också viktigt att ”strukturera nödvändiga kollektiva åtgärder för att bekämpa pandemier”.
Schweiz skiljer sig från mängden
Förbered, samordna, strukturera: Det låter som mycket administration utan negativa effekter. Vilket naturligtvis är en villfarelse, säger Stephan Rietiker som är en nationell Schweizisk läkare med stort inflytande. Han har själv arbetat med WHO:s utkast till pandemikontrakt, utan att få särskilt mycket av sin vilja igenom. Hans dom: ”Detta blir ett instrument för att tvinga alla stater under ett globalt diktat från WHO.”
Under täckmantel av sjukvård vill WHO installera ett övervakningssystem ”som spänner över hela världen och där varje medlemsland ska inlemmas utan att ha något att säga till om”.
Hittills har WHO bara utfärdat icke bindande rekommendationer som nästan alla länder har följt. Nu ska termen ”icke bindande” tas bort. Rekommendationer ska bli obligatoriska för alla länder som undertecknat kontraktet. Eller med Rietikers ord: ”Så snart WHO:s chef deklarerar en pandemi är den schweiziska konstitutionen upphävd.” Advokater som han undersökt saken med ska ha bekräftat att detta blir följden.
Demokratiska processer undergrävs
Den största effekten av WHO:s rekommendationer från den sistlidna ”pandemin” var, förutom överdödligheten efter vaccineringarna, att ländernas demokrati och grundlagar sattes ur spel. Den finansiella eliten visade sin makt, visade att dess ombud kan få politikerna i hundratals länder att göra exakt likadant i en viktig och kontroversiell fråga.
Bedömare menar att den största effekten av en åtgärd rimligen också var det främsta syftet med åtgärden. Detta synsätt stöds av agerandet från de organisationer som har just global ofrihet och diktatur och världsregering som främsta målsättningar. Det värsta exemplet är WEF, World Economic Forum, under ledning av den märklige professorn Klaus Schwab. WEF kastade sig huvudstupa på pandemitåget och fordrade maximal lydnad under WHO. Schwab skrev till och med en bok om hur förtjust han var över de möjligheter som erbjöds för sådana som han själv. Han och hans bok presenteras närmare i filmen Makthavarna du aldrig valde.
Även den finansiella elitens måttligt respektingivande gatukämpar Antifa, också kända som ”våldsvänstern”, har varit entusiastiska vad gäller WHO:s idéer – något som dokumenterats av Frihetsnytt.
EU är givetvis också entusiastiskt över att lämna över makten över européernas hälsa och frihet till en lobbygrupp som finansieras av läkemedelsbolagen: ”WHO är det mest omfattande och erfarna organet där alla länder kan arbeta tillsammans i viktiga globala hälsofrågor”, står det i ett underlag från Europarådet.
WHO:s hårresande planer
Den schweiziske nationelle politikern Roland Rino Büchel ser det annorlunda. ”WHO är knappast lämplig för att skriva ut en global hälsopolicy, säger Büchel som är kantonsråd för nationalkonservativa SVP.
Büchel är orolig för framtiden. Han säger att ”planerna blir mer och mer hårresande” och att de syftar till centralisering och undergrävande av folkstyret. I framtiden skulle WHO ”inte bara sätta kursen, utan också diktera tidtabellen och reglera trafiken” fortsätter Büchel.
Rent konkret kan WHO beordra nedstängningar, skolnedläggningar, masktvång, vaccintvång, vaccinpass och andra impopulära åtgärder – allt medan politikerna kan slå ut med armarna och hänvisa till att de är tvungna eftersom ”vi” har skrivit på ett avtal.
När Europarådets ”president” Charles Michel håller tal till sin gode vän Tedros Adhammon på WHO gör han ingenting för att skingra oron – tvärtom. Liksom Klaus Schwab vid WEF ser Charles Michel de senaste två årens tvångsåtgärder som ”exempel på globala lösningar” – vilka han klädsamt nog avstår från att närmare specificera.
