EU-pengar kan stoppa migration via Tunisien

Under många år betraktades migrationen via medelhavsländerna som ett problem enbart för slutmottagarländerna, delvis Tyskland men framför allt Sverige. Praktiskt taget alla migranter vinkades vidare norrut. Sedan vägarna norrut numera stängts, är massmigration dock ett problem även för länder med medelhavskust och bland annat EU stänger därför metodiskt vägen för migranterna i takt med att nya migrationsvägar uppkommer. I dagsläget är det krisande och sammanfallande Tunisien i fokus.

Omni skriver om Tunisiens statsfinansiella kris, som också har blivit en migrantkris på samma sätt som det brukar bli i länder på väg mot sammanbrott men som fortfarande inte är livsfarliga. Frihetsnytt har redan skrivit om det hårt migrationsdrabbade Italiens väg bort från migrantströmmar genom samarbete med migrationsländerna, främst Libyen och Tunisien. Giorgia Meloni, Italiens premiärminister, har förstått allvaret i situationen och agerat därefter.

Bäst detaljering i frågan om Tunisien ger Reuters. Tunisien står inför en statsfinansiell kollaps men vill inte genomföra det som IMF kräver av Tunisien för att låna ut nödpengar, som i sin tur ska förhindra att total betalningsinställelse måste genomföras i Tunisiens offentliga sektor.

EU agerar med pengar

EU med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i spetsen lovar nu under ett besök i Tunisien landet ytterligare lån på 900 miljoner euro, 10,4 miljarder svenska kronor, om IMF-villkoren uppfylls. Dessutom ligger rena stödpengar från EU på 150 miljoner euro också och väntar, liksom 100 miljoner euro i stöd till åtgärder mot migration via Tunisien till Europa.

Tunisien har varit motvilligt, framför allt vill landet inte ha de migranter kvar i landet som redan befinner sig där och inte heller ta emot de pengar som EU erbjuder för att stoppa dessa från att komma till välfärdsländer. Detta är dock absolut nödvändigt för att inte nya migranter ska attraheras och komma till.

Stora delar av stödpenningsummorna är svenska skattebetalares medel, för Sverige är stor nettobetalare till EU-apparaten. Det är dock i realiteten också för Sverige som det är viktigast att Tunisien inte faller, utan kan räddas och fortsätta vara en fungerande stat. En kollapsad stat, som Libyen för ett par år sedan, blir en motorväg för migration från hela världen, och det skulle vara Sverige, 3 000 kilometer bort från Tunisien, som råkar värst ut för den katastrofen.