EU:s budskap om “det fria ordet” pryder väggarna i den svenska kollektivtrafiken. Samtidigt pekar kritiker på en växande klyfta mellan orden i kampanjen och unionens faktiska politik. Är EU verkligen en garant för frihet och demokrati?
Resenärer i den svenska kollektivtrafiken möts nu av stora EU-affischer med budskap som “Det fria ordet” och “Skydda det som är viktigt”. Kampanjen är en del av EU-kommissionens satsning “Skydda det som är viktigt: vår demokrati” och visas på digitala reklamskärmar i flera städer. Kampanjen är inte begränsad till Sverige, utan pågår inom hela EU.
Syftet är att lyfta fram demokrati, fria medier och yttrandefrihet som centrala värden. Kampanjen placeras i miljöer där många människor passerar dagligen, vilket ger ett brett genomslag utan att mottagaren aktivt söker informationen.
EU:s egen bild: ”garant för frihet”
I kampanjens material beskriver EU sig själv som en avgörande garant för medborgarnas friheter. Ett centralt påstående lyder:
“Tack vare demokratin i EU kan vi använda våra friheter varje dag – från att skrolla igenom nyheterna till att titta på våra favoritprogram eller diskutera med kompisarna i baren.”
Det påstås även:
“I EU kan du säga vad du tycker eftersom yttrandefriheten skyddas.”
Samt om mediernas roll:
“I EU kan pressen fritt ställa tuffa frågor, ställa makthavarna till svars.”
Budskapet är konsekvent: EU kopplar sin existens direkt till individens frihet att tala, tänka och ta del av information. Detta är dock något som EU:s medborgare i allt mindre utsträckning upplever i verkligheten.
Konkreta exempel som ifrågasätter bilden
Samtidigt pekar kritiker på flera konkreta exempel där EU:s politik uppges gå i motsatt riktning. Ett återkommande fokus är Digital Services Act (DSA), som ställer krav på plattformar att aktivt begränsa innehåll som klassas som ”desinformation” eller anses vara ”skadligt”.
Enligt kritiken skapar detta incitament för plattformar att ta bort även lagligt innehåll för att undvika böter. Exempel som lyfts är att politiska uttalanden, satir och kritik mot politiska beslut i vissa fall har flaggats eller lett till åtgärder från myndigheter i EU-länder.
Det finns även fall där politiker och privatpersoner utretts eller åtalats för uttalanden i sociala medier, vilket enligt kritiker väcker frågor om gränsen mellan lagstiftning och yttrandefrihet.
Fria medier – men ökade påtryckningar
Kampanjen lyfter fram fria och oberoende medier som en grundpelare. Samtidigt pekas det på att EU genom lagstiftning och ekonomiska styrmedel får ett ökat inflytande över medielandskapet.
Kritiken handlar bland annat om att regleringar och finansieringsprogram riskerar att påverka vilka aktörer som får utrymme och vilka perspektiv som prioriteras. Även sanktioner mot vissa mediekanaler och journalister nämns som exempel på åtgärder som anses svåra att förena med budskapet om full mediefrihet.
Dessutom visar erfarenheterna i Sverige att median inte kan klassas som ”fri”. Dels har enskilda mediehus som Bonnier, Schibsted och Stampen köpt upp en enorm del av mediemarknaden, med resultatet att ett fåtal aktörer styr medieutbudet. Det är även deras medier som får ”mediestöd”, skattepengar som ska gå till deras verksamhet.
De medier som verkligen är fria, som inte är kontrollerade av något mediehus och som vågar kritisera makten, utsätts för olika former av förföljelser. Frihetsnytt är en av dessa och har flera gånger svartmålats av politiskt korrekt media. Vi har även, liksom flera andra medier, fått vårt bankkonto nedstängt, två gånger!
”Demokrati” – men makten flyttas från väljarna
EU framhåller i kampanjen vikten av medborgarinflytande och deltagande i val. Samtidigt lyfter kritiker det som ofta beskrivs som ett “demokratiskt underskott”, där beslut flyttas från nationella parlament till EU:s institutioner.
EU-kommissionen, som inte är direkt folkvald, har ensamrätt att initiera lagstiftning. Många beslut fattas dessutom genom majoritetsomröstningar, vilket innebär att enskilda länder kan få sin linje överkörd i frågor som migration, klimatpolitik och digital reglering.
Detta lyfts fram som ett exempel på en utveckling där avståndet mellan väljare och beslutande makt ökar, samtidigt som kampanjen betonar individens inflytande.
Att flera allvarliga korruptionsskandaler avslöjats i hjärtat av Europaparlamentet, samt att tusentals lobbyister har direkttillgång till makthavarna, går tvärtemot den bild som man försöker måla upp.
Selektiv tillämpning av “rättsstat”
EU:s arbete med att försvara rättsstatens principer lyfts fram i kampanjen. Samtidigt pekar kritiker på att ekonomiska sanktioner och rättsliga processer i vissa fall används selektivt mot medlemsländer.
Exempel som nämns är frysta EU-medel till länder som Ungern, där åtgärderna enligt kritiker uppfattas som politiskt motiverade snarare än enbart juridiska. Samtidigt menar andra att liknande problem i andra medlemsländer inte möter samma respons.
Växande debatt utanför etablerad media
Trots kampanjens synlighet har den fått begränsad uppmärksamhet i traditionella medier. Istället har diskussionen främst förts i sociala medier, där bilder från affischerna sprids tillsammans med kritik och ifrågasättanden.
Debatten kretsar kring en central fråga: hur väl EU:s självbild som garant för frihet och demokrati stämmer överens med konkreta beslut och lagar.
Kampanjen fortsätter att rullas ut i svenska stadsmiljöer, samtidigt som den fungerar som en utgångspunkt för en bredare diskussion om yttrandefrihet, makt och demokrati inom EU.
Kampanjen är som taget från boken 1984. Frihet är slaveri, svaghet är styrka. Ett sällan skådat hyckleri från eu- parlamentet. Bra sammanställning Victor!!
EU bevarar bara sin egen makt medan de ökar förtrycket av vanligt folk och straffar alltfler som inte rättar in sig i ledet.