Ett påstående som sprids i sociala medier om att Ukrainas regering har sålt ut 28 procent av landets jordbruksmark till företag som Monsanto, Cargill och DuPont visar sig vara falskt när Frihetsnytt granskar det.
I sociala medier sprids ofta kunskap som inte får utrymme i etablissemangspressen, men ibland sker detta alltför okritiskt. Så visar sig vara fallet när Frihetsnytt nås av tipset att ”Zelenskyj har sålt ut 28 procent av hela Ukraina” till några amerikanska jättebolag, ett påstående som sprids bland annat på Twitter men även av vissa engelskspråkiga alternativmedier som Before It’s News och The Saker.
Rysk propaganda?
En version av den falska nyheten sprids av Infobrics.org som av allt att döma är en rysk PR-sajt inriktad på det ekonomiska samarbetet BRICS, en akronym för de fem stora ekonomierna Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.
Infobrics.org publicerade den 2 augusti en lång artikel av Drago Bosnic, som presenteras som ”oberoende geopolitisk och militär analytiker” där han redogör för hur ”17 miljoner hektar” av världens bördigaste jordbruksmark ska ha köpts upp av stora amerikanska bolag ”efter den nynazistiska kuppen 2014”. Som jämförelse nämner Bosnic att hela Italien har 16,7 miljoner hektar jordbruksmark och att hela Ukrainas yta är 60 miljoner hektar. Monsanto, Cargill och DuPont ska alltså ha köpt upp 28 procent av hela Ukraina med Zelenskyjs goda minne.
Skrala källor
När man gräver efter källor blir det dock besvärligt. Samtliga medier och opinionsbildare som spridit nyheten visar sig hänvisa till en artikel på alternativmediesajten Australian National Review.
Infobrics.org kallar artikeln en ”rapport” från Australian National Review. ”Rapport” låter ju imponerande och trovärdigt, som om det handlade om en djupgående granskning av försäljningen av jordbruksmark. I själva verket handlar det om en kort artikel med en enda källhänvisning som går till en artikel på Ritimo.org, en franskspråkig sajt där RITIMO är en akronym för Réseau d’Information Tiers Monde (Tredje världens informationsnätverk).
Artikeln på Ritimo.org innehåller i sin tur inte den information som Australian National Review påstår att den innehåller. Den är visserligen kritisk till att den ukrainska regeringen förra året avslutade ett moratorium på försäljningen av jordbruksmark, men inget av de angivna företagen nämns ens och några 17 miljoner hektar handlar det inte om. Totalt är det 3,4 miljoner hektar av Ukrainas jordbruksmark som ägs av storbolag över huvud taget, inkluderat ukrainska bolag, en ökning från 2,8 miljoner hektar år 2016. (Enligt Radio Free Europe 6 miljoner hektar; definitionen av ”storbolag” kan förmodligen variera.) Den absoluta merparten av Ukrainas jordbruksmark ägs av enskilda bönder.
Det lilla kornet av sanning
”Den största ägaren av jordbruksmark är Kernel, ägd av en ukrainsk medborgare men registrerad i Luxemburg, med cirka 570 500 hektar; följt av UkrLandFarming (570 000 hektar), det privata amerikanska investeringsbolaget NCH Capital (430 000 hektar), MHP (370 000 hektar) och Astarta (250 000 hektar). Andra stora aktörer inkluderar det saudiska konglomeratet Continental Farmers Group med 195 000 hektar (Saudi Agricultural and Livestock Investment Company, ett företag som ägs av Saudiarabiens suveräna förmögenhetsfond, är majoritetsägare), och företaget French agricultural AgroGénération med 120 000 hektar”, skriver Ritimo.org.
Det saknas alltså inte kritik mot regeringen Zelenskys beslut att öppna upp Ukrainas jordbruksmark för uppköp – även om det finns vissa spärrar mot utländska köpare går det att komma runt dem, och bönder har protesterat mot regeringen av bland annat denna orsak. Redan år 2015 protesterade man mot jordbruksreformer som landet påtvingats av den internationella valutafonden IMF som villkor för lån.
Påståendet att 17 miljoner hektar av Ukrainas jordbruksmark har sålts ut till multinationella bolag måste vi likväl klassa som falskt.
Från slarvig bloggerska till ryska propagandister
Frihetsnytt har försökt spåra hur den falska nyheten uppstått. Den tidigaste inkarnationen av den vi kunnat hitta är ett inlägg på bloggaren Laura Abolis kanal på Telegram den 26 maj. Det är också exakt samma text som publicerades på Australian National Review dagen efter.
Laura Aboli hänvisar som nämnts till artikeln på Ritimo.org, där det alltså inte står något som stöder det hon påstår i sitt inlägg.
Så vitt vi kan utröna är det alltså Aboli som gjort en mycket slarvig läsning av Ritimo.org, varefter Australian National Review ansett uppgifterna så viktiga att man ville publicera dem, och av oklara orsaker litade på att Aboli gjort den faktakoll hon totalt missat att göra. Drygt två månader senare har ”nyheten” plockats upp av ryska propagandister som använt den i sina egna syften och kallat artikeln en ”rapport” för att stärka trovärdigheten. Okritiska användare på Twitter har sedan vidarefört den tills den hamnade på Frihetsnytts bord som något vi borde kontrollera om det stämmer.
Vilket det alltså inte gör.
