Många har genom åren reagerat på svenska storföretags cynism och brist på engagemang för svenska intressen i sin verksamhet. Familjeföretag är uthålligare, långsiktigare och bättre på att bevara jobb i Sverige.
Undersökning lyfter fram familjeföretagens roll
En utredning av Institutet för näringslivsforskning (IFN) har sedan en tid i en utredning lyft fram svenska familjeföretags särprägel och betydelse för svensk ekonomi och det svenska samhället. IFN är en fristående forskningsorganisation, ursprungligen grundad av näringslivsorganisationerna SAF och Industriförbundet och med gott renommé för hög kvalitet, rätt ofta citerad av tyngre media. I I utredningen sätter IFN främst fokus på händelser under finanskrisen 2009.
Bättre på att behålla anställda
Familjeföretag är något förbisedda i debatten, trots att de utgör hälften av alla privata företag och anställer hälften av alla som verkar inom privat sektor. IFN visar att de i genomsnitt är sämre på att skapa nya jobb, men att de är bättre på att behålla anställda i arbete, dels under finanskrisen men rimligtvis också i krissituationer i allmänhet. Totalt sett är familjeföretag alltså bättre på det som utredningen kallar nettojobbskapande, det vill säga de är bättre på att hålla efterfrågan på arbetskraft uppe.
Familjetagen räddar mycket svensk sysselsättning och det kan beräknas att 40 000 färre personer skulle ha haft ett arbete i Sverige (enligt en modell från Konjunkturinstitutet) under 2004-2017, om familjeföretagen hade varit lika dåliga som andra företag på att behålla sina anställda. Detta motsvarar 0,8 procentenheter högre arbetslöshet.
Familjeföretag arbetar helt enkelt på lite andra premisser än storföretag, som ofta hemfaller till ren kvartalskapitalism. Familjeföretag tar ansvar för att företaget ska finnas kvar, för familjen som äger och driver och för hembygden där företaget behövs. Det är det som ger dem långsiktigheten och uthålligheten.
Historia och bakgrund
Olika sorters industripolitik och industristrategi är rotade i olika politiska traditioner. I Sverige fick Socialdemokraterna under sin mycket långa tid vid makten möjlighet att fullfölja en industripolitik som i stort sett var inriktad på att gynna storföretagen eftersom det gav större möjligheter att styra industrin politiskt, med färre beslutsfattare, färre personer att kontakta och färre organisationer att söka kontrollera. Centralisering och stordrift var ledstjärnor både politiskt och organisatoriskt, med inspiration från den sovjetmodell som Socialdemokraterna aldrig riktigt tog avstånd ifrån även om de förföljde kommunister i fackföreningsrörelsen med mycket stor beslutsamhet.
I en berömd anekdot sade dåvarande industriministern Thage G Peterson nöjt, då han lagt på luren efter ett samtal med Industriförbundets dåvarande ordförande Lars Nabseth: ”Nu har jag pratat med industrin”. Sann eller inte, så är anekdoten sann i det sätt på vilken den beskriver Socialdemokraternas inställning: Få och stora företag skulle det vara, som gick att påverka politiskt med få och enkla kontaktvägar.
Familjeföretagen var besvärligare ideologiskt för Socialdemokraterna. De var för många för att hålla kontakt med och kontroll på. De hade mångahanda intressen till skillnad från storföretagen, som ville ha politiska beslut med bland annat billig arbetskraft, billig el och stora, säkra beställningar från svensk offentlig sektor och som därför lyssnade noga när Makten i politiken ringde. Ytterst kunde Socialdemokraternas inställning ibland beskrivas som ”(S) vill ha kapitalism, men inga kapitalister”.
Tyskland föregångsland för hembygdsförankrade företag
I Tyskland (och för den delen också i Österrike och Schweiz) förstår man värdet av företag som inte blir så stora att de tappar intresset för sin förankring i hembygd och hemland. Ordet för den sektor där dessa företag finns är Mittelstand. Definitioner är svåra att tillämpa på denna kategori företag, men ibland säger man att de är så stora så de klarar en kris och följande nedskärningar, men inte så stora att de seriöst funderar på att flytta huvudkontoret.
De företagen är en mycket stor grundstyrka hos dessa länders ekonomier, och att de inte är jättestora betyder på inget vis att de inte ligger i framkant, tekniskt eller kommersiellt.
Denna kategori företag har mer och mer försvunnit ur Sverige eftersom mentaliteten i Sverige drar mot stordrift, uppköp och sammanslagningar både av politiska skäl och därför att företagsledningar vinner mer privatekonomiskt på sammanslagningar och på att leda stora, ofta sammanslagna företag. När ett svenskt företag väl blivit jättestort, kommer alltid förslag om att flytta huvudkontoret utomlands. Förankringen i Sverige avtar, i alla fall på ledningsnivå.
Framtiden ska förbättras för småföretagen enligt Tidöavtalet
Tidöavtalet, som är det första principiellt nya i svensk politik på mycket länge, tar upp problematiken med familjeföretagens situation i ett par punkter under rubriken Företagande och produktivitet:
- Villkoren för små och medelstora företag att växa, anställa och attrahera kapital ska förbättras, exempelvis genom förändringar i 3.12-regelverket.
- Ägarskiften inom såväl familjeföretag som till personal bör förenklas och underlättas för att inte livskraftiga företag ska läggas ned i onödan.
Det återstår att se om den politiska makten kan göra allvar av de förhoppningar som finns om bättre villkor för Sveriges viktig familjeföretag.
