Ett framgångsrikt svenskt fastighetsbolag får sitt kreditbetyg nedvärderat till skräpstatus utan synbar anledning. Vad ligger bakom? Frihetsnytt undersöker kreditvärderingsinstitutet Moody’s, som kompenserar sitt underskott av kompetens med ett överskott av politisk korrekthet.
Balder är ett svenskt, 15 år gammalt fastighetsbolag som grundades av VD:n Erik Selin. Moody’s är ett internationellt kreditvärderingsbolag, en så kallad ratingagentur. Kreditvärderingsinstitut som Moody’s, Standard & Poors med flera tar betalt av sina kunder för att göra oberoende utvärderingar av deras ekonomi och förhoppningsvis utfärda ”godkännandestämpel” för deras obligationer. Ratinginstituten blev efter den senaste finanskrisen avslöjade med att mot höga avgifter sätta höga kreditbetyg på låneinstrument som sedermera visade sig vara komplett värdelösa – en närmare förklaring bjuds i detta komiska filmklipp.
Fantastiska vinster av mångfaldiga styrelser – om 132 år
Moody’s, en särskilt klart lysande stjärna i denna bransch kastade sig i måndags in i debatten om könskvotering. Bolagets analytiker har räknat fram att ”världsekonomin” skulle tjäna 72 800 miljarder kronor på om alla bolag hade ”fler kvinnliga chefer”; Isabel Hallqvist i DagensPS rapporterade.
Moody’s experter har till läsarnas häpnad även kunnat räkna ut hur lång tid det kommer att ta innan dessa ekonomiska fördelar kommer att blomma ut till mänsklighetens fördel: 132 år.
Den dåliga stämningen mellan Moody’s och Balder uppstod 2019, då fastighetsbolaget bestämde sig för att det räcker med att betala avgift till ett enda kreditvärderingsinstitut. Det hela handlar ju om att investerarna som köpt bolagets räntebärande lån ska känna sig trygga – och de känner sig troligen inte dubbelt så trygga för att bolaget anlitar två ratingagenturer. Balder använde sedan tidigare även Standard & Poors tjänster och beslutade sig för att detta fick räcka. Balder tyckte, enligt sitt pressmeddelande, inte heller att Moody’s rapporter höll någon särskilt hög kvalité.
25 miljoner kronor för en veckas arbete
Att döma av själva rapporterna om Balder skulle en ekonomistuderande förmodligen kunna få ihop dessa på en vecka eller två. Vad Balder betalade är obekant men Moody’s talar själva om upp till 25 miljoner kronor per år, beroende på komplexiteten i låntagarens företagsstruktur. Och eftersom Moody’s i sin senaste rapport om Balder gång på gång beklagar sig över just komplexitet kan man anta att abonnemanget var allt annat än billigt.
Men, frågar sig vän av ordning, om Balder nu sagt upp analysavtalet redan 2019, varför producerar institutet fortfarande rapporter? Svaret är okänt. Men institutet skriver att ”Ett litet antal av de kreditbetyg som tilldelas och uppdateras av MIS betalas inte av emittenterna. Sådana kreditbetyg är föremål för samma analytiska standarder och samma ratingkommittéprocess som betyg som betalas för av emittenter.”
Elaka tungor menar att dessa kostnadsfria analyser hänför sig till bolag som vägrat fortsätta betala Moody’s astronomiska avgifter. Meningen med att fortsätta analysarbetetet skulle vara att punktmarkera ”avhopparna” för att hitta svagheter och leverera förklenande omdömden som skadar bolagen på lånemarknaden. Detta vore i så fall en slags utpressning för att hindra resten av kundstocken från att ge sig av. Oavsett vad är det otänkbart att Moody’s utför ett oavlönat arbete, som tidigare kostat tiotals miljoner kronor, utan något ekonomiskt motiv.
Hämndaktion från en försmådd leverantör?
En av de elaka tungorna är Magnus Dagel i Dagens Industri som menar att nedgraderingen av Balder ”nästan liknar en hämndaktion”. Han påpekar att Balder har skulder på endast 48 procent av sin balansomslutning, vilket inte är särskilt högt för ett fastighetsbolag. Bolagets fastighetsbestånd är fördelat på olika typer av fastigheter vars värdeutveckling inte korrelerar med varandra. Dessutom är tillgångarna spridda över många städer i flera länder.
De positiva fakta om bolaget som lyfts fram av DI framskiner också, om än mindre tydligt, i Moody’s rapport. Mellan raderna ser man att författaren varit nödd och tvungen att försöka motivera en nedvärdering av Balder till ”BA1”, det vill säga ”skräpstatus”.
Med skräp menar man inom branschen ett lån som långivaren borde fundera både en och två gånger på om han kan räkna med att någonsin få tillbaka. Men enligt källor med insikt i förhållandena struntar både de finansiella marknaderna och de bolag som utsätts för denna behandling i vad kreditinstituten säger – helt enkelt eftersom alla vet att dessa allt oftare fattar sina beslut på osakliga grunder.
Ospecificerade ESG-klagomål
För att motivera sin nedklassning av fastighetsbolaget pekar Moody’s hela sex gånger på vad de kallar ”komplexitet” – ett svagt argument eftersom komplexiteten rimligen var lika stor både 2019, 2020 och 2021 när man utfärdade höga betyg. Institutets trumfkort är nu ESG, ”Environmental Social and Governance”.
ESG är ett kodord för antivit politisk korrekthet, exempelvis rasblandade kärlekspar i reklamen, inkvotering av chefer och styrelseledamöter efter deras kön, hudfärg eller allmänna osmaklighet. Liksom mycket av den närgångna aktivism som plågar västvärlden i dessa dagar har ESG sitt officiella ursprung i FN. Men dit torde det alldeles säkert ha kommit från den finansiella eliten, alltså makthavarna du aldrig valde.
Enligt magasinet Forbes, som låtsas att ESG är en spontan ”trend”, var det ett av elitens flaggskepp vid namn State Street som drog igång det hela 2017. På bolagsstämmorna i 400 bolag röstade State Street ner förslag till styrelser, om den tilltänkta styrelsen inte innehöll någon kvinna, icke-vit, eller annan person med för styrelsearbetet irrelevanta egenskaper. Under åren sedan dess har ESG-kraven gripit om sig och omfattar numera hela företagens kommandokedja.
Hur Moody’s vet någonting om de rasliga och genusmässiga orättvisorna på Balders kontor sedan de båda sade upp bekanskapen för tre år sedan är ett mysterium. Om någon lynchning eller annan anmärkningsvärd händelse som kunde motivera betygsänkning hade inträffat under 2022 kunde man förvänta att Moody’s skulle nämna händelsen i sin rapport. Men allt som kreditinstitutet skriver om saken är att ”Minst ett ESG-övervägande var väsentligt för denna kreditvärderingsåtgärd.”
För den som frågar sig vad Balders ESG-förbrytelser kan ha bestått i hänvisar Moody’s till sitt allmänt hållna 69-sidiga ESG-dokument, ett märkvärdigt skriftstycke som Frihetsnytt har avstått från att läsa igenom. I ESG-kretsar är det vanligt att man håller sina anklagelser oprecisa, för att göra det omöjligt för det utsatta bolaget att diskutera de upplevda bristerna.
