Om tro i ett trolöst samhälle
Dokumentärserien ”Tro” från Palaestra media utgör en intressant inblick i ledande nationalisters syn på religion. Det är ingen dogmatisk predikan som framträder, utan en högst personlig källa till styrka och vägledning.
Ämnen som rör andlighet, religion eller tro brukar ge upphov till långtgående, inte sällan hätska, debatter mellan förespråkare av en viss åskådning och de som inte har någon särskild sådan.
Tala ett språk den andre förstår
Problemen kan finnas på många punkter. Oftast utgår det från att parterna talar på ett sätt som den andra inte förstår eller kan ta till sig.
Den religiöse pratar om abstrakta andliga värden som ateisten inte ser något värde i, medan den senare pratar om saker utifrån ett strikt materialistiskt perspektiv, som för den religiöse känns helt främmande.
Dokumentärserien ”Tro” från Palaestra media hade nyligen premiär och i nuläget har två avsnitt släppts, där medieprofilerna Klaus Bernpainter och Magnus Söderman pratar om sina respektive förhållanden till religion och tro.
Religionen, samhället och individen
Dokumentärer som handlar om andlighet råder det ingen brist på, men problemet landar ofta i flummiga utläggningar och teorier som få utanför den invigda kretsen kommer att kunna ta till sig.
”Tro” är inte inne på det spåret, även om vissa aspekter säkert kommer att avfärdas av den kritiske tittaren. Av de två som hittills fått komma till tals är det framförallt Bernpainter som lutar sig mot den etablerade religionen genom sin utgångspunkt från Bibeln, medan Söderman hämtar inspiration från både kristendom och fornnordisk sed, blandat med antik filosofi och nationalromantisk poesi.
En stor del av de två avsnitten handlar om den betydelse som religionen har för samhället och den mänskliga samvaron. Utgångspunkten är i högsta grad kristen, med inslag av fornnordisk hedendom från Söderman, men resonemanget skulle kunna appliceras på flera olika religiösa åskådningar.
Filosofi och politik genom tro
Ett stort problem som finns inom dagens kristendom i Sverige är hur den ska anpassas efter samtida politiska strömningar. Det handlar om att låta samhället forma tron istället för tvärtom. Detta gör religionen överflödig och ytterligare en i mängden av opinionsyttringar.
Svenska kyrkans verksamhet handlar idag till stor del om att sälja in politiska trender, något som är svårt att kombinera med uppdraget att tillhandahålla den andliga näring som samhället behöver.
För Bernpainter tillhandahåller tron ett rättesnöre, även om man för tillfället lyder under ett korrupt ledarskap. Oavsett vad som predikas uppifrån, riskerar man inte att gå vilse om man återvänder till den ursprungliga lära som presenteras i den heliga Skriften.
Magnus Söderman värderar känslan av att stå för det grundläggande och naturliga. Detta menar han utgår från Gud, som skänker styrka att stå upp för det rätta i en tid av falskhet.
Filosofi och politik genom tro
Både Bernpainter och Söderman poängterar att deras ord är högst privata åskådningar. Det sagda är inga predikningar, snarare beskrivningar av den styrka de själva finner i tron.
Styrkan i dokumentären ligger även i diskussionen om religionens betydelse i ett fungerande samhälle. Konceptet med att diskutera religion utifrån ett konservativt och nationalistiska perspektiv är spännande. Trots att jag själv är traditionellt sinnad katolik, skulle det vara spännande om även utövare av fornnordisk sed, buddhism och hinduism kom till tals.
Detta var första delen och så långt är dokumentären i högsta grad sevärd för de som intresserar sig för andlighet. De som redan är troende kommer att bjudas på nya perspektiv av både religion och politik, medan den icke-troende kommer att få sig en tankeställare om det värde som en religiös tro ändå kan ha för individen och samhället.
Länkar till filmerna och mycket annat material finns hos Palaestra Media.
