Den växande videosajten lämnar hellre Frankrike än censurerar RT
Politikerna i EU-länderna har lagt sig platt för amerikanska krav på kallt krig mot Ryssland. Emellertid är den enda part som väsentligen skadas bojkottåtgärderna de europpéiska folken. Vinnaren är – USA. En ensam IT-entrepenör, som själv är amerikan, står upp för européernas rättigheter.
Liksom den svenska regeringen anser den franska regeringen att medborgarna inte är tillräckligt begåvade för att bilda sig en egen uppfatting om Ukraina-konflikten. Bedömare menar att regeringens uppfattning finner stöd i det att medborgarna faktiskt har valt en sådan odemokratisk regering. Men sanningen är att bakgrunden till Europas censurproblem ligger på överstatlig nivå. Att svenska och franska tjänstemän godtyckligt blockerar vilka nyhetssajter konsumenterna ska få tillgång till beror på ett EU-beslut som togs den 2 mars, helt utan debatt i någon av de 27 medlemsstaterna.
Internet under effektiv kontroll
Internet, som under många år var en fri och ocensurerad möjlighet för Europas medborgare att komma i kontakt med och lyssna på vem man ville, har under senare år kommit under regeringarnas, i praktiken EU:s, kontroll. Varje lands regering kan numera med lätthet blockera sina väljarnas möjligheter att nå material från utvalda webservrar. Genom den informella mekanism som WEF (World Economic Forum) kallar public-private partnership fordras endast att en regeringstjänsteman sänder ut en lista till de största telebolaget och internetoperatörerna, där han räknar upp de sajter som folket inte ska få komma åt. Bolagen blockerar sedan sajterna i sina routrar.
Om någon operatör till äventyrs inte vill lyda instruerar man de övriga att bryta förbindelserna med den olydige för att omöjliggöra hans verksamhet.
För medborgarna återstår sedan två möjligheter att komma åt nyheter som EU förbjudit
– att betala kring 50 kronor per månad för en VPN-tjänst som har noder utanför EU
– att besöka en social-mediatjänst från utanför EU, där man indirekt kan studera de förbjudna nyheterna.
Uppstickarsajt tar konflikten
Den amerikanska videosajten Rumble, en konkurrent till Googles videosajt Youtube, har inte censurerat den ryska videosajten RT. Man låter både RT och Sputnik lägga upp sina nyhetssändningar på samma sätt som andra användare.
Den första europeiska regeringen som lade märke till detta kryphål i EU:s virtuella järnridå var den franska. Den franska regeringen kontaktade det amerikanska bolaget och krävde censur – eljest skulle Rumble drabbas av samma bannbulla som RT:s ryska servrar och även Rumble göras oåtkomligt för fransmännen.
Det amerikanska bolagets VD, Chris Pavlovski, förekom de franska censorerna och stängde självmant av hela Frankrike i sina egna servrar, hellre än att ge vika för de odemokratiska EU-kraven.
Hur övriga EU-länder kommer att hantera situationen återstår att se. De internationella krafterna med dolda makthavarna som ingen valde i spetsen torde önska att bojkottkriget mellan Rumble och EU sprider sig till alla EU-länder. Detta skulle skada Rumble och demokratin mest. De enskilda ländernas regeringar torde tvärtom föredra att ligga lågt och inte ge episoden mer uppmärksamhet än den redan har fått.
Mer om Rumble
Huvudkontoret finns i Longboat Key i delstaten Florida, en stad med 7 000 invånare.
Enligt sajten Wackypedia är Rumble en bättre finansierad och mer direkt konkurrent till YouTube än exempelvis Bitchute och Odysee. Alla tre tillåter inte bara regeringsnära desinformation utan även oppositionell sådan samt konspirationsteorier. Men i motsats till de Bitchute och Odysee tillämpar Rumble ”shadowbanning” genom att undertrycka resultat beroende på de nyckelord man söker på, även om själva innehållet fortfarande är tillgängligt genom en exakt sökning.
RT överklagade själv utan framång
I slutet av juli avslog EU-domstolens stora kammare RT’s överklagande om att upphäva beslutet från Europeiska unionens råd om ett tillfälligt förbud mot att sända innehåll. Det ryska utrikesdepartementets taleskvinna Maria Zakharova sa att beslutet innebär att EU:s högsta domstol officiellt har erkänt politiskt motiverat undertryckande av nyhetsmedia. Hon hävdade att det inte fanns några bevis för att de ryska medierna hade brutit mot någonting och att åtgärden ”indikerade en oåterkallelig devalvering av europeiska normer och värderingar”
