Demonstrationerna mot Macrons pensionsreform fortsätter i Frankrike. Fransmännen kommer inte att ge sig så länge politikerna vägrar att lyssna. Under lördagen kommer flera enorma demonstrationer att hållas över hela landet.
De enorma demonstrationerna i Frankrike mot president Emmanuel Macrons impopulära planer att höja pensionsåldern, från 62 år till 64 år, fortsätter. Frihetsnytt har skrivit om jättedemonstrationerna som ägde rum över hela Frankrike den 19 januari och 31 januari, då över en miljon fransmän deltog vid båda tillfällena.
Trots det enorma motståndet och det faktum att den till finanseliten kopplade Macrons popularitet sjunkit till botten, där 64 procent är missnöjda med honom enligt Politico, har regeringen inte uppvisat någon större lyhördhet. Tack vare påtryckningar från konservativa parlamentsledamöter från Les Republicains (ett parti som i övrigt visat samarbetsvilja med regeringen i frågan), har regeringen varit beredd att tillåta personer som börjat jobba innan de fyllde 21 år att gå i pension efter 43 års arbete, enligt Financial Times.
Demonstrationerna fortsätter och för första gången äger de rum på en helgdag. Under lördagen räknas åtminstone ett par hundratusen människor att sluta upp i demonstrationerna. Det återstår att se om man kommer nå de tidigare deltagarsiffrorna, men nu har även arbetsstrejker blivit en del av protesterna. Det innebär att effekterna av protesterna blir desto kännbarare, men det innebär även uteblivna löner för strejkarna, så det kan bli en tävling om vem som viker sig först, regeringen eller strejkarna, rapporterar Le Monde.
I inlägg på Twitter under taggen #manif11fevrier förekommer flera filmer från folkrika demonstrationer, både från Paris, Marseilles, Bordeaux och Bretagne med flera.
Ansvarstagande ska prägla demonstrationen
I ett försök att underminera demonstrationernas legitimitet, har Macron gått ut och krävt att organisatörerna ska ta ansvar, trots att våld och upplopp utgjort en väldigt liten del av protesterna. Därför tänker lördagens organisatörer visa att de kan genomföra fredliga demonstrationer, med respekt för egendom och hälsa. Men ansvarstagandet är ett givande och tagande. Om inte regeringen börjar ta ansvar för situationen och faktiskt lyssna på det folkliga missnöjet, då är risken stor att protesterna utökas och strejkerna blir en större del.
Om inget sker är sannolikheten stor för så kallade ”rullande strejker” (vilket innebär att arbete kan avbrytas och påbörjas löpande inom en viss tidsperiod, vilket gör det svårt för arbetsgivare att förbereda sig). Redan nu har järnvägsarbetare, tillsammans med åtta stora fackförbund, aviserat att en sådan kommer inledas den 7 mars. Ytterligare en demonstration kommer äga rum den 16 februari.
De fortsatta protesterna visar att det går att samla stora demonstrationer och med kraft visa de styrande att det finns ett motstånd mot deras agenda, samt att man inte ger upp i första taget.
