måndag, 26 september, 2022

God moral och andlig renhet – del 1

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Semantik och språklig ärlighet

Under huvudrubriken ”God moral och andlig renhet” planerar jag att skriva ett antal artiklar om språk, politik, vetenskap, moral och andlighet för att bidra till genomskådandet av världsreligionerna och vår tids makthavare. Ett sådant genomskådande skulle kunna bli en del av den moraliska och andliga befrielse av västvärlden som allt fler börjar inse ett tvingande behov av.
Denna första artikel med underrubriken ”Semantik och språklig ärlighet” handlar om språk och grundläggande förutsättningar för dialog, sakliga diskussioner och vetenskaplighet.

Semantik betyder läran om ords och frasers innebörd och betydelser. Många språkforskare och språkligt bildade personer har en öppen inställning till hur det kan vara rimligt att förhålla sig till användningen av ord och uttryck. Motsatsen är så kallade språkpoliser som utmärker sig genom att ha mycket bestämda uppfattningar om att vissa sätt att använda ord och språk skulle vara fel. Dessvärre för den som söker entydiga regler om vad som är språkligt korrekt, så saknas många gånger existensen av sådan språklig entydighet.

Frågan om vad som kom först i språkligt hänseende, företeelsen eller ordet/frasen som beskriver densamma, kan vara tankeväckande. I praktiken torde den många gånger vara svår eller omöjlig att besvara. Vad vi däremot vet är att språket förändras i samband med att verkligheten gör det. Tekniska innovationer som leder till utveckling av ny utrustning och nya produkter kräver både nya ord och övrig språklig utveckling. Exempel: boktryckarkonsten, telefonen, bilen och datorn.

Inflytande och makt

Ett annat område som historiskt har varit och alltjämt är språkpåverkande, är strävan efter inflytande och makt. Sådana strävanden finns inte minst inom områdena politik och religion, med makthavare som mer eller mindre medvetet försöker påverka språket för att befästa och utöka sin makt. Orsaken till att det kan fungera är att vi människor i hög grad påverkas känslomässigt och åsiktsmässigt av hur företeelser beskrivs rent språkligt, vilket i sin tur har att göra med psykologi och associationer. Ett stort antal berättelser genom historien, historieskrivningar om historiska händelser samt teman i litteratur och film utgår från denna förutsättning.

Personer som deltar i politiska diskussioner och debatter av olika slag, har inte sällan en annan utgångspunkt än diskussionen eller debatten som sådan kan ge sken av. I stället för en önskan att diskutera eller debattera med diskussionspartnern, kan syftet vara att påverka lyssnarna så att de får intryck av att diskussionspartnern är en dålig människa. Fördelen med att få lyssnare att tro att diskussionspartnern är en dålig människa är att det flyttar fokus från sakfrågan till personerna som diskuterar. Exempel: hänvisning till en politiskt korrekt värdegrund. Den som i en debatt säger ”jag delar inte din värdegrund” gör det troligen mer eller mindre medvetet för att uppnå tre mål:

  • Att underförstått framhålla sin egen godhet och moraliska förträfflighet
  • Att framställa sin meningsmotståndare som en dålig människa
  • Att flytta fokus från sakfrågan till kritik av diskussionspartnern som i egenskap av en dålig människa därmed också blir rimlig att associera med klandervärda uppfattningar

Min moral är bättre än din

En annan aspekt av uttrycket ”jag delar inte din värdegrund” är att det kan anses vara antivetenskapligt i betydelsen att det flyttar fokus från sakfrågan till en inte särskilt väl dold åsiktsvärdering, som för den insiktsfulle kan framstå som löjeväckande skrävel. Ser vi till vad de självdefinierade goda kan verka vilja säga med uttrycket blir innebörden en annan än de själva kanske ens är medvetna om såsom exempelvis följande:

”Jag har god moral och hedervärda åsikter men du har dålig moral och förkastliga åsikter. Därför har jag rätt och du har fel vilket inte ska undersökas i sak eftersom en så usel människa som du inte bör få yttra sig. Därmed kan vi bevara yttrandefriheten och befästa allas lika värde.”

Med dylika formuleringar skulle makthavarna förhoppningsvis inte få någon större propagandaframgång med sin motsägelsefulla smutskastning och censur, men inbäddade i psykologiskt manipulativa känslofloskler har övergreppen visat sig kunna genomföras och fungera skrämmande väl. I hur hög grad så är fallet på grund av ett tusenårigt andligt förfall och en intellektuell härdsmälta inför maktens traditionsenliga rätt genom folkfrämmande kulturarv – och världshistoriens extremaste personkult! – är det svårt och i praktiken möjligen omöjligt att veta.

Samtalssabotage och fokusbyte

Ordet ”samtalssabotage” kan användas om det som sker när en eller flera deltagare i en diskussion lämnar sakfrågan eller ägnar den mindre uppmärksamhet till förmån för personangrepp och fokusbyte. På internet används ibland uttrycken ”troll” och ”att trolla” i sammanhanget. Fokusbyten är dessvärre ingen lätthanterlig företeelse eftersom komplexa frågeställningar per definition brukar omfatta både tangerande och överlappade dito. Inte desto mindre kan det många gånger vara uppenbart att fokusbyten kan vara försök till renodlat samtalssabotage.

Sakligt ogrundade fokusbyten och andra former av mer eller mindre tydligt samtalssabotage är exempel på ren antivetenskaplighet! Sann vetenskaplighet omfattar typiskt en strävan efter kunskapsinhämtning av något slag. Förvisso kan kunskap vara svårbedömd och inte alltid så entydigt tolkningsbar som skulle behövas för samsyn, men trots detta torde all kunskapsinhämtning försvåras eller förhindras av osakligt fokusbyte.

Censur av forskningsunderag

Här rör vi oss kring kärnan i det som kan kallas sann vetenskap. Vetenskaplig forskning, i betydelsen att söka kunskap, kan och får inte omfatta censur av forskningsunderlag i syfte att påverka kommande slutsatser i en i förväg vald riktning! Det är dock lätt att förstå att det kan finnas incitament för branschaktörer, politiker och religiösa förkunnare att agera antivetenskapligt på grund av strävan efter pengar, makt och inflytande.

Exempel:
Makthavare som önskar att en historisk händelse ska beskrivas på ett specifikt sätt verkar och skapar förutsättningar för att eventuella underlag som skulle kunna tala för att händelsen borde beskrivas annorlunda censureras, förfalskas eller förlöjligas.

Ett område där detta problem är lätt att förstå förekomsten av är historieskrivningen om krig. Det anses förvisso politiskt korrekt att framföra uppfattningen att det är segrarna som skriver historien. Samtidigt är konsekvensen av denna omständighet inte alltid att alternativa historieskrivningar får en rimlig möjlighet att uttryckas och spridas. Avgörande brukar vara om det i samtiden finns maktpolitiska fördelar för någon med att framhålla en viss historiesyn framför en annan. Här har medierna ett ansvar som de inte sällan sviker vilket torde ha bidragit till att nya fria medier vuxit fram och kommit att få en allt större uppmärksamhet och framgång.

Den oheliga alliansen mellan maktens aktörer

Ett generellt skenargument mot förekomsten av konspirationer är att det skulle vara så svårt att organisera dem att de i praktiken blir närmast ogenomförbara. Det faktum att det i vissa fall kan vara så är dock knappast något bevis för att alla konspirationsteorier per definition behöver vara felaktiga. Ur ett vetenskapligt perspektiv är det intressanta med konspirationsteorier inte att de är konspirationsteorier utan huruvida de är sanna eller falska.

I vår tid använder makthavarna och deras anhängare ibland begreppet konspirationsteoretiker som förklenande epitet för personer med oönskade uppfattningar. Exempel på andra nedsättande ord och uttryck som somliga använder för att slippa diskutera sakfrågor är högerextremist, islamofob, homofob, högerextrem, manschauvinist, klimatförnekare och rasist.

Inte diskutera i sak

Gemensamt för när dessa och andra uttryck används för att förminska och svärta ned någon är en önskan att inte diskutera i sak och att inte låta olika argument brytas mot varandra för att möjliggöra att komma fram till en välgrundad slutsats. I stället handlar det om att vinna diskussioner med ohederlig osaklighet i kombination med godhetsmarkerande självförhärliganden.

Den andra sidan av detta mynt är ett mer eller mindre ogrundat förhärligande av företeelser, politiska läror, politiska ledare, religioner, profeter och religiösa förkunnare av olika slag.

Grupptillhörigheten svår att avstå

Det verkar således ligga nära till hands för oss människor att både vilja förkasta och hylla olika företeelser som en vanligen ganska omedveten och troligen även genetiskt grundad strävan efter grupptillhörighet. Det är lätt att föreställa sig att vi evolutionärt har haft mer att vinna än att förlora på många fall av gruppsolidaritet, inte minst genetisk sådan där familj och släkt spelar roll. I vår moderna tid med en allt mer global kultur och en liten men extremt inflytelserik maktelit – som i hög grad verkar i det fördolda – skulle det vara önskvärt om fler kunde, ville och vågade ifrågasätta vår tids kulturella, politiska och religiösa förutsättningar för social samverkan.

Grundat på ett sådant ifrågasättande skulle förhoppningsvis en god moral och andlig renhet kunna växa fram på historisk botten inför framtiden och den potentiella evigheten.

Skribent: Gustav Berg

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

Framåt för tjeckisk opposition

- Annons -

Liknande artiklar