Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Evolution, religion och maktens prägling
Den här är min tredje artikel med huvudrubriken ”God moral och andlig renhet” skriven med ambitionen att bidra till genomskådandet av världsreligionerna och vår tids makthavare. Ett sådant genomskådande skulle kunna bli en del av den moraliska och andliga befrielse av västvärlden som allt fler börjar inse ett tvingande behov av.
Den första artikeln med underrubriken ”Semantik och språklig ärlighet” handlade företrädesvis om språk och grundläggande förutsättningar för dialog, saklig diskussion och vetenskaplighet. I den andra artikeln tog jag upp företeelserna vetenskap och tro som både tangerar och överlappar varandra, vilket bekymmersamt sällan brukar framgå i flertalet sammanhang. I denna tredje artikel tar jag upp evolutionen, religioner och maktens prägling via kultur, religion, politik, narrativ och memer.
Vanföreställning om evolutionen
I tidigare historiska invändningar mot evolutionsteorin utgick man felaktigt ifrån att evolutionen manifesteras genom att samtidigt förekommande arter skulle utgöra länkar i en och samma evolutionskedja. Enligt denna vanföreställning borde det finnas så kallade övergångsformer mellan förekommande samtida arter. Likaså anfördes att avsaknad av dylika övergångsformer skulle bevisa att evolutionsteorin var felaktig.
Det finns flera allvarliga fel i detta resonemang. Alla samtida arter befinner sig inte längs en och samma tidslinje i samma evolutionskedja. Därför har det inte existerat övergångsformer mellan samtliga samtidigt förekommande arter i deras utveckling via disparata evolutionskedjor. Detta faktum varken utesluter eller motsäger släktskap via ett gemensamt ursprung före ett antal historiska evolutionära förgreningar.
Olika arters utvecklingslinjer
De olika arternas respektive historiska utvecklingslinjer kan liknas vid förgreningar från ett träd från vilket det över tid växer ut allt fler grenar åt olika håll, vilka i sin tur förgrenar sig ytterligare, från vilka det i sin tur växer ut ytterligare flera grenar åt olika håll och så vidare. Dessutom kan vissa grenar växa samman så att tidigare förgreningar senare sammanlänkas.
Senaste Nobelpristagaren i medicin, svensken Svante Pääbo, har bland annat påvisat att gener från Neandertalmänniskan överlevt i vissa grupper (raser) av oss Homo Sapiens till vår tid, vilket visar att vissa individer från de respektive arterna fick barn med varandra.
Denna förenklat beskrivna evolutionsfunktion torde vara förhandenvarande vare sig liv som företeelse skulle ha uppkommit vid ett eller flera tillfällen, mer eller mindre oberoende av varandra.
Pusselbit efter pusselbit läggs på plats
Som påtalats kan ickeexistens av en företeelse inte bevisas genom ett experimentellt misslyckande med att påvisa den. Jämför med tidigare resonemang om det principiellt omöjliga i att bevisa ateismens riktighet. Det går alltså lika lite att bevisa ateismens riktighet genom misslyckanden med att påvisa existensen av gudar och gudinnor, som det är möjligt att bevisa att evolutionsteorin skulle vara inkorrekt på grund av avsaknad av vissa övergångsformer. Det kan per vetenskaplig definition aldrig uteslutas att det skulle kunna finnas övergångsformer även om de inte påvisats!
Samtidigt finns det ett uppenbart samband mellan arkeologiska fynd av så kallade ekofakter (skelettmaterial från människor eller växt- eller djurdelar) och vilka slutsatser av de biologiska utvecklingsprocesserna det är rimligt att dra.
Men trots att inte alla sannolikt tidigare existerande evolutionära övergångsformer har kunnat påvisas finns det ändå tillräckligt många, och hittas nya över tid, för att det ska anses vara vetenskapligt väl belagt att de existerar i tillräcklig utsträckning för att kunna styrka evolutionsteorins riktighet bortom varje rimligt tvivel. Med tiden har således vetenskapen lyckats lägga evolutionsteorins mångfasetterade pussel allt bättre genom att hitta nya pusselbitar och placera om vissa av de äldre bitarna i enlighet med den helhetsbild som framträder allt tydligare över tiden som pusslet läggs.
Har vi verkligen befriats från religiöst tvång?
Mänskliga kulturer kan nästan per definition anses omfatta religiösa trosföreställningar med förkunnare, företrädare och troende med olika grad av engagemang, samtidigt som Sverige i vår tid ofta beskrivs som ett av världens mest sekulära länder. Här påstås folket ha befriats från religiöst tvång för att i stället ha fått komma i åtnjutande av demokratiska rättigheter och social rättvisa.
Samtidig hävdas det att vi skulle ha religionsfrihet som garanterar var och en av oss frihet vad gäller att tro eller inte tro i fråga om religiösa såväl som andra frågor.
Maktens järnhand styr dock hårt och obevekligt via kulturens olika yttringar och mer eller mindre tendentiösa narrativ. Därmed har vi kommit att utsättas för en närmast ofattbar känslomässig och intellektuell prägling via olika religioners förutsättningar, ställning och status. Tre exempel:
- Den så kallade kristendomen anses förtjänas att tas på allvar både vad gäller moralsyn och de gamla judiska sagor den baseras på. Trots vårt sekulära svenska samhälle och trots alla år som förflutit sedan 1859 – då Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” gavs ut – är det i hög grad fortfarande så.
- Islam i form av kulturella och sociala yttringar har tvingats på oss av ”våra” makthavare via massinvandring från muslimska länder, trots att dessa människor saknar såväl historisk som kulturell anknytning till vårt land – och trots att de är gravt överrepresenterade i fråga om att begå de enligt många vidrigast tänkbara brotten såsom gruppvåldtäkter, förnedringsrån och tortyrmord.
Vissa muslimer uttrycker öppet och agerar med ett direkt hat mot Sverige och svenskarna. Det faktum att många muslimska värderingar utgör den absoluta motsatsen till vad som anses vara politiskt korrekt i Sverige, såsom synen på homosexualitet och kvinnors rättigheter med mera, är uppenbarligen inget problem för den hycklande maktelit som basunerar ut sin politiska korrekthet i syfte att befästa och utöka sin makt på ursprungsfolkets bekostnad. - Vårt fornnordiska kulturarv – med vår ursprungsbefolknings egna gudar och gudinnor – är så skändat och nedsvärtat att det för många i vår tid troligen inte ens betraktas som en potentiell grund för religiös tro. Snarare betraktas det som en samling vansinnigheter som på sin höjd utgörs av fantasifulla sagor utan eller med försumbar verklighetsanknytning. Inte desto mindre har det i vår tid faktiskt kommit att bildas ett antal fornnordiska trossamfund som exempelvis Nordiska Asa-samfundet, Samfundet Forn Sed Sverige med flera.
Varför ska vi ha religioner?
Frågan är varför människor genom historien har skapat religioner och varför så många säger sig tro på dem även i vår tid. Här uppstår den för somliga kontroversiella frågan om arv och miljö. Hur mycket av våra egenskaper och vårt beteende beror på de erfarenheter vi som individer präglats av under vår uppväxt och i vår ständiga sociala interaktion med andra? Och hur mycket beror på vårt genetiska arv som givit oss grundläggande förutsättningar som art, ras, folk, släkt och individer?
Denna fråga har varit, och är fortfarande, föremål för delade meningar. Över tid har vetenskapen kommit att tillskriva det genetiska arvet ett odiskutabelt inflytande om än svårt eller omöjligt att kvantifiera exakt. Samtidigt föreligger samsyn om att även miljöfaktorer spelar stor roll för vår individuella utveckling; inklusive samverkanspåverkan gällande om, när och hur vissa genetiskt initierade mekanismer manifesteras.
Kristendomens propagandaframgångar utan jämförelse
Oberoende av balansen mellan påverkan av arv respektive miljö finns det skäl att utgå ifrån att religioner fyller något slags mänskligt behov samt att den sociala påverkan vi som människor utsätts för även omfattar religiös prägling. Ur det perspektivet är det intressant att notera vilka religioner som varit mest framgångsrika med att sprida sig och vinna anhängare. Det är också intressant att och hur olika folk i olika världsdelar, kultursfärer och länder har skapat och anammat olika religioner.
Minst lika intressant är det att uppmärksamma vilket folk som varit ojämförligt mest framgångsrikt genom historien när det gäller att påverka andra folk med sin kultur och religion. Den så kallade kristendomen är utan motsvarighet av någon annan lära någonsin, i fråga om propagandaframgångar. Jesu judiska sekt med begränsad framgång bland hans fränder under hans samtid (vare sig han existerat som fysisk person eller ej) kom hundratals år senare att transformeras till en religion för världens alla folk och inte bara judarna, vilka med få undantag avvisade den.
Fornnordiska religionstraditioner mer i linje med modern vetenskap
Med tiden kom den transformerade judiska sekten att bli den största av alla världsreligioner! Det medförde att det lilla judiska folkets sagor och historia uppmärksammades, studerades, analyserades och relaterades till av miljarder människor över hela världen. Den västerländska kulturens alla yttringar kom att präglas på djupet av denna lära. Inom litteratur, filosofi, politik, arkitektur, musik och konst har hela vår civilisation impregnerats och präglats både direkt och indirekt av denna lära genom dess exempellösa propagandaseger. Samtidigt har vårt eget fornnordiska kulturarv i det närmaste utplånats.
Den viktigaste frågan i detta sammanhang torde vara vad som har skett på grund av, respektive trots, olika läror och övriga påverkansfaktorer. Även om det kanske aldrig går att få några entydiga svar på den frågan finns det skäl att vara öppen, vetenskaplig och andligt ödmjuk inför den. En rimlig utgångspunkt skulle kunna vara att verkligheten sällan eller aldrig är helt svart eller vit utan i stället omfattar ett näst intill oändligt färgspektrum. Här ser vi än en gång hur våra fornnordiska religionstraditioner verkar vara mer i linje med modern vetenskap än grundlös tro på en evig och allsmäktig judisk gud som använder skuldbeläggning av hela mänskligheten, tortyr, folkmord och avrättning av oskyldiga som sina viktigaste instrument för att sprida sin förmenta godhet.
Segrarna skriver historien
Glöm aldrig att det är segrarna som skriver historien! Det betyder att respektive samtid präglas kulturellt, religiöst och politiskt av de som har makten i och med att de segrat inom områden som krig, historieskrivning, kulturell prägling och massmedialt inflytande. Det betyder i sin tur att kulturell, religiös och politisk opposition kommer att bedömas, beskrivas och i olika hög grad motverkas och förbjudas av makthavarna; ju allvarligare och mer välunderbyggd kritik mot makthavarna de oppositionella framför desto större skäl har de förra att motarbeta de senare.
Sociobiologins fördjupande förståelse för evolutionen
Kunskapen om och förståelsen för hur verkligheten fungerar brukar typiskt öka över tid. Samtidigt förekommer det dessvärre även att vanföreställningar uppstår och får inflytande över förhandenvarande narrativ. Vidare är det vanligt med ett samspel mellan läror med mer eller mindre inflytande och samtida politiskt korrekta narrativ så till vida att religioner och politiska ideologier samtidsanpassas för att möjliggöra fortsatt inflytande.
När det gäller den så kallade kristendomen har lärans förändringar över tid inneburit så stora skillnader att olika synsätt som den omfattat i vissa avseenden utgör varandras direkta motsatser. Exempelvis när det gäller den ursprungliga uppfattningen att homosexuella handlingar är synd, vilken utgör motsatsen till vår tids vigande av homosexuella par i kyrkan med tillhörande avsättning av kristna präster som vägrar. Det finns många exempel på dylik diskrepans bland olika läror även om den så kallade kristendomen i vår tid torde vara en av de mer extrema i fråga om att anpassa sig till förhandenvarande samtids förutsättningar för att i det längsta försöka bibehålla sitt inflytande.
Livets uppkomst och förutsättningar
Förlusten det kom att innebära för den så kallade kristendomen och det judiska kulturarvet att inte längre få vara en ohotad auktoritet som kunskapskälla i fråga om världsalltets historia och människans tillblivelse, bör rimligen vara lärans hittills största nederlag. Den andra sidan av det myntet utgör den moderna vetenskapens kanske största triumf genom evolutionsteorin i och med utgivningen av Charles Darwins bok ”Om arternas uppkomst” 1859. För första gången i mänsklighetens historia har vi nu äntligen fått ett rimligt fundament för att med möda och öppenhet kunna börja förstå livets uppkomst och förutsättningar!
Maktkamp på olika plan, inklusive idéers och lärors tävlan om inflytande, är dock ingenting vare sig märkligt eller nödvändigtvis negativt. Strävan efter makt bör nog snarare betraktas som något naturligt tillhörande våra mänskliga livsvillkor, liksom även andra arters dito. Inom detta område försöker sociobiologin förklara olika arters skilda sociala beteenden genom att undersöka vilka evolutionära fördelar de kan ge.
Huvudrollen i evolutionen
Richard Dawkins första bok ”Den själviska genen” från 1976 kom i detta sammanhang att resultera i en revolutionerande utveckling av evolutionsteorin med akribi och ett därav följande vetenskapligt paradigmskifte. Det är generna och inte arterna eller individerna som spelar huvudrollen i evolutionen. Och mänskliga idéer och föreställningar om verkligheten som etableras inom folkgrupper och kultursfärer kan fungera socialt på ett snarlikt sätt som gener i biologiska livsformer. För dylika idéer och föreställningar myntade Dawkins begreppet ”memer” genom att travestera ordet ”gener”.
Dawkins har lyckats med det till synes omöjliga i att kombinera en förbehållslöst hård kritik av judendomen och den så kallade kristendomen – ur moraliskt perspektiv på saklig vetenskaplig grund baserat på Bibeltexter med flera – och att framstå som mer eller mindre politiskt korrekt. Kanske är hans personliga framgång som professor, forskare, intellektuell filosof och underhållande ”ateist” alltför stor för att vår tids självutnämnda moraldomare ska kunna ta heder och ära av honom, även om de skulle vilja. Det är lätt att föreställa sig vilken triumfatorisk maktfrossa många skulle kunna tänkas få om de fick smula sönder all Dawkins vetenskapliga trovärdighet genom att exempelvis besudla honom med vad som enligt somliga utgör vår kulturs kanske mest avskyvärda epitet: antisemit.
Måhända är skälet till att Dawkins lyckats hålla sig på ”rätt” sida om den politiska korrekthetens röda linje att han verkar vilja kritisera alla yttringar av vidskepelse och ogrundade vanföreställningar, inte bara judendomen och den s.k. kristendomen. Ändå torde vissa av hans hårdaste formuleringar emot dessa religioner, om de skulle ha formulerats och framförts av någon mindre framgångsrik och socialt etablerad person än han, ha lett till såväl sociala uthängningar som formella åtal.
Grunden till en god moral
Varken evolutionsteorin eller sociobiologin är moralläror men kan fungera som ett första steg på vägen mot en ny moralsyn på vetenskaplig grund och i ödmjukt beaktande av det vi mänskor så här långt har lyckats förstå om livets förutsättningar.
Många religiösa och politiska maktläror brister på olika sätt i överensstämmelse med mycket av det vi i dag anser oss veta om hur livet fungerar. I stället utgår de ifrån att olika subjektiva behovsuppfyllelser är det viktigaste övergripande målet för en god moral. Det gäller inte minst den så kallade kristendomen och kommunismen. Det är lätt att förstå hur dylika föreställningar kunde uppkomma och sprida sig bland människor som levde under andra förutsättningar än vi. Och det är lätt att förstå att kombinationen av att inte känna till livets förutsättningar via evolutionen och materiell nöd gör det känslomässigt frestande för många att anamma läror med huvudsakligt fokus på just subjektiv behovsuppfyllelse; i ett paradis efter döden eller i ett land på jorden där ”sann kommunism råder med rättvisa, fred och frihet”. Detta särskilt som dylik moral för somliga framstår som om den skulle kombinera rimligt realistiska behovsuppfyllelseplaner med godhetsupphöjanden av dem som bekänner sig till den.
Moraluppfattningar baserade på gammal judisk vidskepelse
Omformulerat på ett mindre smickrande sätt för de som bekänner sig till dylika behovsuppfyllarläror, som exempelvis den så kallade kristendomen och kommunismen, handlar nog detta synsätt många gånger snarare om ett mer eller mindre omedvetet resonemang enligt följande.
Jag har behov och inser att även andra har det. Jag vill tillfredsställa mina behov och önskar att även andra ska få möjlighet att tillfredsställa sina. Därmed har jag en god moral och är god. Eventuella omständigheter som möjligen skulle kunna tyda på att jag inte är fullt så god som detta resonemang indikerar, är en konsekvens av människans arvsynd (den s.k. kristendomen) eller livets orättvisor (kommunismen).
Den s.k. kristendomen: Genom att en förment oskyldig jude torterades ihjäl i enlighet med en allsmäktig judisk guds plan för att försona min arvsynd, och att jag tror på och tillber både tortyroffret och den allsmäktige guden, kan jag få förlåtelse för mina arvsynder som jag inte begått men ändå är skyldig att känna skam inför.
Kommunismen: De materiella tillgångarna är orättvist fördelade mellan människor eftersom somliga är rika och andra är fattiga. Genom att vi befriar människorna från den kapitalistiska samhällsordningen kan vi inrätta ett rättvist och jämlikt samhälle som uppfyller alla människors behov. Det är ett uttryck för rättvisa och godhet att genomföra en sådan samhällsomdaning. Den som motsätter sig dylik rättvisa och godhet är följdriktigt ond. En sådan person behöver därför skolas om för att bli god alternativt fråntas möjligheten till inflytande. Denna process kan komma att behöva omfatta olika former av kroppslig bearbetning med avslutande avrättning; efter vederbörlig rättvis rättslig prövning alternativt omedelbart utan dylik om tvingande praktiska skäl därtill föreligger.
Det framstår som möjligt, önskvärt och nödvändigt att förekommande moraluppfattningar analyseras och bedöms så sakligt som möjligt och med så korrekta konsekvensanalyser vi förmår frambringa. Nu för tiden transporterar vi oss ogärna med djurdragna vagnar konstruerade för tusentals år sedan. Varför ska vi då hålla oss med moraluppfattningar baserade på gammal judisk vidskepelse?
Skribent: Gustav Berg
