God moral och andlig renhet – del 6

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Slavmoral, hyckleri och dödskult

I del sex av denna artikelserie påstår författaren att tiden nu är inne för att spränga dödskultens bojor och förlösa Europas ursprungsbefolkning ur vårt förnedrande andliga slaveri. Då kan vi äntligen skapa det hägrande riket.
Läs gärna delarna 1-5 först.

Den som ser ett halvtomt glas i stället för ett halvfullt riskerar att påverkas psykologiskt och motivationsmässigt genom att bli en oinspirerad nihilist som till slut varken bryr sig om livet som sådant, sina medmänniskor eller allt vackert och underbart som det sagolika livet är en förutsättning för att vi ska kunna uppleva. 

Här finns det risk för verklighetsförfalskning för att vi så gärna vill vara positiva att vi i stället för att acceptera verklighetens oönskade yttringar helt enkelt bortser mer eller mindre ifrån dem och ersätter en realistisk verklighetsbeskrivning med en förfalskad dito. En dylik skönmålning kommer då att överensstämma sämre med verkligheten än den skulle behöva göra men kommer samtidigt att överensstämma bättre med vår önskan om hur verkligheten borde vara. 

Här finns det skäl till prestigelös öppenhet inför att vi kanske alla i någon mån kan ha behov av att försköna vår bild av verkligheten. Samtidigt är det väl belagt att positivt tänkande faktiskt fungerar, vilket innebär att det är bättre att betrakta ett halvfullt glas som just halvfullt i stället för att ständigt uppmärksamma att det är halvtomt. 

Västvärldens självhatarnarrativ syftar till att maximera negativa känslor baserade på förment synd, skuld och skam för Europas ursprungsbefolkning. Detta narrativ kan beskrivas som ett slags illa dold dödskult vilken etablerats genom folkfrämmande vidskepelse och dolda agendor för religiöst, ekonomiskt och politiskt herravälde av en maktelit som i hög grad agerar i det fördolda. 

De livshatande dödskultstillbedjarna är sorgligt ofta personer från vårt eget folk som iklätt sig hyckleriets vämjeliga godhetsmasker, många gånger utan att själva förstå det. Tiden är nu inne att spränga dödskultens bojor och förlösa Europas ursprungsbefolkning ur vårt förnedrande andliga slaveri överallt i världen där vi befinner oss. Må så ske! 

Behovsuppfyllarlärorna har hjärntvättat oss med verklighetsförfalskning

Den så kallade kristendomen och kommunismen betraktas i vår tids västvärld ofta som varandras motsatser. Det torde delvis bero på att det realpolitiskt har utkämpats, och alltjämt utkämpas, maktkamper mellan företrädare för lärorna i deras strävanden efter att få definiera verkligheten och utöva makt. Ser vi i stället till lärornas kärna kan de båda definieras som behovsuppfyllarläror. Detsamma gäller för övrigt flertalet framgångsrika maktläror. 

Behovsuppfyllande är per definition inget negativt, tvärtom. Skälet till att inta en kritisk inställning till behovsuppfyllarlärorna är i stället deras brister i fråga om balansen mellan att definiera behov och lösningar för att uppfylla dem, respektive realistiska konsekvensanalyser på kort och lång sikt. 

Evolutionsteorin må vara politiskt korrekt och vetenskapligt belagd bortom varje rimligt tvivel, men samtidigt har behovsuppfyllarlärorna kvar sin monopolställning som känslonarrativ. Exempelvis känner många att det är eftersträvansvärt och beundransvärt att ”älska sin nästa som sig själv” och att ”ge åt var och en efter behov”. Att så extrema, antivetenskapliga och livsfientliga tankemönster fortfarande betraktas som relevanta framstår som anmärkningsvärt. 

Reciprok altruism

I min föregående krönika del 5 redogjorde jag för innebörden och funktionen av reciprok altruism som är en av evolutionens viktigaste mekanismer, inte bara bland oss människor utan också bland flertalet andra arter. Det är lätt att föreställa sig att personer som inte känner till evolutionen och hur den fungerar – bland annat med hjälp av just reciprok altruism – i stället missförstår livets kanske mest grundläggande förutsättning. Därmed kan påståenden om att man ska älska sin nästa som sig själv dyka upp, om än vanligen som en mer eller mindre omedveten godhetssignalering, det vill säga som ett uttryck för egoism. 

När djurindivider agerar kärleksfullt genom reciprok altruism har de, så vitt vi förstår dem, ingen intellektuell förståelse för vad de gör. Inte heller torde de ha någon konsekvensanalys som inspirerar dem. I stället är de driftstyrda genom evolutionens mekanismer i form av arv och miljö.

I hög grad gäller detsamma oss människor trots att vi förstår mer och kan tänka i termer av orsak och verkan.  Med anledning av behovsuppfyllarlärorna skulle onödigt många av oss människor rent av kunna anses vara endast obetydligt mer intellektuellt utvecklade än de i huvudsak driftstyrda övriga djurarterna. För trots att vi känner till och har bevisat evolutionsteorins riktighet bortom varje rimligt vetenskapligt tvivel, så behåller de gamla vidskepliga behovsuppfyllarlärorna fortfarande sitt inflytande över skrämmande många människors verklighetsbild. 

Utveckling genom utslagning

Det är inte särskilt svårt att förstå vad som torde vara orsaken: En av evolutionens allra viktigaste mekanismer är utveckling genom utslagning, vilket betyder att det mer livsdugliga slår ut det mindervärdiga i fråga om överlevnad. Denna mekanism må uppfattas som hård, kall, omänsklig, elak och hemsk men är icke desto mindre en starkt bidragande orsak till att vi existerar och till allt vackert och underbart vi kan föreställa oss. 

Det är extremt viktigt att förstå skillnaden mellan det faktum att denna mekanism existerar respektive hur vi kan och bör organisera våra samhällen. Låt oss därför dra oss till minnes professor Richard Dawkins tankar om att vi behöver bygga samhällen som kan balansera vår genetiska prägling av den själviska genen så att vi på reciprok altruistisk grund får möjlighet att hjälpa varandra till de möjligheter för var och en som kan antas bidra maximalt till allas vår utveckling och gemensamma framtid.

Exakt hur det kan och bör gå till är förvisso oerhört mångfasetterat och svårt att bedöma, men steg ett bör rimligen vara att skrota alla behovsuppfyllarläror, att underkänna all vidskepelse och att börja konsekvensanalysera politiska beslut på kort och lång sikt. 

Hyckleriet om att ”vända andra kinden till” och ”åt var och en efter behov” framstår som världshistoriskt omatchat. Såväl filosofiskt och moraliskt som i praktiken innebär det typiskt ett underkännande av mekanismen utveckling genom utslagning till förmån för det mindre livsdugliga. Men det mindre livsdugliga har per definition sämre livsförutsättningar än det mer livsdugliga. Därmed torde möjligheten att bevara livet som företeelse minska om vi strävar efter att främja det mindre livsdugliga på det livsdugligas bekostnad. 

Ett viktigt och skrämmande sällan uppmärksammat perspektiv i sammanhanget är att även om evolutionen med sina mekanismer främjar utveckling så finns det dessvärre ingen garanti för att livet kommer att kunna bevaras på lång sikt. Tvärtom finns det betydande risker för livets fortsatta existens. Därför har varje människa ett ansvar, inte bara för sig själv och sina egna behov utan i hög grad också för livet som företeelse, mänskligheten som art, det egna folket som en del av mänskligheten, den egna släkten och familjen. 

Varje tänkande människa har den heliga plikten att försöka förstå innebörden av detta resonemang och varför vi behöver lämna den grundlösa vidskepelsen för att kunna lyfta vår art till dess fulla potential. Vi måste befria oss från antivetenskaplighetens kamouflerade dödskult och spränga det godhetssignalerande hyckleriets förslavande bojor. Då och endast då kan vi äntligen skapa det hägrande rike som våra vackraste drömmar låter oss skönja genom det heliga livets potentiella evighet.

Människan är unik och kan förbättra förutsättningarna för livets fortsatta existens

Övriga arter fungerar, så vitt vi förstår dem, driftstyrt varigenom evolutionens mekanismer verkar utan intellektuell förståelse eller analys. Vi människor är däremot unika i detta avseende genom vår intellektuella förmåga att förstå komplexa företeelser. Genom att vi kämpat oss fram till förståelse för evolutionen står vi redo att ta ett omatchat steg i livets fortsatta utveckling. I stället beter vi oss som om vi ville vara som de övriga djurarterna och utan medveten tankeförmåga fortsätta med behovsuppfyllarlärornas dravel om allas lika värde och dylik rappakalja. 

Det vi skulle kunna göra – och högst antagligen måste göra om livet ska kunna bevaras på lång sikt – är att ödmjukt acceptera verkligheten såsom vi förstår den och lämna vidskepelsen och de godhetsmarkerande flosklerna bakom oss. Låt oss därför en gång för alla omutligt slå fast och förbehållslöst acceptera att livet utvecklas genom kampen för tillvaron i form av utslagning av de sämre livsanpassade till förmån för de mer livsdugliga. 

Frågan blir då vad vi ska göra med denna insikt och hur vi kan och bör tillämpa den rent praktiskt. Troligen skulle de så kallade kristna och kommunisterna skrika i högan sky om ”högerextremism” redan innan en dylik diskussion ens hade börjat. Men observera att detta resonemang inte på något sätt innebär ett förespråkande av ett samhälle utan trygghetssystem eller med ojämlika förutsättningar för individer att kunna utbilda sig och utvecklas maximalt enligt sina förutsättningar. Tvärtom! 

Vad detta resonemang i stället handlar om är att anpassa våra samhällen efter det vi känner till om hur verkligheten fungerar. Så vitt vi förstår det i vår tid fungerar verkligheten i enlighet med evolutionens mekanismer. Därför behövs ett fundamentalt paradigmskifte från behovsuppfyllarlärornas hycklande godhetssignalering till ett ödmjukt accepterande av kampen för tillvaron och utveckling genom utslagning.

En viktig praktisk yttring av denna mekanism handlar om fortplantning, vilka som kan och bör få barn och hur många barn det kan vara lämpligt att försöka få.

Vilka kan få barn och hur många är lämpligt?

Många rasistiska rasförnekare, vilka å ena sidan förnekar existensen av mänskliga raser samtidigt som de är helt besatta av raser och rastänkande i syfte att diskriminera medelålders vita män på grund av deras rastillhörighet, är möjligen inte så långsiktigt genomtänkta att de inser att det som sker i västvärlden i denna stund framför våra ögon är ett folkmord på Europas ursprungsfolk. Det globalistiska ledarskikt som styr ”de nyttiga idioter” som godhetsmarkerar med vidskepelse och behovsuppfyllarläror torde dock vara mycket väl medvetna om det pågående folkmordet. 

Det är svårt att avgöra hur stor roll den så kallade kristendomens arvsynd spelar i detta sammanhang. I takt med att Adams och Evas brott mot det meningslösa fruktförbudet får ett minskat inflytande som grund för västvärldens befolkning att känna skuld och skam så är nya skenargument i färd med att ta över stafettpinnen. I vår tid ska Europas ursprungsbefolkning framför allt känna skuld och skam på grund av Europas kolonialism och den så kallade förintelsen. 

I det perspektivet framstår det som ganska självklart att vita européer inte bör skaffa särskilt många barn och helst inga egna barn alls. I stället bör vi adoptera rasfrämlingar och ta emot afrikaner och araber som invandrare. När de väl kommit hit är det också viktigt att vi anpassar vår lagstiftning och kultur efter deras önskemål och förutsättningar. Då får vi skamkompensationspoäng samtidigt som globalisthärskarna jublar. 

För att förstärka denna enligt globalisterna önskvärda utveckling har vi i Sverige infört lagar och praxisar som diskriminerar ursprungsbefolkningen, innebärande att folkfrämlingar kan begå vidrigast tänkbara hatbrott mot svenskar utan att utvisas samtidigt som de dessutom får betydande straffrabatter. 

Även många företag har givits ett politiskt korrekt (o)moraliskt ansvar som vissa av dem axlar med en närmast fanatisk entusiasm. Det gäller vikten av att visa det önskvärda med att infödda svenska kvinnor väljer afrikanska män och absolut inte infödda svenska män. Dominansen av reklamannonser av vitt skilda slag med en afrikansk man och en nordisk blond och blåögd kvinna är anmärkningsvärd! Och enligt många vämjelig. 

Frågan om att skaffa barn och hur många barn det är lämpligt och rimligt att försöka få hänger samman med hur vi vill leva och möjligheten för en man och en kvinna att bilda familj. I det sammanhanget är det värt att notera den ökande propagandan för homosexualitet och alternativa familjebildningar till kärnfamiljen. Här kommer vi in på feminismen och den förändrade, och enligt många perverterade, synen på vad det innebär för en kvinna respektive man att förverkliga sig själv. 

Idealet nu för tiden handlar i hög grad om sexuell frihet och möjligheten att leva ut sina lustar med allt och alla även om det ännu inte har blivit helt politiskt korrekt att betrakta prepubertala barn som sexobjekt – trots många försök därtill. 

Det kan framstå som märkligt att somliga frågar sig hur det kommer sig att svenska ungdomar av båda könen mår allt sämre psykiskt och att användandet av psykofarmaka har ökat över tid. Men fram till och med 1960-talet var samhället i relativt hög grad i överensstämmelse med de naturliga drivkrafter vi som människor föds med, och som för övrigt torde omfatta flertalet mer utvecklade arter som överlevt genom evolutionens gång. Sedan har familjerna motarbetats, barnafödandet skambelagts och abort – även av friska livsdugliga ofödda barn – blivit en hysteriskt viktig rätt för somliga. 

Det hemska, omoraliska, fullständigt oacceptabla och oändligt vidriga med denna perversion i form av ett brott mot livets allra vackraste och heligaste princip, kan enligt många inte uttryckas därför att språket helt enkelt inte räcker till. 

Ett folk som över tid skaffar allt färre egna barn för att i stället importera rasfrämlingar som i genomsnitt skaffar betydligt fler barn än ursprungsbefolkningen, kommer förr eller senare att bli en minoritet i sitt eget land. I vissa områden i Sverige har så redan skett. Godhetspoängsjägarna skenargumenterar mot bättre vetande om detta och påstår att det handlar om en konspirationsteori. Dessutom menar de att det ändå inte spelar någon roll eftersom de afrikaner och araber vi importerar blir svenskar i och med att de flyttar hit. 

Dessa godhetspoängsjägare förefaller, utan att ha tänkt efter, utgå från att länder och kulturer har blivit som de är på grund av andra orsaker än att de folk som skapade dem hade just de egenskaper de hade när de kämpade utifrån sina genetiska och miljömässiga förutsättningar. 

Det rimliga, önskvärda och moraliskt eftersträvansvärda för friska människor är att försöka få många barn om förutsättningarna ger skäl att tro att man som far och mor kommer att kunna ge barnen den gränslösa kärlek och övrigt som de behöver för att kunna utvecklas och få ett sunt och bra liv. I Sverige fanns dessa förutsättningar i hög grad för ett halvt århundrade sedan. Även i dag skulle ett ideal i denna riktning vara möjligt, sunt och eftersträvansvärt som alternativ till den dödskult, homosexpropaganda och folkutbytesromantik som florerar. 

Den så kallade kristendomens slavmoral

Kärnan i den så kallade kristendomen är arvsynden, försoningsoffret genom Jesu förmenta död på korset och möjligheten för oss arma människor att få förlåtelse för våra synder genom att tro på en judisk gud. 

Det omoraliska och oacceptabla i arvsynden, med grund i att Adam och Eva påstås ha ätit av frukten från kunskapens träd, har förklarats i de tidigare krönikorna. Gå gärna tillbaka och läs (om) dem. I korthet var fruktförbudet meningslöst i sig och inte heller någon synd. I stället blev det en synd därför att judarnas och de så kallade kristnas gemensamma gud Jahve grundlöst definierade det som en synd. 

Ur förnuftsperspektiv var brottet mot fruktförbudet i stället ett uttryck för kunskapstörst varför det var Adam och Eva som agerade rätt och beundransvärt medan guden betedde sig som en narcissistisk makthungrig despot utan empati, och dessutom med högst begränsad förståelse för de mekanismer han själv påstås ha skapat och därmed i så fall skulle vara ansvarig för. 

Detta faktum beror självklart inte på några egenskaper som guden hade eller har – eftersom han är en mytologisk sagofigur – utan i stället på att berättelserna om honom är skrivna av okunniga och vidskepliga judar i syfte att tillskansa sig makt. 

Ingen har skäl att acceptera den förmätna och omoraliska lögnen om existensen av en mänsklig arvsynd.

Den påstått existerande arvsynden, som i verkligheten inte finns, behöver enligt den så kallade kristendomens grundläggande synsätt försonas för att guden ska bli nöjd. Försoningen betyder i praktiken att några behöver straffas för det brott som den icke existerande arvsynden påstås utgöra. Detta straff väljer dock guden att låta ”sin egen son Jesus” utsättas för i form av ett ohyggligt övergrepp genom tortyrmordet korsfästning. Stanna upp ett ögonblick och reflektera kring detta faktum även om allt bara handlar om en judisk saga. 

Hur är en sådan ”far” funtad som väljer att låta sin egen son utsättas för ett ohyggligt tortyrmord som straff för brott han inte begått som ställföreträdande straffmottagare för hela mänsklighetens förmenta arvsynd, vilken inte är någon arvsynd utan endast ett grundlöst påhitt av fadern/guden själv. 

Korset utgör ur alla perspektiv ett oacceptabelt och vidrigt tortyrinstrument och är som sådant en skam för hela mänskligheten. Notera hur all intellektuell analysförmåga och rimlig empati för oskyldigas lidande är som bortblåst i västvärldens oändliga hyckleri kring den så kallade kristendomens försoningsoffer. Om judeguden inte bara var det vämjeliga fantasimissfoster han är, borde han ställas till svars, avkrävas svar på ett antal frågor samt straffas hårt och obevekligt för sina omatchade brott mot mänskligheten! 

Frågor till judarnas och de så kallade kristnas gemensamma gud 

1. Varför skapade du Adam och Eva med kunskapstörst? 

2. Varför förbjöd du Adam och Eva att agera i enlighet med den kunskapstörst du skapade dem med? 

3. Varför valde du att definiera Adams och Evas brott mot ditt i sak meningslösa fruktförbud som en synd när det inte var någon synd utöver att du grundlöst hade definierat det som en synd? 

4. Hur genomförde du kvantifieringen av Adams och Evas brott mot ditt i sak meningslösa fruktförbud relativt all världens ondska? 

5.  Beaktade du hur kännande och tänkande människor skulle komma att bedöma dig och din, ur alla synvinklar, omoraliska och oacceptabla ondska när du med hänvisning till brottet mot det meningslösa fruktförbudet accepterar all världens ondska? 

Ondska kamouflerad till pervers kärlek under hot

Med dessa resonemang borde alla ärligt reflekterande människor inse att den så kallade kristendomen vilar på ondskans grund genom:

• maktmissbruk 
• godtyckligt definierande av synd 
• ohyggliga övergrepp mot oskyldiga. 

Därmed utgör det vidriga tortyrinstrumentet korset en skam, inte bara för alla så kallade kristna utan också för en stor del av västvärlden som sådan. 

Betänk att vårt fantastiska fosterlands fana skändas med detta vämjeliga tortyrredskap med vilket en förment oskyldig jude påstås ha torterats ihjäl för synder som det påstås att han inte hade begått. 

Som kronan på detta bisarra verk av vidskepelse och total empatibrist påstås kärnan i den så kallade kristendomen vara kärlek; judarnas gud påstås älska människorna. 

Bibeln, Johannes 3:16 

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, …” 

Dessa ord kan förefalla beskriva en kärleksfull handling. Utförligare förklarade med sin faktiska innebörd påstås dock följande. 

Judarnas gud hatade världen så mycket att han valde att påtvinga hela mänskligheten något han själv grundlöst hade hittat på: arvsynden. Anfört skäl till detta var Adams och Evas brott mot det fruktförbud guden själv grundlöst hade definierat som en synd att bryta mot. Detta förmenta brott valde guden som skäl för att acceptera existensen av all världens ondska. All världens ondska tyckte guden att ”de arvsyndsskyldiga” människorna behövde straffas för. Det skulle ske i form av ett försoningsoffer genom vilket guden lät ”sin egen son Jesus” straffas för något han inte var skyldig till. Denne påstått kärleksfulle och allsmäktige gud accepterade alltså att hans egen förment oskyldige son skulle torteras ihjäl för brott han inte begått.

Det finns inget som helst argument för att denne av vidskepliga och makthungriga judar påhittade gud skulle vara god eftersom hans agerande – enligt förekommande bedömningskriterier och normalt språkbruk – definieras som exempel på ondska. Med förståelse för det som grund framstår Johannes text som absurd. Som exempel på att en allsmäktig gud är god anförs alltså att han accepterar att hans egen son torteras ihjäl för synder sonen inte hade begått med hänvisning till ett försoningsoffer som guden själv hade hittat på behovet av. Läs och begrunda gärna innebörden av detta stycke upprepade gånger. 

Det finns betydligt mer till styrkande av att den så kallade kristendomen i verkligheten inte alls överensstämmer med den bild av läran som dess anhängare typiskt brukar ha. Glädjande nog verkar väldigt många som definierar sig som ”kristna” i själva verket vara personer som vill väl och som försöker följa något de tror vara gott och riktigt. Därmed bör de ha goda förutsättningar för sin andliga befrielse. 

Ytterligare fördjupning planeras till en kommande krönika. 

Skribent: Gustav Berg