Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Hovrättsdom på torsdag om det är rätt att utesluta Sverigedemokrater
På torsdag avkunnar Svea Hovrätt dom i ett uppmärksammat civilmål mellan en sverigedemokratisk politiker och Transportarbetareförbundet. Politikern vill kvarstå som medlem i Transport, men Transport har uteslutit honom som medlem just på grund av hans politiska engagemang.
Fakta i målet
Transport har stämmobeslut på att sverigedemokrater inte får ha förtroendeposter i förbundet, eller vara kvar som medlemmar i förbundet om de engagerar sig på förtroendeposter i Sverigedemokraterna. Som SD-politikern ser saken, så kommer detta i konflikt med Europakonventionens artikel nummer 11, som skyddar allas rätt att bilda och vara med i en fackförening.
Transport menar att föreningsfrihet också är rätten för en förening att sköta sina inre angelägenheter utan offentlig inblandning. Europakonventionen står inte över svensk lag, utan är svensk lag sedan 1994. I protokoll nummer 12, artikel 1, som är ett regelverk som ansluter till Europakonventionen, garanteras alla skydd mot diskriminering på politisk grund.
Rätten till en politisk åsikt – även en obekväm sådan
Svensk lagstiftning och lagtolkning har traditionellt gått oerhört hårt fram mot det som uppfattats som diskriminering på etnisk grund eller på grundval av ursprung. Många äldre damer i Sverige har till exempel dömts för hets mot folkgrupp på Facebook efter uttalanden som de flesta nog tycker borde ha kunnat få passera – sedan den så kallade Näthatsgranskaren trålat fram dem med avancerade algoritmer.
Däremot ger åsikter utanför PK-spektret inget lagligt skydd mot särbehandling. Många personer har särbehandlats negativt för uppfattningar om till exempel migration, på arbetet, i frivilligorganisationer som Röda Korset eller på annat håll. Såvitt känt har inget fackförbund inskridit till hjälp för någon medlem som råkat illa ut på detta sätt.
I motsats till vad offentlig-Sverige och rättsstats-Sverige tycker, så är det nog en del av det allmänna rättsmedvetandet att ingen åsikt i sig ska kunna leda till särbehandling. Det är inte rättvisa. Vad man tycker och tänker måste vara en sak för sig, men för det man faktiskt gör står man däremot förstås till ansvar.
Skydd på arbetsplatsen och mot arbetsgivaren
I det svenska system där socialdemokraterna regerat större delen av tiden sedan demokratins genombrott, har deras systerorganisationer fackförbunden i praktiken blivit en stat i staten. Den som inte är med i facket har inget skydd mot en vettvilling till arbetsgivare, eller för sin arbetsmiljö, eller för sin anställningstrygghet. Det finns också i praktiken bara ett fackförbund att vända sig till; det som är delförbund i Landsorganisationen. Den som går till ett mindre fackförbund utanför LO kan vänta sig att bli alldeles speciellt utvald för obehagliga konsekvenser, både av arbetsgivare och fack.
Den som inte är med i facket löper mycket stor risk att hamna i en situation som han inte klarar. Det drar åt nödvändighet, lite samma nödvändighet som mat och hyra, att vara med i facket. Risknormen för försörjningsstöd fastslår också att stöd måste ges till fackavgift. Det visar på fackets ställning.
Europakonventionen är ett skydd mot staten, inte mot föreningar
Man kan tycka att Europakonventionen utifrån sina grundande tankar inte är avsedd att skydda någon speciell part i en konflikt mellan juridiska eller fysiska personer. Den är avsedd att skydda medborgaren mot staten. Facken är faktiskt inga myndigheter. De är ideella föreningar. Man kan hävda att den som inte är nöjd med vad en förening gör, kan utträda ur föreningen med sitt missnöje som grund, utifrån sitt frivilliga medlemskap.
Facken är i praktiken och i realiteten myndigheter
Som det framgår i stycket ovan det förra, så spelar det liten roll: Den som inte är med i facket, oavsett om han är missnöjd med att då också sponsra Socialdemokraterna, kan se sig om efter några rättigheter på arbetsmarknaden. Han har i praktiken två motparter, den ena, facket, med maktbefogenheter som ofta inte går att skilja från myndigheters maktbefogenheter.
Arbetsgivaren blir bara glad över att kunna genomföra en enkel och oförhandlad uppsägning av den som inte är med i facket, vid övertalighet. Facket är speciellt intresserade av att ge honom en näsbränna och en tråkig erfarenhet, till varning för andra som funderar på att gå ur facket eller avstå från början. Vill arbetsgivaren bete sig på ett extremt fientligt och destruktivt sätt mot icke-fackmedlemmen, tvinga honom till farliga arbetsuppgifter eller dra in hans lön, så är arbetstagaren helt prisgiven. Han får se till att ha många tiotusentals kronor till advokat, som ska ha alla pengar i förskott, och sedan stå risken att få betala alla rättegångskostnader själv.
Vägledande dom på torsdag
Torsdag är en märkesdag för alla i Sverige som är intresserade av medborgerliga friheter, inte minst yttrande- och åsiktsfrihet. Domen blir vägledande, även om den förväntas bli överklagad och hänskjutas till Högsta Domstolen. Uppdateringar kommer att följa i takt med att domen publiceras och debatten tar form.
Att SD skulle vara rasister mm kommer helt ifrån S och deras samarbetspartner. När SD började gå framåt och jag hade ingen aning om vad detta parti var, men jag kom ihåg den rädsla från övriga partier som utmärkte sig och jag undrade varför. Insåg rätt snabbt att särskilt S kunde se att SD kunde bli en fara för dem och då samlade de ihop det tunga artilleriet. Vid vartenda möte o debatter så blev det en innöttning av vilka rasister, fascister och invandrarfientligt parti SDdet var.
Man fick med sig en stor del av övriga Sverige. Andra partier, facket, kulturen ja så gott som nästan alla.
Vågade sig någon på att stå upp för demokratin så blev det att kastas ut i kylan. Hur man ljugit, smutskastar SD och hur man förnekar sin egen inblandning i historien är skrämmande.
Ingen har rätt att ta bort någons rättighet pga rädsla att förlora makten.