fredag, 9 december

Hur trovärdiga känns deras råd?

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Skulle du ta hälsoråd från personer som knappast lever som de lär?

I samband med att den metabola pandemin sprider sig omfattar den idag även flertalet personer på höga positioner inom statsapparaten. Det vill säga, personer som bör veta bäst och komma ut med råd till allmänheten om hur man sköter sin hälsa, samtidigt som de själva är sjukligt feta. Förmår de inte ens ta hand om sin egen hälsa skulle jag inte ge mycket för deras allmänna hälsoråd.

Orden ovan kan låta hårda (eller kanske rentav kränkande) i dagens politiskt korrekta samhällsklimat, men likväl behöver de yttras då det faktiskt handlar om befolkningens hälsa, det som i dagligt tal kallas ”folkhälsa”. Det finns få begrepp eller uttryck som egentligen är mer objektiva och mer verklighetsförankrade än just hälsa. Likväl finns det få samtalsämnen som väcker så mycket kontrovers och rör upp så många känslor. Det är egentligen ganska underligt då människan är ett av många djur och likt djur så kan vi ju se, uppleva och känna in vad bra, respektive dålig hälsa är.

Offerkoftan leder inte till god hälsa

Det finns en anledning till varför vi reagerar eller ryggar när en person rök- och slemhostar ljudligt i vår närhet. Likaså när vi ser slitna alkoholister på parkbänken eller väldigt korpulenta personer som knappt kan gå själva. Omvänt så beundrar vi och avundas de personer som ser friska, energiska och hälsosamma ut. Med andra ord har vi en bra känsla för vad dålig respektive bra hälsa är och likväl känner vi oss elaka när vi försöker påpeka det. Kanske för att vi, i dagens lättkränkta värld till varje pris inte uppmuntras att ta eget ansvar, utan tvärtom uppmanas att ta på oss offerkoftan så fort vi och vår livsstil ifrågasätts av omgivningen. Det är betydligt enklare och bekvämare att göra det än att ta på sig ansvaret för sin destruktiva livsstil, kavla upp ärmarna och göra något åt den.
Därav de ständigt ändrade definitionerna av begreppet hälsa under de senaste decennierna.

Med denna mentalitet, det vill säga hälsa oavsett livsstil, kastas folk tyvärr in i en hopplös defaitism och missunnsamhet som säger att ”Du är som du är och kan inget göra åt det” och ”De som är vid god hälsa har bara haft tur i det genetiska lotteriet”. Man har då dels gett upp det egna ansvaret och makten att styra sin hälsa mot något bättre, och samtidigt matat sig själv med avundsjuka och missunnsamhet gentemot de hälsosamma.

Vad är hälsa?

Även om jag inte ger mycket för WHO och deras hälsoråd och rekommendationer, så tycker jag ändå att deras ursprungliga definition av hälsa, som myntades i samband med organisations grundande 1948, än idag är ganska vettig.
Hälsa: ”ett tillstånd av fullständigt fysisktpsykiskt och socialt välbefinnande, inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning”. Med andra ord, en person som är fysiskt och psykiskt frisk och inte har några krämpor som urholkar livskvalitén. Vi kan därmed oftast både se, uppleva och känna in vilka som är vid god hälsa och inte. Hälsa är därför inget subjektivt begrepp som vi kan omformulera lite hursomhelst, bara för att det ska tilltala våra känslor och vad som känns bra.

Att påstå att en person av medellängd som väger 50 kg över genomsnittet, där extrakilona inte utgörs av muskler, minsann kan vara vid god hälsa, är därför lika dumt som att säga att kedjerökaren är det, bara för att han inte börjat rökhosta oavbrutet och fått lungcancer än. Att då ljuga för den ohälsosamme om dennes hälsotillstånd, och för att denne inte ska känna sig kränkt, istället för att säga den bistra sanningen, är därför det värsta man kan göra. Det kommer endast att leda till känslor av maktlöshet och ytterligare urholkad livskvalité för personen ifråga. Att folk är så rädda för att ta i ordet hälsa för att inte kränka någon, är om något, ett tydligt tecken i tiden.
Att på ett konstruktivt sätt berätta för någon att dennes hälsa är dålig och livsstilen bakom den är destruktiv, är inte att vara elak. Det är att faktiskt genuint vilja personen väl.

De ohälsosamma kanske bör ta och inte ge råd

Ett borde åtminstone vara självklart och det är att råden från gravt ohälsosamma personer bör tas med en stor nypa salt, även ifall de jobbar inom hälso- och sjukvården. En person som missköter sin egen hälsa är ju per automatik mindre kvalificerad att ge hälsoråd till andra. För hur ska man kunna ge råd till andra om man inte ens kan ta hand om sig själv?
Därmed spelar det ingen roll ifall man råkar ha en hög titel, likt överläkare, kardiolog, dietist eller hälsominister. Resultaten och verkligheten talar ju för sig själva.
Ens hälsa beror på, med allra största sannolikhet, ens livsstil och de livsval man gjort och inget annat.
Att vissa har nedärvda sjukdomar och krämpor som ligger i släkten är välkänt, men det får inte bli en ursäkt till att inte göra sitt bästa med de kort man tilldelats. Ifall inte farmor och farfar och släktingarna innan dem var gravt överviktiga så beror dina 50 extrakilon antagligen inte på generna.

Så hälsoråd från personer som är så överviktiga att de knappt kan gå eller andas själva, är lite som att gå till långtidsalkoholisten för att be om råd i hur man blir nykter igen. Eller som att anlita snickaren som inte kan skilja på en skruv och en spik. Ifall budbäraren själv följer de råd som den själv ger och uppenbarligen får usla resultat, så borde väl de råden inte vara värda att beakta?
Använd därför ditt eget sunda förnuft när du ser någon hälsoexpert uttala sig. Ser personen ut att vara vid god hälsa, såväl fysiskt som psykiskt för sin ålder? Är svaret nej bör du ta råden med en stor nypa salt.

Eller de hälsosamma som agerar lobbyister

”Man ska inte döma boken efter omslaget heter det” och i detta fall bör man inte heller förvillas av att personen verkar se väldigt hälsosam ut. Det kan ju vara så att vederbörande agerar försäljare och lobbyist åt något globalt storföretag, vars mål är att kränga sina produkter. Ett typexempel på detta är professor Maj-Lis Hellenius som på det prestigefyllda Karolinska Institutet driver en livsstilsklinik, sponsrad av inga andra än Pfizer. Samma Hellenius som själv sitter i TV4:s nyhetsmorgon och pratar om hur hälsofarligt kolesterol och mättat fett är. Så kan hon indirekt fortsätta göra reklam för bolagets kolesterolsänkande statiner. Statiner som har dussintals biverkningar och inga som helst hälsofördelar men som bringar in miljardbelopp årligen.

Vilka kan man lita på då?

Men vilka bör man då lyssna på när det kommer till råd och rekommendationer om ens hälsa? Alla doktorer, dietister, fitnessgurus och livsstilsexperter verkar ju säga helt olika saker när det gäller just hälsa. Att många av dem råkar se hälsosamma ut kan ju även förvilla ifall de är sponsrade av stora företagsekonomiska intressen.

För det första tycker jag att ålder spelar roll och då menar jag att ”gammal är äldst”. Med andra ord, lyssna till de äldre och hälsosamma 70-plussarna som åldrats långsamt, ser hälsosamma ut och har mycket energi, glädje och livskraft för sin ålder.

Vad har de gjort för att hålla sig så ungdomliga och friska upp i åren? Vilka goda vanor har de anammat tidigt under sin livstid?  Vilka vanor har fått dem att må så bra genom åren att de behållit dem ända in på gamla dar?

För det andra bör man försöka identifiera övriga hälsosamma personer i sin omgivning som åtminstone kommit upp i medelåldern och som ännu verkar vara vid god hälsa. Personer med hälsosam hy, hög energi, livskraft och få krämpor. Här bör dock ett varningens finger höjas för så kallade ortorexiker. Det vill säga personer som är så besatta av att leva hälsosamt att de aldrig någonsin ens vågar äta en glass eller hamburgare. Det säger sig självt att denna självskapade psykiska stress inte är särskilt hälsosam och bör tas efter.

Glöm inte bort kroppen

För det tredje och sista så bör du ta och lyssna på din egen kropp och dina sinnen. Den har formats av hundratusentals år av evolution av en anledning. En av huvudanledningarna till den galopperande ohälsan bland människor är just att de inte lyssnar på kroppen. Antingen vill de inte det eller så förmår de inte. En teori jag har är att frestelserna för sådant som är skadligt för kroppen är så många att de flesta inte förmår hålla dem på avstånd. De kortsiktiga belöningarna är så många till antalet att de helt enkelt inte kan motstås och man kapitulerar omedvetet istället för att bygga upp en strategi till att mota dem. Något som kräver självrannsakan, tar tid och många misslyckade försök innan man börjar gå i rätt riktning.

Ifall att någonting är dåligt för kroppen, så säger den oftast ifrån ganska ögonblickligen. Ilar till exempel tänderna efter den där sötsaken, samtidigt som energin dalar så är det ett tecken på att kroppen inte behöver den. Får du däremot energi och kraft efter de där kokta äggen eller den där löprundan så är de tecken på något som kroppen behöver. Likaså avsaknaden av gaser och kramper i magen efter en måltid bestående av viss mat som samtidigt känts mättande och näringsrik.

Elitidrottare

Slutligen tycker jag inte att man alltid bör ta hälsoråd från alla elitidrottare därute, även ifall undertecknad hör till denna kategori. Detta för att elitidrott, på grund av de enorma fysiska och psykiska påfrestningarna, sällan är synonyma med vare sig vardagsmotion eller god hälsa. Ifall ditt idrottande resulterar i livslånga skador och skavanker kan det helt enkelt inte vara nyttigt, vare sig för elitutövaren eller motionären. Att slita ut kroppen i förtid är inte hälsosamt, även om det ofta krävs för att bli bäst.
Inte heller anser jag att fitnessgurus som pryder omslagen och slänger i sig mängder av skumma proteinpulver, är särskilt bra förebilder. Bara för att man har jättestora, svällande muskler och knappt något kroppsfett betyder det inte att man är vid god hälsa. Hur skulle vederbörande klara av en svältsituation där man kanske inte får i sig någon mat på 2-3 dagar?

Elitidrottares råd bör man endast ta om man själv avser bli bäst inom idrottsgrenen ifråga. En medalj som ofta har en, eller flera, mycket tunga baksidor. De enda elitidrottare vars hälsoråd man bör ta till sig, är de som på naturlig väg lyckats minimera skador och som lever relativt krämpfritt efter karriären. Övrigas råd bör tas med en stor nypa salt!

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar