I fäders spår för framtids segrar

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. 
Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Det är dags att börja bygga upp igen

En destruktiv rörelse som jag hör dryfta sina perspektiv emellanåt är “Sverigehatare”. Dessa har förstått att Sverige har djupa problem och inte längre står att känna igen. Men tankesättet och framställan saknar eftertänksamhet och framåtsträvan. Negativa spiraler är tyvärr lättare att sprida än positiva. De har gett upp, och ägnar sig i princip bara åt ren smutskastning, utan förslag till hur vi istället kan rädda upp situationen.

Det vi fått ärva

Sverige är i mina ögon ett av jordens vackraste länder. Den avlånga formen gör att vi smakar på olika kontinenter. Från lite medelhavskänsla längst ned i Skåne, till den nästan konstanta kylan längst upp i norr. Och allt däremellan. Åkrar, ängar, skogar, sjöar. Vårt landskap är unikt på många vis, och årstidsväxlingarna tvistar om alltsammans ytterligare ett snäpp. Här finns alla möjligheter att bo och leva bra. För de som värnar om, och älskar sitt land.

Goda naturliga förutsättningar

Våra förfäder har anlagt milsvida åkrar att odla på. De har lämnat efter sig rika skogsbruk med hög bonitet. Bonitet för den oinvigde är skogens värde under ett förväntat tidsspann. Styrka, växtkraft och avkastning under exempelvis 80 år. Skogen är vår absoluta grundbult och den borde vi idag uppskatta betydligt mer, och förvalta bättre. Det tar lång tid att bygga jord och skogsbruk. Våra förfäder har slitit med detta i hundratals år. Förfinat odlingsmetoder som ger rikare skördar. Överlämnat ett skogsbruk i absolut världsklass.

Så där ligger knappast problemen. Problemet är våra styrande de senaste 50 åren. Dessa har medvetet slagit sönder förnuftet som finns i ett jord och skogsbruksland. De har lagt in politiska villfarelser i vårt stolta arv. För detta borde de straffas hårt. 

Stadsbildningen

Som så många andra länder har Sverige också genomfört en urbanisering. Dock, fram till 60/70-talet, en mild och eftertänksam sådan.

Arbetstillfällen skapades i städerna, och bostadsbyggandet anpassades därefter. Städerna fylldes sakta på med kärnfamiljer, men också ensamma lycksökare av båda könen som inte såg någon framtid på landsbygden. Samtidigt var kollektivet som stannade kvar i sin hembygd starkt och lojalt. Den kraftfulla avfolkningen av landsbygden tog egentligen inte ordentlig fart förrän efter EU-inträdet, då många småbruk blev olönsamma. Sverige var bra rustat i både stad och by ända tills våra styrande bytte ut värnandet om landets bästa mot känslostyrd symbolpolitik. Sedan vet vi alla hur det gick, eller snarare inte gick.

I dagens Sverige står vi med en splittring

I dagens Sverige står vi med en splittring. Inte bara mellan stad och land, utan även mellan folkgrupper som glidit allt längre ifrån varandra under medveten indoktrinering av statsmakten.

Dels har vi det ständigt pågående hotet utifrån. Där Sverige konstant fylls på av folkmassor som är totalt ointresserade av vårt samhälle, kultur och språk. De har hört om det förmånliga bidragssystemet och enkelheten att kunna söka asyl. Väl i Sverige möts de av det parallellsamhälle som deras bröder och systrar före dem har byggt upp. De byter mark under fötterna, men kan lugnt fortsätta leva på ungefär samma vis som i hemlandet. Parallellsamhället är redan sprängfyllt, ändå finns det uppenbarligen plats för fler. Här måste till starka krafter för att reda upp kaoset.

Några verksamma tips:

• Upphäv asylrätten.
• Återinför kristliga grundplattformar och låt dem verka i vårt svaga parlamentariska system.
• Inför slöj/hijabförbud.
• Förstärk medborgarskapet med tydliga krav på språkkunskaper och förståelse för Sverige som stat.
• Stäng bidragskranen. För att kunna bo och verka i Sverige skall du ha goda kunskaper i språket, kunna uppvisa fast anställning och ordnade förhållanden, bostad skall finnas.
  
  Önskvärd effekt är att de folkmassor som finner dessa åtgärder omöjliga att leva under återvandrar till sina respektive hemländer. Dessutom får vi en sidoeffekt i att Sverige blir mer oattraktivt som resmål för bidragsturister.

Dags då att ta tag i hotet inifrån

Vad vi måste göra är att dels krossa parallellsamhället med ovan nämnda åtgärder, men också att kväsa extremvänsterns känslosåsiga symbolpolitik. De folkmassor som kan kännetecknas som etniska svenskar, som vill bjuda bort vårt land till onda krafter som exempelvis Mellanöstern och Afrika, skall jagas, uthängas och straffas. Är du inte beredd att stå upp för ditt land mot yttre hot så bör du också rimligen följa med återvandringståget. Alternativt tänka över dina ställningstaganden.

Sverige skall inte vara ett uppehållsrum för globalism och wokevänsterns våta drömmar. Sverige tillhör svenskarna och vill du inte vara svensk i själ och hjärta, så finns det heller ingen plats för dig.

Sverige är egentligen en stolt, stark och trygg industri-, jord- och skogsbruksnation. Vårt kollektiv, och vår homogenitet byggde det samhälle som var världens förnämsta fram till slutet på 60-talet.

Vi kan fortfarande. Det gäller bara att plocka fram hemmaingenjören och uppfinnarjocken som bor längst in i varje svensk som inte glömt sitt ursprung. Tillsammans byggde vi vårt Sverige en gång i tiden. Det är dags att göra det igen. Vi kan, vi vet, vi ska.

Sverige skall inte bara vara lagom, vi måste åter låta oss själva vara bäst. Inte för världen, utan för oss. För Sverige – i tiden. Alltid!