Sverige och hela västvärlden går nu in i en inflationsperiod som många har jämfört med det tidiga 70-talet. Nu och då är dock på inget sätt samma sak, ur nationalekonomisk synvinkel.
Hård antiinflationspolitik
Mellan 70-talet och nu ligger den inflationsbekämpningspolitik från 80-talet, både finanspolitisk och penningpolitisk, som hävde inflationen. Den politiken ledde till stor utslagning av jobb och företag överallt i Europa. Sverige sköt upp politiken i det längsta och genomförde den i stort sett sist av alla länder, vid 80-talets slut och 90-talets början. Krisen som antiinflationspolitiken ledde till, anses ofta vara en anledningarna till att en borgerlig regering tog över makten 1991, för andra gången sedan 1936.
Det finns bara plågsamma sätt att häva inflationen
Inflation idag beror på inflationsförväntningar igår. Alla de som sätter priser eller räntor av något slag, sätter dem med hänsyn till förväntad inflation. Om de ser trovärdiga tecken på fallande inflation, så kan de sänka sina förväntningar och på så sätt medverka till att få ner inflationen. Den sortens trovärdiga tecken är tyvärr just sådana som gör som mest ont på medborgare, anställda och företag.
De som sätter priser och räntor, vill se att politiker och riksbanker håller fast mot det missnöje som kommer av ökad arbetslöshet och sjunkande levnadsstandard. Inte förrän de tror på tecknen de ser, kommer de att agera på ett sådant sätt att inflationen kan sjunka. De vill se sjunkande offentliga budgetunderskott, minskade löneökningar och räntor som håller den ekonomiska utvecklingen i schack.
70-talet och nu
På 70-talet förhandlade de svenska fackföreningarna till sig löneökningar som skulle ge inflationsskydd. Eftersom deras medlemmars löner var andras kostnader, var det agerandet ett säkert sätt att få inflationen att fortsätta. Numera är maktförhållandena de omvända, arbetslösheten är hög, och inga löneökningar som driver inflationen är längre möjliga. I alla länder, och sist av alla Sverige, valde man att konfrontera problemen och gå igenom dem för att komma ut på andra sidan med lägre inflation, och därmed också till slut ökande reallöner.
Inflationen äter inte upp lånen längre
På 70-talet använde många 40-talister situationen till att bygga eller köpa och snabbt betala av sina bostäder med inflationen till hjälp. Det gick på den tiden, och det har format svensk bostads- och fastighetsmarknad sedan dess. Mycket riktigt byggdes rekordmånga småhus under 70-talets inflationsår.
De som idag köper bostad står inför en annan situation. Inflationen kan bara ”äta upp” en lånekostnad om den nominella inkomsten stiger i samma takt som inflationen. Det kommer den inte att göra, för politikerna har lärt sig läxan från 90-talet och de kommer att bekämpa inflationen med en plågsam politik för låntagare och arbetstagare. Arbetstagare helt enkelt måste förlora reallön, annars sjunker inte inflationsförväntningarna och därmed heller inte inflationen.
Källhänvisning:
Är du vinnare eller förlorare på inflationen?
Inflationen äter inte upp våra banklån.
