Ingrid Bergman var en största svenska skådespelerskorna. Hon satte tillsammans med Greta Garbo bilden av svenskt skådespeleri i loppet av sin skådespelarkarriär under 1900-talet. Ett delvis stormigt liv störde inte hennes skådespelarkonst, som var fokuserad, disciplinerad, enkel och naturlig trots hennes uppmärksamhet på detaljer.
Infödd Stockholmare
Ingrid Bergman föddes 1915 i Stockholm som dotter till fotografen Justus Bergman och Friedel Adler, med två tidigt döda syskon. Döden skulle fortsätta följa i den unga Ingrid Bergmans spår – båda föräldrarna dog, först modern, och sedan den faster som fick vårdnaden om Ingrid.
Faderns fotografateljé blev upprinnelsen till Ingrid Bergmans livslånga inspiration att skapa med sig själv och fotografi som medel. Utklädningar och modellarbete för kameran skapade hennes första intryck av bildkonst som involverade henne själv.
foto: Wikipedia
En gryende karriär
Efter en första statistroll som 16-åring antogs hon vid 18 års ålder till Dramatens elevskola. Från denna punkt skulle hon fortsätta vara stadigt förankrad i skådespelaryrket. Efter filmdebut i Munkbrogreven 1935, gjorde hon en serie med allt större roller, framför allt i samarbete med Gustaf Molander, med vilken hon gjorde Intermezzo, På Solsidan och En kvinnas ansikte.
Svenskans succé i Hollywood
Just filmen Intermezzo blev länken över till den verkligt stora filmvärlden, eftersom Hollywood-producenten David O. Selznick ville sätta upp den i amerikansk version och gav henne även kontrakt på samma roll i sin film, år 1939.
Från denna punkt följde en strid ström av filmer som blev succéer mycket just på grund av hennes medverkan. Framför allt Casablanca, från 1942 med Humphrey Bogart som medspelare, satte ett outplånligt intryck på filmvärlden. Andra storfilmer var Klockan klämtar för dig med Gary Cooper och Gasljus, som gav henne en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Anastasia gav en ny Oscar och Mordet på Orientexpressen långt senare (1969) gav en Oscar för bästa kvinnliga biroll.
Foto: Wikipedia / Macfadden Publications
Drama även på det privata planet
Ingrid Bergman var gift tre gånger, vilket var mycket på den tiden. Den stora kontrovers i hennes livsföring som också kom att påverka hennes skådespeleri som mest, var brytningen med hennes förste make, Petter Lindström. Hon hade nämligen träffat och blivit huvudlöst förälskad i den italienske filmregissören Roberto Rossellini, med vilken hon spelade in filmen Stromboli, år 1950. Skandalen utestängde henne under en tid från medverkan i Hollywood-produktioner och hon valde bland annat att låta ett ombud, Cary Grant, hämta ut hennes Oscar för Anastasia som spelades in 1956.
Teatern tog filmens plats en tid
På vägen tillbaka till de större rollerna efter skandalen med Rossellini spelade Ingrid Bergman mycket teater, inte sällan med maken själv som regissör tills hon bröt även med honom. Hon gifte sig efter detta med en svensk teaterdirektör, Lars Schmidt, och spelade regelbundet i hans produktioner.
Karriären fortsatte långt upp i åren
Många skådespelerskor faller ur den konventionella ramen vid medelåldern och lämnar branschen. Ingrid Bergmans begåvning gav henne en lång karriär, bland annat som sagt i Mordet på Orientexpressen 1969. Året innan möttes också två världsberömda svenska filmkonstnärer vid namn Bergman då hon spelade med i Ingmar Bergmans Höstsonaten.
Okonstlat skådespeleri kräver fokus på detaljer
Ingrid Bergmans skådespeleri ansågs naturligt och okonstlat. Dithän kom hon dock med stort fokus på detaljer, bland annat kroppsspråk, ögonrörelser och små, verkningsfulla förändringar i ansiktsuttryck. Som alla skådespelare som lyckas slå sig fram till toppen hade hon järndisciplin i tidpassning och förberedelser och iakttog total professionalism i alla kritiska lägen. I hennes kanske allra största succé, Casablanca, lär hon ha varit olycklig över att behöva vara med och i tankarna vara på väg mot sin nästa roll i Jeanne d’Arc. Inget av detta syns och hennes rollskapelse har blivit klassisk.
Ingrid Bergmans minne lever som en av de främsta representanterna för svensk skådespelarkonst. Hon har en stjärna på Hollywood Walk of Fame och American Film Institute rankar henne som en av de fyra största filmstjärnorna genom åren.
