Detta är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.
Den tredje augusti 2021 hade jag ett oväntat möte med Annie Lööf på ett exklusivt hotell i Stockholm, där jag fick tillfälle att konfrontera henne angående den hetaste politiska potatisen vi har i Sverige just nu: Investor.
Att som medborgarjournalist få göra en intervju med Annie Lööf är en minst sagt unik möjlighet, eftersom hon vanligtvis bara ställer upp på bokade intervjuer från etablerade mediekanaler. Hon slipper därmed att konfronteras med alltför obekväma frågor, eftersom hon själv bestämmer vilka intervjuer hon tackar ja till.
INTERVJUSITUATIONEN
I normala fall kan hon alltså förbereda sina svar i god tid före varje intervju. I det här fallet var det precis tvärtom; jag hade möjlighet att förbereda mig, medan Lööf inte visste vilka frågor jag tänkte ställa då vi möttes i hotellets relaxavdelning. Under hela intervjun var det tyst och lugnt runt omkring oss. Vi var ensamma i lokalen, samtalet flöt på i lugn takt och vi lät varandra tala till punkt.
Alla svar antecknades direkt efter vårt samtal. Lööf tog sig tid och lyssnade intresserat; hon svarade med samma glöd och passion som man är van att se i hennes offentliga debatter. Det verkade som att frågorna engagerade henne på djupet, och hon var mån om att ge sin syn på saken – även om hon inte var medveten om att samtalet var en intervju.
När jag hade ställt mina frågor tackade jag för mig och gick mot bastun, där jag sedan satt en stund och reflekterade över vårt samtal. Jag konstaterade att jag hade fått de svar jag behövde, och att inga frågor hade lämnats obesvarade. Jag konstaterade också – till min förvåning – att jag hade fått ett gott intryck av Annie Lööf som person. Jag uppfattade henne som sympatisk, trevlig och genuin.
Till Annies försvar ska sägas att hon inte kände till min avsikt att publicera den här texten. Till mitt försvar ska sägas att vi har en grundlagsskyddad yttrandefrihet i Sverige, samt att jag anser att min moraliska skyldighet går före Annies känslor i detta specifika fall. Jag publicerar alltså artikeln mot Lööfs uttryckliga vilja, och som ansvarig utgivare är jag också beredd att ta konsekvenserna. Alldeles för mycket står på spel just nu – närmare bestämt Sveriges framtid, Sveriges roll som världsägare och världsförstörare – för att sätta Lööfs känslor i första rummet.
ALTERNATIVMEDIA, KORRUPTION OCH JUDEHAT
Efter en dryg timmes kvalitativ tid i relaxen hade vi en vardaglig konversation, småbarnsmammor emellan, om ledigheten och våra respektive arbetssituationer. Jag berättade kort om mitt samhällsengagemang, och frågade sedan om hon kunde tänka sig att ställa upp på en kort intervju om marknadsekonomi, som skulle läggas ut på min Youtubekanal.
Lööf svarade att så kallad alternativmedia inte är något för henne eftersom ”vi” – frihetskämpar och samhällskritiker – inte delar hennes världsbild. Hon tackade alltså nej till erbjudandet, och jag började då omedelbart att ställa de frågor som jag hade förberett.
Det visade sig att vi tyckte lika i många frågor, trots att jag är en s.k. konspirationsteoretiker. Jag ser global korruption och Investors ägande som ett enormt samhällsproblem, ett synsätt som enligt Annie Lööf är helt fel och saknar verklighetsförankring. När jag snuddade vid frågan om Investor replikerade hon snabbt:
– Jag tycker det är så tråkigt när folk kritiserar familjen Wallenberg, bara för att de är judar! Sedan tänkte hon efter en stund, och rättade sig själv med orden: eller vänta lite, de kanske inte är judar…… Hon såg fundersam ut stund, som om hon tänkte på någonting speciellt. Vad denna fundersamhet kan ha berott på lämnar jag upp till läsaren att bedöma.
Lööf markerade flera gånger under samtalet att hon inte är ”en sådan som ser komplotter överallt”. Hon anser inte heller att storföretagen har något större inflytande på svensk politik, utan tycker att politikerna gör ett bra jobb med att sätta upp ramar och gränser för marknadsekonomiska intressen.
Annie Lööf är alltså en klassisk konspirationsförnekare, medan jag är en klassisk konspirationsteoretiker. Och jag instämmer tillfullo i Annies påstående: vi delar inte samma världsbild. Trots detta kunde vi mötas i ett respektfullt samtal. Det kändes fint att få tala till punkt, att inte bli avbruten eller hånad för de åsikter jag uttryckte. Tvärtom fick jag sakliga svar på alla mina frågor, och vid intervjuns slut var jag både nöjd och belåten.
ANNIE LÖÖF – EN VANLIG TJEJ FRÅN SMÅLAND
Annie Lööf föddes 1983 i Värnamo. Hon har varit Centerpartiets ledare sedan 2011, och riksdagsledamot sedan 2006. I vårt samtal beskrev hon sig själv som en vanlig tjej från Småland, som höll på med fotboll som ung och sedan blev politiskt engagerad.
Har du aldrig känt dig desillusionerad, på så sätt att du trodde att du kunde förändra något, men inte kunde det?
– Nej så har jag aldrig känt, svarade Annie självsäkert. Tvärtom. Centerpartiet har drivit igenom många positiva förändringar genom åren. Vi kan förändra samhället!
Blev du besviken över att du inte blev statsminister, eller kände du det på dig?
– Nej, jag kände det på mig. Det var två män som aldrig hade släppt fram en kvinna oavsett, så det visste jag från början.
Jag uttryckte min uppriktiga förvåning, och sa som det var, att jag var imponerad över hennes inställning. Jag förklarade att jag själv ofta känt mig desillusionerad och besviken på svensk politik, och samtalet gled då naturligt in på intervjuns huvudtema: korruption och politiska bedrägerier.
VEM STYR – PENGAR ELLER POLITIKER?
Anser du att vi har ett problem med korruption i Sverige?
– Nej, det tycker jag inte. Självklart förekommer det, men i väldigt begränsad omfattning. Jämfört med andra länder har vi inga större problem med korruption, vi är ett av de minst korrupta länderna.
Så du tycker inte att storföretagen har något större inflytande på svensk politik? Jag tänker på Investor och familjen Wallenberg.
– Det är lite lustigt det där, för många tror att familjen Wallenberg bestämmer, men det gör de absolut inte. Jag har ju träffat de här människorna… Vi sätter upp väldigt hårda regler för dem, och de styr absolut inte oss. Det är snarare tvärtom, att vi begränsar deras inflytande.
Men marknadsintressen måste väl ändå till viss del styra politiken, i en marknadsekonomi, de påverkar väl genom lobbyorganisationer?
– Alltså, man får ju välja. Antingen får man ha en planekonomi, som i Nordkorea, eller så får man ha en blandekonomi, som vi har här i Sverige.
Jag passade på att framföra min åsikt om ordet marknadsekonomi; nämligen att det borde bytas ut mot marknadspolitik (mitt eget ord) som är ett uttryck för att pengar är det viktigaste av allt i samhället – till och med viktigare än människoliv. Mer om detta under rubriken Svensk vapenindustri nedan.
Marknadsekonomi definieras som ”ett ekonomiskt system där det är möjligt att driva privatägda företag, där man har enskild äganderätt och där konsumenter och producenter kan agera fritt som köpare och säljare”. Blandekonomi definieras som ”en blandning av marknadsekonomi och planekonomi” och är det ekonomiska system som de flesta ekonomiskt välutvecklade länder använder sig av.
I en planekonomi finns en statligt utarbetad plan för samhällets investeringar och produktion. (Källa: Fortnox) Om man bemödar sig med att söka upp ordet planekonomi på Wikipedia framkommer en intressant detalj: ordet planekonomi sägs ha myntats av den svenska adelsmannen Dag Hammarskjöld. På Wikipedia finns även en lista över länder som har olika varianter av planekonomi – ett system som omhuldades av bl.a. de forna Öststaterna och Nazityskland – och på den listan finner vi länder såsom Sverige, Tyskland och USA.
LOBBYISM – EN FORM AV KORRUPTION?
Begreppet lobbyism kan sammanfattas som olika politiska och ekonomiska intressens försök att påverka politiska beslut. Lobbying eller public affairs handlar om att hjälpa företag och organisationer som vill påverka myndigheter och beslutsfattare.
Lobbyism kan även ses som en form av korruption, eftersom lobbyorganisationerna på olika sätt jobbar med att korrumpera – dvs att allvarligt kompromettera – det mänskliga medvetandet; specifikt hos beslutsfattare, men också hos vanliga människor. De vill påverka våra åsikter, våra tankar och därmed även vår verklighetsuppfattning. Jag frågade Annie:
Vad har du gjort för att motverka korruption i Sverige?
– Vi har gjort en hel del, bland annat vill vi upprätta ett lobbyregister. Det ska vara ett register över alla lobbyorganisationer, som ska ge en ökad transparens.
Detta tyckte jag lät intressant, eftersom jag länge har sett lobbying som ett problem. Jag resonerar dock såhär: Hur stor är chansen att en vanlig Svensson går in och läser i ett lobbyregister? Det måste handla om högst en promille av befolkningen. Politikerna vet ju redan vad lobbyorganisationerna sysslar med, så vad hade ett lobbyregister kunnat göra för skillnad i praktiken?
SVENSK VAPENINDUSTRI
På senare år har Sverige utvecklats till att bli en av världens största exportörer av krigsmateriel – främst vapen. Av de 62 länder som köpte svenska vapen år 2012 var 43 part i konflikt, exempelvis USA och Indien; granatgevär av modell Carl Gustaf användes av Burmas armé 2012, trots EU:s vampenembargo sedan 2010.
Under 2020 exporterade svenska företag krigsmateriel för 16,3 miljarder kronor, vilket innebär att den svenska vapenexporten har mer än femdubblats sedan början av 2000-talet.
Jag tänker krigsindustrin och den svenska vapenindustrin är ett globalt problem. Hur ser du på det? Alltså, vi tjänar ju pengar på att sälja vapen som används i krig, och i de här krigen tjänar man pengar på att döda folk.
– Mm… Såhär är det. En del av det svenska försvaret är att vi har egen tillverkning av vapen. Vi säljer vapen i mycket begränsad omfattning. Vi har världens hårdaste lagar vad gäller vapenexport, tror jag.
INVESTOR
Efter två timmar i relaxen var det tid att adressera ”elefanten i rummet”, och samtalet återgick då till frågan om Investor:
Du sa innan att det finns många som anklagar Investor och andra för att vara en del av en judisk konspiration. Sådant tycker jag också är jättetråkigt. Jag gillar inte rasistiska påhopp, och jag gillar inte att man attackerar religiösa grupper på grund av deras tro. Så jag förstår absolut din ståndpunkt. Men om jag inte kritiserar familjen Wallenberg för deras religion, utan för deras ägande..? Jag anser att de äger alldeles för mycket, och att de genom sitt ägande kontrollerar nästan alla odemokratiska länder i hela världen.
– Nej, det stämmer inte. De äger ju företag som ABB, Ericsson och så vidare.
Ja, men Investor jobbar med ”demokratiutveckling” i nästan varje diktatur som existerar. De kontrollerar dessa diktaturers telekominfrastruktur och elförsörjning – genom bl.a. ABB och Ericsson – och då kan de ju bara stänga av strömmen om inte ländernas ledning gör det som de säger.
– Nej, det kan de inte göra, svarade Lööf.
Men det gjorde de ju nyligen, i Myanmar.
– Ja fast det är ju staten som stänger av elen, inte Investor.
Okej, men om Ericsson kontrollerar telekominfrastrukturen, då kan de ju bara bestämma att staten ska stänga av.
– Ja.
Här fick Annie något speciellt i blicken, jag vet inte om det var skam eller en insikt, eller om det möjligen var hennes autonoma nervsystem som signalerade om en hastigt annalkande fara (kanske i form av en wallraffande spa-journalist, vem vet?) Lööf erkände alltså att Investor kontrollerar ett antal diktaturer runtom i världen, genom företag som ABB och Ericsson – ett ganska spektakulärt erkännande får man ändå säga, för att komma från en svensk politiker. Men å andra sidan; vi var ju väldigt avslappnade båda två, där i bubbelpoolen.
ÄGANDE – EN MÄNSKLIG RÄTTIGHET
Då jag beskrev Investors ägande som ett samhällsproblem lyfte Annie fram ägandet som en mänsklig rättighet:
– Jag tycker att man har rätt till ägande, och till att bygga upp en förmögenhet, som familjen Wallenberg har gjort, förklarade Lööf. Du beskriver Investors ägande som ett problem, men vad är alternativet?
– Jag vet inte, svarade jag. Jag har inga lösningar på samhällsproblemen. Har du?
– Min lösning är att påverka samhället genom att vara aktiv inom politiken.
ÄR ALLA POLITIKER ONDA?
– Jag representerar en grupp av människor som är väldigt kritiska till den nuvarande samhällsordningen. Vi är många som inte känner något som helst förtroende för Sveriges politiker. Vad har du att säga till oss som fullständigt har tappat tron på politiker och myndigheter? Nu har du chansen. Kan du säga något som ger oss hopp?
– Tro på mig.
– Det finns många som anser att politiker är onda människor, men jag tror nog mer att ondskan finns inbyggt i systemet. Vad säger du – är alla politiker onda?
– Jag har varit politiskt aktiv under en lång tid, och har fått många hatattacker genom åren. Man vänjer sig. Men det är tråkigt att folk känner hat, i stället för att vara med och påverka. Demokrati bygger på tillit, det fungerar inte om man är misstänksam mot allt.
– Finns det någon politisk lösning på korruption, eller är det en fråga som vi måste jobba med inom oss själva?
– Jag tror att vi politiker måste bli bättre på att bygga tillit, och ni måste bli bättre på att känna tillit. Så det är väl en fråga som vi får jobba på tillsammans. Mot slutet av konversationen surrade det till i min mobiltelefon, som låg i fickan på hotellets fluffiga badrock, och jag plockade upp den för att se vem som försökte nå mig.
– Du har väl inte spelat in det här samtalet?!! frågade Lööf förskräckt, med ett anklagande tonfall som genomsyrades av hopplöshet, ilska och en illa dold besvikelse. Där anade jag en viss brist på tillit hos Annie.
Jag förklarade att jag aldrig skulle spela in ett samtal utan någons vetskap. Sedan tackade jag för intervjun och lämnade henne där, vid den perfekt tempererade poolen på ett av Stockholms lyxigaste hotell.
Av: Elin Naessén
