Iran: Diplomatkriget utvigdas – Sveriges ambassadör insläpad till departement

Sveriges ambassadör i Teheran fick sig en avhyvling på det lokala utrikesdepartementet – men inte som straff för något som Sverige har gjort, utan på grund av gräl som Natos systerorganisation EU är inblandat i. Sverige spelar för tillfället rollen som ordförandeland i EU.

Att bli utsedd till ambassadör någonstans innebär inte bara, som många tror, en serie cocktailpartyn, minglande med internationella högdjur och livslångt rabattkort hos SAS och Lufthansa. Man måste även räkna med att tjänstgöra som slagpåse i diverse sandlådekrig mellan länderna och deras politiker. Den Iranska nyhetsbyrån IRNA meddelade häromdagen att Sveriges ambassadör Mattias Lentz blivit kallad till utrikesdepartementet för att lyssna på en lång rad klagomål, vilka han fick lova att vidarebefordra till högre ort.

Sveriges indraget i andras diplomatbråk

Men klagomålen var inte riktade mot Sverige. Våra utrikespolitiker har som bekant låtit Iran slippa lindrigt undan på senare tid och istället riktat sin vrede mot ett av våra egna grannländer, nämligen Ryssland. Den iranier som hört moderaten Gunnar Hökmarks senaste intervju i SVT inser att hans land har kommit lindrigt undan nordmännens raseri.

Bakgrunden till ambassadörsavhyvlingen var att EU, som tydligen också härbärgerar utländska ambassadader i den belgiska staden Bryssel, föregående vecka kallat upp Irans ”Brysselambassadör” till sitt eget utrikesdepartment, av DN benämnt ”EU:s utrikestjänst”, för motsvarande uppläxning.

Hängningar, skjutningar och hjärtstillestånd

Många frågar sig vad de diplomatiska golgatavandringarna egentligen handlar om, något som Frihetsnytt nu har lyckats reda ut:

  1. Konflikterna byggs på grundprincipen att fientliga länder, vars politiker lagt sig i det egna landets angelägenheter, hålls under sträng bevakning av ambassadpersonalen i det fientliga landet. Ambassadpersonalens stora uppgift är att bevaka det lokala nyhetsflödet. Så snart någon dör på en polisstation eller i närheten av en polisman, eller om en brottsling blir dömd till ett straff som är hårdare än vad man själv brukar döma liknande brottslingar till, slår ambassaden larm hem till utrikesdepartementet.
  2. När larm inkommer från ambassaden i fiendelandet utfärdar ansvarig minister en serie fördömanden mot det omänskliga, rasistiska (och så vidare) fiendelandet som har fräckheten att följa sina egna lagar och sedvänjor, istället för de lokala lagarna och sedvänjorna. Därefter kallas det fördömande landets ambassadör till det lokala utrikesdepartementet för avbasning, varefter det fördömda landets ambassadör får samma behandling en vecka senare.

Den fördömningsvendetta som Mattias Lenz nu blivit indragen i har sitt ursprung i att en ung kurdisk dam drabbades av hjärtstillestånd när hon i väntrummet på en polisstation diskuterade sin klädsel med en annan kvinna, som var något slags sedlighetspolis i staden.

Övervakningsfilm från Mahsa Aminis kollaps på en polisstation i september 2022.

Den unga damens bortgång användes av västliga politiker och massmedier som skäl till fantasifulla mordanklagelser mot den iranska regimen. Eftersom den avlidna damen tillhörde den kurdiska minoriteten tog aktivister ”för ett självständigt Kurdistan” händelsen som intäkt för kravaller och ett regelrätt upprorsförsök, vilka i sin tur ledde till att dussintals av dessa skjöts ner av kravallpolis. Eftersom västmakternas massmedier, säkerhetstjänster och NGO:er är kända för att understödja interna uppror av detta slag blev stämningen mellan Iran och EU/Nato strax irriterad.

Även Iran bidrar till den mellanfolkliga diplomatin, på ett om möjligt ännu fånigare sätt än västländerna. Så sent som i lördags kom ett skarpt fördömande av USA. Irans utrikesdepartement hade nämligen erhållit rapport om att den – av allt att döma starkt narkotikapåverkade – afroamerikanen Keenan Andersson avlidit, endast några timmar efter att han gripits för drograttfylla.

För den som ser filmerna från gripandet är det uppenbart att polismännens tålamod med Andersson var det mest anmärkningsvärda i episoden. Bedömare betvivlar att en iransk arrestant med samma beteende hade levt lika länge som Andersson ändå gjorde.

Ändå valde utrikesdepartementets talesman Nasser Kanaani att fördöma vad han kallade ”mordet på Andersson”.
Sådana avskyvärda handlingar visar den amerikanska polisens rasism mot landets svarta människor som återigen chockerar världen.

Med hänvisning till USA:s agerande att ”hycklande ingripa i andra länders inre angelägenheter för att uppnå politiska mål”, kritiserade Kanaani den amerikanska regeringen som ”förblir tyst över det överdrivna våldet, rasismen och avskyvärda försöken från dess lands polis mot svarta medborgare”.

London och Teheran i eget diplomatbråk

Det iranska utrikesdepartementet utkämpar denna vecka sandlådekrig på sammanlagt tre fronter. Det är inte bara militanta kurder som mist livet i Iran på senare tid. Även en tvättäkta iranier, Alireza Akbari, fick lämna jordelivet under förra veckan – genom hängning. Skälet till detta var att Akbari varit en stor spion för Storbritannien. En av de spioneriåtgärder som Akbari dömdes för var att han pekat ut ett flertal iranska ledningspersoner, bland andra den iranske kärnfysikern Mohsen Fakhrizadeh, till sina brittiska underrättelsekontakter, så att britternas israeliska kollegor fick tillfälle att mörda honom.

Den brittiske premiärministeren Richi Sunak fördömde genast Iran på grund av dödsdomen – inte för att Akbari skulle ha varit oskyldig (vilket massmedia antyder men regeringen inte har påstått) – utan eftersom straffet skulle ha varit ”omänskligt”. Närmare bestämt var dödsdomen ett ”kallblodigt och fegt dåd utfört av en barbarisk regim”. Utrikesministern James Cleverly förtydligade med att “Detta barbariska dåd förtjänar fördömanden i starkast möjliga ordalag. Detta kommer inte att passera utan motåtgärder.”

I Storbritannien är det inte bara fantasifiguren James Bond som har rätt att döda spioner och andra stygga människor. Regeringen har alldeles officiellt avrättat ett stort antal landsförrädare – även om straffen efterhand har blivit lamare. De flesta brittiska förrädare under det kalla kriget tog det säkra före det osäkra och pensionerade sig i Sovjetunionen när det började bränna under fötterna – allt enligt Wikipedia.

”Avskyvärt och barbariskt”

Vad gäller herr Akbari har även politiker i andra Natoländer velat visa sin upprördhet. USA:s Londonambassadör beskrev hans hängning med de svåröversatta termerna ”appalling and sickening”. Den franske presidenten Emmanuel Macron nöjde sig med att kalla det hela för ett ”avskyvärt och barbariskt dåd”.

Vårt eget utrikesdepartment med utrikesminister Tobias Billström i spetsen har denna gång haft den goda smaken att hölja sig i tystnad.

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar