Identiteten bakom Londons mest ökände mördare fortsätter att engagera och flera teorier placerar honom i maktens korridorer.
En kvinnohatande konstnär. En psykotisk jude från Polen. En skrupellös läkare med koppling till drottning Victoria, eller till och med hennes barnbarn. Många är teorierna om vem Jack Uppskäraren, en av historiens mest kända seriemördare, var. De anatomiska kunskaperna och förmågan att försvinna i Whitechapels skuggor har fått många att placera honom i mäktiga kretsar, till och med i hjärtat av det brittiska kungahuset.
London 1888. Över hundra år har gått sedan den industriella revolutionen inleddes. Fabriker slår upp som svampar ur jorden och skapar miljonärer och även miljardärer av de som har förmågan att investera i den nya tekniken.
Samtidigt slås tidigare verksamheter på landsbygden ut av fabrikernas större produktionsförmåga och människor söker sig i drivor till städerna för jobb. Befolkningen ökar explosionsartat i städer som Manchester, Liverpool och London, med överbefolkning, social misär och brottslighet som följd.
Ett verkligt Mordor i London
Samtidigt som de rika firar det brittiska imperiets bedrifter som kolonialvälde, samt ekonomisk och militär supermakt, finns i slumområden som East End i London ett mörker som står i stark kontrast mot imperiets självbild. Arbetare, barn, män såväl som kvinnor, tvingas arbeta under livsfarliga förhållanden för struntsummor i lön. Fabrikerna spyr ut rök ur skorstenarna och avfall i vattnet, vilket leder till spridning av farliga sjukdomar som dysenteri, tyfus och leukemi.
Även om han aldrig erkände det uttryckligen, så hämtade J.R.R. Tolkien sannolikt inspiration till Mordor och Isengård från de miljöer som fabrikerna skapade.
Området Whitechapel i East End i London var ett ökänt tillhåll för den undre världen, där mord, prostitution och opiumhålor utgjorde en central del i gatubilden. Men det var med början den 31 augusti 1888 som Whitechapel skulle skriva in sig i historieböckerna som jaktmark för en av historiens mest mytomspunna mördare: Jack Uppskäraren (eng. Jack the Ripper).
Jack the Ripper – En legend föds
Fem prostituerade kvinnor skulle komma att sätta livet till under Uppskärarens mordturné: Mary Ann Nichols, Annie Chapman, Elizabeth Stride, Catherine Eddowes och Mary Jane Kelly. Det finns mycket som talar för att fler offer kan räknas till denna lista, men dessa fem mordoffer uppvisade gemensamma mönster och kom därför att benämnas ”de kanoniska fem”.
Prostituerade hörde inte till de samhällsmedborgare med hög (eller existerande) status och med jämna mellanrum råkade utövarna av detta yrke ut för våld – ofta med dödlig utgång.
Det som gjorde att dessa fem olyckliga fick sådan uppmärksamhet var tillvägagångssättet: De var alla uppsprättade eller hade fått kroppsdelar avskurna. De poliser som undersökte kropparna kom att tänka på slakterier eller bårhus efter att kroppar obducerats.
Tillvägagångssättet fick snabbt många att misstänka just slaktare eller, vilket sågs som mest sannolikt, en läkare med kirurgiska kunskaper. Vid denna tid var det inte ovanligt att läkarstudenter lejde gravplundrare för att förse dem med lik att experimentera på. Uppskäraren kunde mycket väl vara en läkare på jakt efter levande försökskaniner.
Ytterligare en faktor som bidrog till mytbildningen av Uppskäraren var den explosionsartade utvecklingen av tidningarna och läskunnigheten hos befolkningen. På det sättet kunde spekulationer och smaskigheter nå en större krets på kort tid. Det gjorde även att teorier om mördarens identitet snabbt kunde spridas och resultera i felaktiga utpekanden och karaktärsmord.
En tidning plockade upp en lokal legend som antogs ha terroriserat London, Springheel-Jack, för att namnge den nya skräcken: Jack the Ripper.
Kannibal från helvetet
Morden i sig väckte enorm uppmärksamhet och skräck för sin brutalitet och för polisens oförmåga att lösa dem.
Men mytbildningen fick en rejäl vitamininjektion av de brev som inkom till Scotland Yard, vilka antogs vara skrivna av mördaren som ett narcissistiskt försök att inleda polisen i en katt-och-råtta-lek.
Det mest ökända av breven var det så kallade ”From Hell”, som skickades till inspektör Frederick Abberline, där avsändaren bifogat en halv mänsklig njure, som påstods komma från ett av mordoffren (vem exakt framgick inte). Den andra halvan påstod avsändaren sig ha stekt och ätit.
Nu är det inte helt fastställt att det verkligen var mördaren som var avsändaren av detta makabra brev, men om så var fallet rörde det sig om en kannibal med ritualistiska böjelser.
”Judarna är de män som inte kommer att beskyllas för intet”
Natten då Elizabeth Stride och Catherine Eddowes mördades satte polisen igång en massiv sökinsats i området. Vid en trappa hittades en blodig bit från ett förkläde som snabbt kunde identifieras ha tillhört Eddowes. Precis ovanför fyndet hade någon med krita skrivit:
”The Juwes are the men that will not be blamed for nothing.” (ungefär: ”judarna är de män som inte kommer beskyllas för intet”)
Det krävdes inte mycket för att misstankarna hos lokalbefolkningen skulle riktas mot judarna. Året dessförinnan, 1887, hängdes Israel Lipski för att giftmördat en gravid kvinna. En mediakampanj mot domen drogs igång med anklagelser om institutionaliserad antisemitism, men Lipski själv erkände till slut fullt ut sin skuld inför en rabbin. Även om Lipski själv var död, så levde hans namn vidare som ett antisemitiskt skällsord i East End.
Tystades ner för att undvika pogromer?
Två av de personer som fanns med som misstänkta var just judar: Aaron Kosminski och John Pizer, bägge två judar från Polen. Pizer misstänktes på grund av sitt yrke som läderbearbetare för skor och hade en historia av våld mot prostituerade. Men han släpptes snabbt ur förvar och fick även ekonomisk kompensation för sitt frihetsberövande.
Kosminski däremot hade inget alibi vid den tidpunkten och från 1891 var han inspärrad på sinnessjukhus efter att ha hotat sin syster med en kniv. Han pekades ut i en memo av Sir Melville Macnaghten och 2014 genomfördes en dna-analys på en sjal som hittats i närheten av Eddowes kropp. Resultatet ska ha kunnat knytas till Kosminski.
Trots att varken Pizer eller Kosminski kunde knytas till morden utöver indicier och enstaka bevis, så finns det teorier om att det judiska samfundet ska ha försökt tysta ned det, för att inte väcka lokalbefolkningens vrede. Det ska rört sig om fall där judar inte velat vittna mot Kosminski, att man aktivt saboterat bevis och liknande. Denna teori framförs i datorspelet Sherlock Holmes vs Jack the Ripper, dock med den försiktiga brasklappen att det judiska samfundet själva skulle hantera sin brottslige medlem och spärra undan honom från samhället för att undvika pogromer.
Kunglig mördare eller kunglig ”uppstädning”
Några av de mest framlyfta teorierna placerar Uppskäraren i hjärtat av det brittiska kungahuset. Det är två personer som brukar framträda som huvudrollsinnehavarna: Den till hovet knutne läkaren, Sir William Withey Gull; samt drottning Victorias sonson (tillika son till den blivande Kung Edward VII), prins Albert Victor, hertig av Clarence och Avondale.
Teorierna för den kungliga inblandningen framfördes på 1970-talet av Stephen Knight i boken Jack the Ripper: The final solution. I boken argumenterar han för att morden genomfördes av Gull i syfte att dölja en farlig skandal: Att prins Albert Victor hade gift sig och fått barn med en arbetarklasskvinna, som till på köpet var katolik.
De kvinnor som mördades ska enligt teorin ha känt till äktenskapet och tystades således ner. Det brutala tillvägagångssättet ska kommit av att Gull var aktiv i en aristokratisk frimurarloge (överlag var frimurare på modet och många högt uppsatta britter var medlemmar) och att det skulle ha rört sig om frimurarriter. En alternativ teori gör gällande att prins Albert Victor dragit på sig syfilis efter ett besök hos en prostituerad, vilket ska ha gjort honom galen och hatisk mot prostituerade.
Populärkultur sprider fortfarande teorier
Teorierna fick luft under vingarna tack vare intresset från populärkulturellt håll. Serietecknaren Alan Moore (känd för bland annat V for Vendetta, Watchmen och 300) publicerade 1989-1999 serien From Hell, som baserades på Knights teorier. 2001 filmatiserades serien med Johnny Depp och Ian Holm i huvudrollerna.
Ytterligare en person som Knight pekade ut som Uppskäraren, eller som medbrottsling, var konstnären Walter Sickert, som kom att uppvisa en mindre besatthet av mördaren i sina verk. Deckarförfattarinnan Patricia Cornwell nappade på Knights teori om Sickert och framförde själv i verket Portrait of a Killer: Jack the Ripper—Case Closed att Sickert var Uppskäraren. Teorin baserade hon på jämförelser av över 600 av de ”Ripper-brev” som skickades till Scotland Yard med ett brev författat av Sickett.
Myten lever
Teorierna om Uppskärarens identitet och orsakerna bakom morden kommer aldrig att få ett slutgiltigt svar.
Dessvärre har mycket av källmaterial gått förlorat genom historien. Större delen av förundersökningsmaterialet ska ha förstörts under de tyska bombningarna av London 1940-41 (den så kallade ”Blitzen”), men en stor del försvann även som ett resultat av bristande arkivvård. Det var inte ovanligt att ”souvenirer” plockades ut av personer med tillgång till materialet. När inspektör Abberline intervjuades 1903, kunde journalisten konstatera att inspektören privat hade tagit med sig en stor mängd av materialet. Dessutom var man inte lika nogräknad med vad som skulle sparas i arkiven. Fick man slut på plats för nya handlingar så slängde man gamla handlingar utan någon större eftertanke.
En teori som funnits och fortfarande finns är att det skett en ”uppstädning” av materialet, för att skydda misstänkta med inflytelserika kontakter. Om den kungliga familjen hade medlemmar som var inblandade i morden, är det ingen omöjlighet att det fanns de som var villiga att sopa igen spåren.
Historien om Jack Uppskäraren innehåller en enorm mängd personer, fler än vad som kan presenteras i en artikel. Uppemot 2000 personer förhördes, 300 utreddes, 80 personer frihetsberövades.
Med jämna mellanrum presenteras nya teorier om vem mördaren var och det är upp till den intresserade läsaren att själv bilda sig en uppfattning om vems ansikte som döljer sig bakom myten Jack Uppskäraren.
