Han var en av pionjärerna för att öppna upp debatten om invandringen och dess negativa konsekvenser. Genom föreningen och tidskriften Blågula frågor spelade Jan Milld en avgörande roll i att informera svenska folket om det som etablissemanget försökte tiga ihjäl. Nu nås vi av den tragiska nyheten att en av yttrandefrihetens främsta förkämpar i Sverige har dött.
Jan Milld föddes den 24 oktober 1943 och började sin politiska bana på vänsterkanten, med början i Socialdemokraterna och lite kortare perioder i Vänsterpartiet samt även Miljöpartiet när det bildades i slutet av 1980-talet. När svenskar började reagera på den omfattande massinvandringen till Sverige, bestämde sig Milld för att motbevisa kritikerna och sprida bilden att invandrarna inte var mer kriminella än svenskarna.
Men när han satte sig in i detta insåg han att situationen var mycket värre än han kunnat ana och han svängde snabbt ju mer han satte sig in i frågan.
Folkbildaren Jan Milld
1993 gav han ut boken Lagom är bäst, som utmanade den etablerade flyktinginvandringen och ville föra en ”klok flyktingpolitik”. Orsaken var att den förda politiken var osolidarisk med utsatta svenskar, som trängdes undan och fick lida när tiotusentals flyktingar från hela världen släpptes in.
1994 tog han det avgörande steget och grundade, tillsammans med Anders Sundholm, föreningen och tidskriften Blågula Frågor, som fortfarande finns tillgänglig på internet. Syftet var att samla information, data och annan fakta som undanhölls svenskarna, som aldrig någonsin fått rösta om invandringen till Sverige (undantaget var folkomröstningen i Sjöbo kommun 1988, som politikerna därefter helt ogiltigförklarade).
Det var ungefär ett år senare som etablissemanget inledde sin förföljelse av honom och han stämplades som ”rasist” och ”nazist”, detta trots att han hade en bakgrund inom vänstern och aldrig hade befattat sig med frågor om raser. Att han ville ha en öppen och ärlig debatt, så att svenskarna med hjälp av fakta kunde fatta väl underbyggda beslut, räckte för att etablissemanget skulle svartmåla honom.
Backade aldrig
Han backade dock aldrig från sitt engagemang och stod fast genom åren. När internetanvändandet växte blev han snabbt aktiv där och såg till att sprida informationen på helt nya plattformar.
Han var även med ett tag i Sverigedemokraterna och ställde i riksdagsvalet 2002, men lämnade partipolitiken för att ägna sig åt det opinionsbildande arbetet.
Enligt uppgift till Frihetsnytt somnade Milld in den 7 juli.
Frihetsnytt tackar Jan Milld för hans livsgärning och kamp för sanning och yttrandefrihet. Vi fortsätter det arbete som du modigt och förtjänstfullt inledde för så många år sedan och aldrig tog avstånd från.




Vila i frid Jan, tack för all kamp, artiklar och diskussioner du bjöd oss på.
Jan MIlld var (som sagt) unik och en man som vågade gå före – en dag hoppas jag det står en bronsstaty av Jan Milld på mitt på Riksgatan vid ingången till Riksdagshuset, så att alla framtiden politiker vet vad som gäller!
VILA I FRID!!!
Vila i frid Jan, en sann blågul hjälte för oss alla✝️🇸🇪