måndag, 28 november

Johan Lindblad: Skapa ett nytt parallellsamhälle i Sverige

Detta är en insändare. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte FrihetsNytt. Hos oss får alla åsikter komma till tals, oavsett hur obekvämt det är. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Den moraliska rätten och möjligheten att skapa ett nytt parallellsamhälle i Sverige

Vad innebär svensk?

Du som läser detta definierar dig sannolikt som svensk, men vad är egentligen svensk? För några decennier sedan var svaret på den frågan tämligen uppenbart. Idag är det mer komplicerat. En svensk kan vara:

  • En medlem i den politisk-administrativa organisationen Sverige (staten som intresseförening).
  • En person vars förfäder har bott på detta territorium under väldigt lång tid, som talar svenska som modersmål och som själv och av andra identifieras som svensk (skulle kunna liknas vid en stamtillhörighet).
  • En person som har svenska som modersmål, liksom dennes förfäder, men som inte är medlem i den politisk-administrativa organisationen Sverige (oftast en så kallad finlandssvensk eller estlandssvensk).
  • En person vars förfäder kommer från Sverige, men där vederbörande sannolikt inte kan tala eller förstå svenska (ofta ättling till en utvandrare till Nordamerika).
  • En person som har svenska som modersmål, har ett traditionellt svenskt namn, identifierar sig med svensk kultur, men är adopterad från en annan del av världen.
  • En person som har bland annat svenska som modersmål, eventuellt har ett svenskt namn, bland annat identifierar sig med svensk kultur, men har en förälder som har sin härkomst i en annan del av världen.
  • En person med föräldrar eller förfäder från en annan del av världen, men som talar flytande svenska och identifierar sig med Sverige och det svenska i första hand.
  • En person som är medlem i den politisk-administrativa organisationen Sverige, och vars förfäder har bott här sedan urminnes tider, men som inte har svenska som modersmål (oftast en finne eller same).

Oavsett vem man är eller vilken relation man har till begreppet Sverige eller svensk så vore det ingen överdrift att hävda att flertalet personer som kallar sig för svenska, upplever att för att uppfattas som en äkta svensk så ska man tala och se ut på ett visst sätt, även om man i individuella fall kan inkludera öven vissa andra i detta begrepp. Från officiellt statligt håll, så ser man dock begreppet svensk som någon som är medlem av den politisk-administrativa organisationen Sverige, oavsett vilket modersmål man talar och hur man ser ut eller var man har sina kulturella eller etniska rötter. Vad skulle då hända om du eller jag skulle säga upp våra svenska medborgarskap men ändå bo kvar här i landet? Skulle vi rättmätigt kunna kalla oss för svenskar då? Vad tycker du?

Vems är Sverige?

På samma sätt som ovan så är det troligt att de flesta som identifierar sig som svenskar, betraktar Sverige som svenskarnas land. Då menar jag i första hand svenskar som stambegrepp. Staten Sverige, inte att förväxla med majoritetens av medborgarna, torde anse att Sverige tillhör alla de som uppehåller sig lagligt i landet, och i synnerhet alla som är medlemmar i den politisk-administrativa organisationen Sverige (det vill säga medborgare). Vad tycker du, är Sverige förbehållet människor som har sina hävdvunna rötter här eller tillhör landet alla som lagligen befinner sig här just nu?

Är Sverige en demokrati?

Demokrati betyder folkmakt eller folkstyre. Har vi det i Sverige idag? Mitt svar är nej. Vi har vare sig så kallad direkt demokrati eller det som allmänt kallas representativ demokrati. Vi styr och rår inte heller oss själva, dels på grund av vårt grundlagsbefästa medlemskap i EU, dels på grund av alla internationella avtal och konventioner vi har undertecknat och som gör att vi inte kan fatta de beslut vi själva önskar och behöver fatta.

Idag styrs Sverige av olika eliter. Vissa eliter sitter på politiska mandat, andra är bara välorganiserade och alltför rika. Jag nöjer mig med att beskriva den förstnämnda kategorin.


Idag styrs Sverige i praktiken av partiledningar. Partiledningarna föreslår vilka medlemsmotioner som ska bemötas positivt respektive avslås. Partiledningar föreslår valberedningars medlemmar. Partiledningar godkänner nomineringslistor inför val. Partiledningar bestämmer vad som ska stå i respektive partiprogram. Partiledningar förhandlar med andra partiledningar om politiska kompromisser inför och efter val. Partiledningar bestämmer hur samtliga i ett givet parti ska rösta vid voteringar på alla nivåer. Partiledningar utser EU-kommissionärer, som ligger bakom merparten av de lagförslag som vi sedan tvingas anta eftersom Sveriges röstetal i EU är så litet. Partiledningar tillsätter cheferna för Sveriges radio och Sveriges television, samt ger dem direktiv och de pengar de har att förhålla sig till. Därmed kan partiledningarna även se till att inga andra partiledningar får komma in och konkurrera om deras maktinnehav. Kort sagt kan man med fog hävda att de få personer som utgör partiernas ledningar har kuppat vårt samhälle och håller det nu som gisslan. Medborgarna är de som får ta de negativa konsekvenserna av detta.

Sverige kallas för en demokrati. Det gjorde Östtyskland också. Vi sägs ha en representativ demokrati, men det stämmer inte. Dels så återspeglar partiernas ställningstaganden sannolikt inte alls medborgarnas åsikter i samtliga sakfrågor, dels är det inte majoriteten i Sveriges riksdag som har makten och bestämmer. Endast regeringen bestämmer, även om den är i minoritet. En riksdagsmajoritet kan anta så kallade tillkännagivanden, det vill säga att man berättar för den sittande regeringen vad man anser att den borde eller inte borde göra, men det är helt upp till regeringen att avgöra om man har lust att följa detta eller inte. Det majoriteten i riksdagen faktiskt KAN göra är att rösta bort en sittande statsminister i en misstroendevotering, men dels gör man bara det om sakfrågan det gäller är tillräckligt viktig eller om man ser någon taktisk fördel med det, dels blir en misstroendevotering bara meningsfull om det finns ett reellt alternativ till den sittande regeringen/statsministern. Så är ju som bekant inte alltid fallet. Som ni minns var det inte länge sedan en majoritet i riksdagen fällde Stefan Löfvéns regering. Eftersom det parlamentariska läget var som det var så fick vi sedan en ny statsminister, – Stefan Löfvén. So much for democracy.

Självständiga stater och föreningsfrihet

För att bli erkänd som en självständig stat så ställs det ett antal krav. Ett av de tyngsta och mest grundläggande kraven är att man ska ha kontroll över sitt territorium. Idag bor ca 5 procent av staten Sveriges befolkning i så kallade utanförskapsområden. Vi har alla sett hur statsmakten har svårt att hävda sin överhöghet inom dessa områden. Det kan ifrågasättas om den svenska staten alls styr över dessa delar av landet, samtidigt som antalet utanförskapsområden växer till sig och blir fler år för år. Lägger vi därtill att EU:s beslutsfattande övertrumfar Sveriges egna beslutsprocesser och lagar, inklusive grundlagar, så kan man absolut ifrågasätta om Sverige är en självständig stat idag. Har ens Sveriges regering rätt att göra anspråk på att vara den enda rättmätiga makten i Sverige? Baserat på vad? Partipolitiska val? Våldsmonopolet? Vad är det i såfall denna rättmätiga regering har makt över? Alla människors liv?


På samma sätt som man kan diskutera vad begreppet svensk egentligen är för något, så kan man även diskutera vad begreppet Sverige är för något. Är begreppet Sverige ENDAST namnet på en politisk-administrativ organisation, eller finns också Sverige helt oberoende av detta, exempelvis som geografiskt område eller historiskt/hävdvunnet land? Även om det hävdvunna landet Sveriges gränser har skiftat under historiens gång, så kan man absolut hävda att Sverige finns, helt oberoende av den politisk-administrativa organisationen Sverige. Vi kan dra en parallell med begreppet Småland. Det existerar ingen som helst politisk-administrativ organisation som heter Småland, men de flesta skulle ändå hävda att Småland existerar. Om inte annat så existerar det i vår föreställningsvärld och i våra hjärtan. På samma sätt kan man med rätt hävda att Sverige finns, även utanför ramen för den politisk-administrativa organisationen med samma namn.

Vi fria svenskar, bosatta i det historiska landet Sverige, har all rätt i världen att komma samman för att organisera oss på sätt som gynnar oss och våra intressen, helt oberoende av den politisk-administrativa organisationen Sverige. Det var så man gjorde i tidernas begynnelse. Det var så det gick till när de första stegen i bildandet av den politisk-administrativa organisationen togs. Nu gör vi det bara igen, eftersom vi menar att Sverige och svenskarna har hamnat på villovägar och tappat bort sig själva.

Ett nytt samhälle i ”Sverige”

Vi har redan kunnat konstatera att Sverige som land existerar, även utan den politisk-administrativa organisationen Sverige. Vi har också konstaterat att begreppet svensk är mångtydigt, men att de flesta nog upplever det lite som en slags stamtillhörighet, med vissa undantag från fall till fall. Vi har även kunnat konstatera att Sverige inte har demokrati samt att det är diskutabelt om Sverige kan betraktas som en självständig stat.

Detta i beaktande vill jag föreslå ett djärvt grepp. Låt de av oss svenskar som är otillfreds med hur den politisk-administrativa organisationen Sverige idag fungerar, skapa en ny politisk-administrativ organisation i landet Sverige. Låt oss skapa en sådan organisation vid sidan om den redan existerande och låt oss bygga den på en annan och bättre grund. Låt oss stipulera följande grunder för denna nya organisation:

  • Den ska i första hand vara till för svenskar som härstammar från Sverige. (Den nuvarande organisationen förefaller inte ha svenskarnas bästa för ögonen utan styr sannolikt med ideologiska skygglappar eller andra, globala, intressen för ögonen).
  • Den ska vara demokratisk på riktigt. (Den redan existerande organisationen får anses vara demokratiskt illegitim).
  • Den ska bygga på det fria medborgarskapet, fritt från partipiskor och tvingande företrädarskap.
  • Den ska i ett första skede inte eftersträva att bryta sig loss från Sverige som (historiskt) land, men väl separera från den politisk-administrativa organisationen Sverige. Vårt fokus kommer att ligga på att upprätta ett parallellt samhälle bredvid den befintliga staten, men på samma territorium.

Vad skulle detta kunna innebära i praxis? På kort sikt skulle det kunna innebära att vi fria svenska ingår ett nytt samhällskontrakt där vi tydligt specificerar vilka rättigheter och skyldigheter vi har som medlemmar i det nya samhället. Detta kunde likställas med ett frivilligt ingånget medborgarskapskontrakt. Dessa utgör sedan ryggraden i vår nya demokrati. Alla andra är bara att betrakta som invånare.

Eftersom partier och val som regel leder till korruption, nepotism och maktmissbruk, föreslås en modell som bygger på den klassiska Athenska medborgardemokratin, där medborgare lottas ut till tjänstgöring för det allmännas räkning. Genom att på detta sätt turas om att styra och att styras bäddar vi för ett långsiktigt tänkande och ansvarstagande, samtidigt som vi motverkar korruption och maktmissbruk.

En sådan lottningsdemokrati, baserat på ett frivilligt medborgarskap, bör även bygga på en medveten decentraliseringsprincip. Ju mer närstående eller lokal en fråga blir, desto mer engagerade blir som regel människor. Stora enheter alienerar och leder lätt till korruption och elitism. Närdemokrati är en bättre grund att bygga på, även om mindre enheter naturligtvis kan samarbeta pragmatiskt med varandra för att bättre kunna lösa större uppgifter tillsammans.

En sann medborgardemokrati enligt ovan kan sedan börja bygga egna institutioner, vid sidan om och i stället för de redan existerande, d.v.s. ett eget parlament, regering, kommunfullmäktige, landsting, skolor, äldreboenden, och med tiden kanske även ett eget skatteverk, pensionsmyndighet och vad eljest man i demokratisk ordning fattar beslut om. Skulle denna demokratiska medborgardemokrati sedan bli framgångsrik, kan vi på sikt komma att konkurrera ut dagens politisk-administrativa Sverige och skapa ett bättre samhälle för alla, inom ramen för vårt gemensamma land, Sverige.

Relationen till ”Sverige AB”

Den redan existerande politisk-administrativa organisationen Sverige (här även kallad Sverige AB) kommer naturligtvis inte att bli glad. Partiledningarna vill inte ha några utmanare om makten, och än mindre vill man ha något som riskerar att underminera de egna skatteintäkterna. Så länge det nya samhället är demokratiskt legitimt och fredligt så kommer det dock att kunna dröja innan Sverige AB tar i med hårdhandskarna mot denna nya utmanare.

Även om mitt förslag är att vi ska börja bygga ett nytt demokratiskt samhälle i organisationsform, för att kunna pröva oss fram till vilka former och metoder som fungerar respektive inte fungerar, så är inte tanken att vi ska bygga ett nytt samhälle eller en förening inom ramen för Sverige AB. Sverige AB är något vi lämnar bakom oss och tar avstånd från såsom varande såväl demokratiskt illegitim som direkt skadlig för våra personliga och kollektiva friheter och intressen som svenskar.

Det första steget

För att ta ett första steg i denna riktning föreslås en samlande workshop för alla intresserade. Denna bör hållas till självkostnadspris och bör innehålla bland annat följande:

  • Vilka bör vara de demokratiska grundbultarna som vårt samhälle vilar på?
  • Vem ska kunna bli medborgare och vad bör ett medborgarskapskontrakt innehålla?
  • Hur ska vi organisera oss för att skriva och anta en författning och när ska den vara färdig?
  • Hur ska beslut fattas under tiden?
  • Tidplan för det fortsatta arbetet.

Jag föreslår att en första workshop hålls första helgen efter valet, det vill säga 17 och 18 september. Då har det just genomförda valet sannolikt visat på stora brister i det nuvarande systemet och det kommer att finnas en mångfald av dysfunktionaliteter att slå ner på, som motiv till vårt initiativ att bilda ett nytt samhälle. Samtidigt kan det ge tillfälle till mediala utspel från vår sida. Vårt initiativ (i protest mot Sverige AB) kan komma att röna uppmärksamhet. En författningskonferens under höstlovet, 31 oktober till 4 november kan sedan antingen avsluta steg ett eller vara en milstolpe på väg fram mot ett sådant mål (Kristi himmelfärdshelgen) om mer tid skulle krävas.

Intresse?

Jag har länge tänkt i dessa banor och har många mer eller mindre utarbetade förslag kring författning, styrelseformer och krav och begränsningar på en långsiktigt fungerande demokrati. Jag presenterar gärna dessa på en inledande workshop, som ett diskussionsunderlag. Detta ska dock inte vara någon one man show, utan alla som tror sig ha goda idéer och en aktiv vilja att bidra redan i ett tidigt skede, får gärna höra av sig till mig på andeniflaskan@protonmail.com

Vi ses den 17-18 september!

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

Liknande artiklar

Gävlebocken på plats

En hockeylegend har lämnat oss

Är gåtan om krigarkungens död löst?

Rekordstor ökning av elpriset