Jonas Gardell går sönder av utvisningar. Jag går sönder av offren.

Detta är en krönika. Det är skribenten som står för åsikterna i texten, inte Frihetsnytt. Hos oss får alla åsikter komma fram, även om de är obekväma. Vi står för riktig yttrandefrihet.

Jonas Gardell skriver i Expressen att utvisningarna har fått honom att gå sönder. Tonårsutvisningar. Utvisningar av laglydiga. En politik som enligt honom gör människor till skräp.

Jag läser texten och känner igen mönstret. Inte för att han har fel om att politik kan vara hård. Utan för att hans fokus ligger på dem som ska ut. Mitt fokus ligger på dem som redan bor här.

Vilka får honom att gå sönder?

Jonas Gardell ”går sönder” när någon skickas tillbaka. Inte när en flicka våldtas. Inte när pojkar förnedringsrånas. Inte när pensionärer överfalls på äldreboenden.

"De senaste årens tonårsutvisningar – men också alla de övriga fullständigt omotiverade utvisningarna av laglydiga och skötsamma människor – har fått mig att gå sönder." skriver Gardell på Expressen.

Det är typiskt för det vänsterliberala etablissemanget. De tar ställning för invandraren. Där ligger medkänslan. Där ligger kultursidans hjärta. Svenskens öde är nedprioriterad. Någon som ska tåla, öppna hjärtat och betala.

Men vilket pris har svenskarna fått betala? På vilket sätt blir svenskens liv bättre av en gränslös invandring?

På vilket sätt gynnas den våldtagna flickan av att hennes förövare inte kan utvisas – för att han fick medborgarskap under den politik Gardell i åratal lovordat?

Lagen, skriver Gardell, finns för att skydda den svage från den starke. Precis. Frågan är vem han räknar som svag. Den som kom hit i går, eller kvinnan som inte längre vågar gå hem från bussen.

Det är inte utvisningarna som är skandalen

Tidöregeringen har inte utvisat särskilt många. I många avseenden har man misslyckats. Inflödet har fortsatt. Medborgarskapen har delats ut. Återvandringen är icke-existerande.

Men några få har faktiskt skickats hem. Det är det Gardell inte tål. Det är det som får honom att gå sönder. Jag tål det och jag kräver mer.

Miljoner människor måste återvandra hem. Inte för att vi hatar invandrare. Utan för att vi älskar svenskar. För att det här är svenskarnas land.

Vi kan inte ha ett samhälle där det egna folket är rädda för att gå ut. Vi kan inte ha ett samhälle där det ses som omänskligt att utvisa den som inte hör hemma här.

Två olika människovärden

Gardell skriver att vi måste slå vakt om människovärdet, annars har människan inget värde. Sedan använder han ordet för att skydda invandraren rätt till Sverige.

Svenskarna som offrats på mångkulturens altare räknas inte in. Deras sönderfall syns inte på kultursidan. Deras tillit till politiker krossades för länge sedan – inte av en utvisning, utan för att staten valde någon annan.

Han går sönder av principen att någon skickas hem. Jag går sönder av principen att svenskarna ska stå tillbaka i sitt eget land.