Julen – kärlekens och gemenskapens högtid

I dessa tider när många av oss verkligen får vända på slantarna för att få dem att räcka, kan det vara skönt att påminnas om vilken den egentliga anledningen är till att vi firar jul. Det är inte för gåvorna och de överdrivet dignande julborden, det är för att glädjas åt kärleksbudskapet i Jesus ankomst till jorden.

Alla vet nog att vi firar julen för att glädjas åt Jesu födelse, oavsett om det var just denna dagen han föddes eller ej. Vi firar att Gud blev människa, en nyfödd baby så hjälplös som en människa kan vara. Gud kom till oss utan makt för att visa oss att vi kan välja att älska. Det är aldrig ett tvång, alltid kärlek som styr Guds omsorg om oss. Men vi har i vår hårt sekulariserade västvärld ändå nästan glömt bort vad julens budskap är – kärlek.

Glöm bort klappar och att precis all julmat måste finnas på bordet denna jul. Antagligen har även du känt av den ekonomiska pressen speciellt under hösten och vintern, och en liten tröst kan då vara att det är inte konsumtionen som ger lycka. Försök att istället fokusera på samvaron med din familj, om du har turen att ha en sådan, eller andra närstående om du ska fira jul med dem. Försök att minnas vari julens mening ligger.

Vad är det du minns som glädjerikt från din barndom?

Så vad är det som är viktigt i livet? Vad är det vi minns och gläds åt långt, långt efteråt? För egen del minns jag inte en enda julklapp från barndomen, fast jag säkerligen fick flera fantastiskt fina sådana. Men det jag däremot minns är alla de gånger på julen då vi lekte lekar tillsammans – alla vuxna och alla barn. Det var mamma och pappa, syrrorna, mormor och morfar, mostrar, morbröder och kusiner. Jag minns att vi byggde snögubbar och åkte skidor. Jag minns allt det med glädje och värme.

Hos mormor och morfar på julen åt vi äpplen i balja, vi lekte gömma nyckel, charader och dansade runt granen. Jag minns särskilt pirret i magen när min två meter långa morfar, med nävar stora som dasslock, skulle vara blindbock och letade efter oss små med sina långa armar. Vi klättrade på mormors diskbänk och kökssoffa när vi lekte inte nudda mark och ålade in och gömde oss under nedersta hyllan i hennes stora skafferi när vi lekte kurragömma. Detta minns jag så klart som om det vore igår, men som sagt, jag minns inte en endaste julklapp.

Maten är viktig men överflöd mår ingen bra av

Jag minns även julmaten – skinkan som griljerades dagen före dopparedagen och avsmakades ljummen under uppesittarkvällen, när mamma och pappa skrev rim till paketen. Jag minns också den varma chokladen med vispgrädde till julaftonsfrukosten och mina norrländska rötter som gjorde så att själen sjöng av glädje av dopp i grytan med äkta hårt norrländskt tunnbröd på juldagen. Inget överflöd men mer än tillräckligt för att njuta och må bra och känna att det faktiskt är något riktigt speciellt med julen. Alldeles oavsett julklappar som jag ändå inte kan erinra mig en enda.

Med dessa ord vill jag bara önska att vi alla kan försöka gå i en annan riktning och fokusera på det som lämnar vackra, värdefulla minnen och skapar fina relationer med de kära på riktigt. Det är inte fel att ge varandra en julklapp men det borde inte vara det som definierar julen och julglädjen som sådan. Och även om många år har gått sedan jag var liten är dina barn precis likadana – om många år kommer de att glädjas åt de fina minnena av roliga saker ni gjorde tillsammans, inte åt de många paketen som låg under granen.

Vi alla här på Frihetsnytt önskar er alla en riktigt fridfull och kärleksfylld jul. Ta hand om varandra och påminn er om julens fina budskap om kärlek.

God Jul!

Hjälp oss! Dela artikeln i sociala medier

Senaste nytt

- Annons -

bli prenumerant

Liknande artiklar