Julian Assange är förmodligen den sanningsaktivist som råkat mest illa ut i hela världen. Han är fysiskt och psykiskt knäckt och inväntar nu en livstid i amerikanskt fängelse – eftersom han hjälpt till att avslöja statens brott. I fallet Assange fick även det svenska rättsväsendet, partiväsendet och massmedierna tillfälle att visa vad de duger till. Den verklige segraren är Assange själv, som gjort strålande insatser även för friheten genom att avslöja dess fienders beteende.
Julian Assange är australiensaren som ledde Wikileaks, en sajt där man fortfarande kan lämna visselblåsarmaterial, på samma sätt som man förr i världen kunde lämna det till en dagstidning med förtroende för att man inte skulle bli röjd. Det är emellertid högst tveksamt om sajten ifråga ska stödjas eftersom den, förutom vällovliga avslöjanden, ägnar sig åt förföljelse av oppositionella.
Wikileaks fick internationell uppmärksamhet 2010 då man fått en serie av läckor från underrättelseanalytikern Bradley Manning.
Det första avslöjandet 2010 var en video från en amerikansk attackhelikopter när man sköt ihjäl ett antal civilpersoner i USA-ockuperade Irak, uppenbarligen för skojs skull. I filmen framgår hur helikopterpersonalen var påhittig i att berätta för varandra att folket på marken var beväpnade med maskingevär och till och med granatgevär, fastän filmen visar att de var obeväpnade. Bland annat en amerikansk journalist blev ihjälskjuten. Efter den första salvan hade någon överlevt och vred sig i smärtor. Då sade amerikanerna till varandra att en av ”individerna” ”kryper omkring” därnere. När ambulansen kom en stund senare sköt man ihjäl alla i den också.
Ansvarsfull hantering av informationen
Därefter erhöll Wikileaks krigsloggböcker, alltså interna rapporter från den amerikanska krigföringen i Afghanistan och Irak, samt ett antal rapporter från ambassadörer och andra utlandsanställda hem till det amerikanska utrikesdepartementet. Krigsloggarna och ambassadrapporterna innehöll självklart en del namn och uppgifter som det möjligen vore dumt att offentliggöra. Därför gick Wikileaks noga igenom materialet för att undvika att ställa till någonting, exempelvis att någon hemlig agent skulle bli röjd.
Dessutom offentliggjorde man inte materialet själva. Man sände det till stora tidningsredaktioner efter att ha skrivit avtal med dessa om att de ska vara försiktiga med detaljerna. Därmed var Wikileaks bara en mellanhand på samma sätt som tidningarna och torde omöjligen kunna ha gjort sig mer skyldiga till brott än vad tidningarna gjorde – trodde man, eftersom lagen är sådan. Men som framgår nedan trodde man fel. Man hade inte fel om lagen men om de människor man röstade på, som råder över den.
Spionen Carl Bildt avslöjades
En hemlig amerikansk agent som man inte maskerade namnet på var Carl Bildt. Uppgifterna visade bland annat att Bildt under mycket dramatiska regeringsförhandlingar i samband med kronkrisen i början av 1990-talet gick till amerikanska ambassaden och berättade i detalj om mötena, trots att de var topphemliga. Ingen svensk politiker krävde Bildts avgång. Hans parti inledde inget uteslutningsärende och ingen åklagare väckte åtal.
Bedömare menar att Wikileaks, Manning och Assange gjorde en viktig insats för Sverige i och med att de visade för de svenska väljarna att vårt land, under nuvarande regim, inte är en självständig nation. Att väljarna sedan låtsas som ingenting begripa ligger på dem.
Budbäraren blir skjuten – med svensk hjälp
Efter 2010 års läckor inledde USA:s regering en brottsutredning av Wikileaks. Som genom ett trollslag utfärdades kort därpå en europeisk arresteringsorder, av Sverige. Bakgrunden är extremt fånig och drar löje över alla inblandade. Eftersom Julian Assange och hans medarbetare är vad man i dagligt tal kallar ”uppblåsta vänsterfjantar”, umgicks Assange vid sitt Sverigebesök 2010 intensivt med socialdemokratiska politiker.
Två av dessa var kvinnor och Assange erbjöds övernattning med levande sängvärme. Kort därpå kokade damerna ihop en våldtäktsanmälan mot publicisten – men innan dess hann en av dem, Anna Ardin, bjuda på fest i sin lägenhet till Julian Assange’s ära. Polisanmälan om den så kallade våldtäkten var skälet, eller kanske förevändningen, bakom den ovan nämnda arresteringsordern.
Som framgår av en artikel i Fria Tider (skriven av undertecknad) tyder ingenting på att Ardins manövrar arrangerades på amerikanskt initiativ – kvinnan har av allt att döma en personlighetsvariation som gör henne till ett bra redskap i den socialdemokratiska kampen mot samhället i allmänhet och män i synnerhet.
Politiskt dirigerad orättsstat
Vad gäller de senare skedena i justitiemordet mot Assange verkar det däremot uppenbart att den svenska åklagaren, Marianne Ny, lät politiken styra över juridiken.
Julian Assange befann sig i London då han nåddes av nyheten att Sverige ville ha fatt på honom på grund av hans socialdemokratiska samlag. Han bedömde helt korrekt att dessa fånerier var förevändningar och att meningen var att han skulle utlämnas till USA. Han begärde och fick asyl på Ecuadors ambassad i London.
Assange förklarade att han gärna skulle återvända till Sverige och redogöra för sina romantiska möten om Sverige bara kunde bekräfta att han i så fall inte skulle bli utlämnad från Sverige till USA. Detta vore i och för sig självklart eftersom hans publicistiska verksamhet inte bara är laglig i Sverige utan även grundlagsskyddad. Men vår dåvarande utrikesminister, en viss Carl Bildt, hånade honom som svar. Varefter Assange naturligtvis satt kvar på ambassaden så länge han fick.
Dokument som den amerikanske patrioten Edward Snowden publicerades 2014 visade att Assange redan 2010 varit listad på en så kallad ”Manhunting Timeline”, en årlig redogörelse för de amerikanska hemlighetstjänsternas arbete med att fånga eller döda personer som någon kallat för terrorister. Dessutom hade USA:s utrikesdepartement uppmanat landets allierade att ”inleda brottsutredningar” mot honom – något som uppenbarligen den så kallade rättstaten Sverige tog fasta på.
Även svenska massmedia har betett sig precis som man har kunnat förvänta sig. I början var man försiktigt positiv, men det tog inte lång tid för journalisterna att rätta sig efter ägarnas önskemål. Under de många år som deras publicistkollega trakasserats av diverse orättsstater har medierna gjort vad man kunnat för att baktala och sprida ringaktning mot honom.
Wikileaks arbetar vidare
Under den amerikanska valkampanjen 2016 publicerade Wikileaks konfidentiella e-postmeddelanden från det demokratiska partiet, som visade att partiets nationella kommitté intrigerade till förmån för Hillary Clinton i primärvalen.
I mars 2017 publicerade Wikileaks en serie dokument som beskrev CIA:s kapacitet för elektronisk övervakning av de egna medborgarna, vilket är olagligt i USA.
Den 23 maj 2019 anklagade USA:s regering Assange för att ha brutit mot spionagelagen och begärde utlämning från Storbritannien. Där gick det inte lika lätt som i Sverige – i januari 2021 beslutade den brittiska distriktsdomaren Vanessa Baraitser att avvisa USA:s begäran om att utlämna Assange. Vid det laget satt Assange i brittiskt fängelse och ett år senare beslutade en högre instans ändå för utlämning. Den 17 juni i år godkände inrikesminister Priti Patel utlämningen, vad en minister nu har med ett juridiskt ärende att göra.
Assange är, enligt rapporter från personer som besökt honom i fängelset, i ett bedrövligt skick både fysiskt och psykiskt. Han har förklarat att han kommer att begå självmord så snart han kan ifall han blir utlämnad till USA, där han bara har en förnedrande rättegång och livslångt fängelsestraff att vänta. Om hans liv tar slut lite tidigare än andras kan han ändå konstatera att han gjort mer gott för sina medmänniskor och vunnit större ära än de flesta – något som åtminstone våra förfäder ansåg var viktigare än hur många år man lufsar omkring levande.
Samarbete med Edward Snowden
Enligt Wikipedia hjälpte Julian Assange Edward Snowden. Snowden var på resa någonstans efter att ha flytt från USA, och befann sig på Moskvas flygplats för mellanlandning. Han ville inte bo i Ryssland, men USA makulerade hans pass så att han skulle hamna just där. Assange och Snowden pratade om att transportera honom till Latinamerika på en presidentjet med hjälp av en sympatisk latinamerikansk ledare. De talade via telefon om den bolivianske presidentens Evo Morales jetplan, trots att de inte hade någon sådan överenskommelse. Strax därpå, i juli 2013, tvingades Morales jetplan att landa i Österrike efter att USA uppmanat Italien, Frankrike och Spanien att neka jetplanet tillträde till deras luftrum eftersom Snowden var ombord. Alltihop var en bluff för att, som Assange uttryckte det, ”avslöja den sanna karaktären av förhållandet mellan Västeuropa och USA”.
– Ett telefonsamtal från amerikansk underrättelsetjänst var tillräckligt för att stänga luftrummet för ett bokat presidentflyg som har diplomatisk immunitet, sade Assange vid tillfället.
Assange rådde Snowden att han skulle vara säkrast i Ryssland, som var bättre i stånd att skydda sina gränser än Venezuela, Brasilien eller Ecuador.
Julian Assange har även, medan han höll till på Ecuadors ambassad i London, deltagit i videomöten där han givit sitt stöd till bland andra Kim Dotcom. Kim, som egentligen heter Schmitz i efternamn är bosatt på Nya Zeeland och har varit hårt ansatt av USA-lydiga lokala myndigheter på grund av att hans bolag har underlättat fildelning.
