Jussi Björling – den störste av dem alla

Jussi Björling var allmänt erkänd som en av de allra förnämsta sångarna under 1900-talet. Om han var allra störst blir till slut en omdömesfråga för var och en. Han förblir en omistlig del av vårt ovärderliga svenska kulturarv och det är upp till oss alla som vill vårda det kulturarvet att vända utvecklingen med politiskt korrekta som vill förminska honom eller få honom att falla i glömska.

Jussis barndom

Jussi Björling levde 1911-1960, ett tragiskt avkortat liv även med den tidens mått. Han föddes i Borlänge, in i en sångarfamilj, utbildad av sin far sångaren David Björling, liksom sina bröder Olle och Gösta. Under en tid turnerade alla fyra rentav under namnet Björlingkvartetten. Jussi var faktiskt aldrig hans namn i folkbokföringen, utan det fick han som tilltalsnamn av sin finländska farmor och det förblev hans artistnamn livet ut. I hans dophandlingar stod det Johan Jonatan.

Björling hade barn med tre kvinnor, men var bara gift med en av dem. En av hans söner, Rolf Björling, blev också han tenorsångare om också inte med samma enorma internationella genomslag som Jussi själv.

Genombrott och tidiga karriären

Efter faderns död 1926 syntes Jussi Björling vara på väg mot ett liv som arbetare och hamnade som springpojke i Ystad, men fick 1928 lyckligtvis hjälp med att få provsjunga för operasångaren Martin Öhman. Samma år fick han provsjunga för Kungliga teaterns chef och blev antagen till Stockholms musikkonservatorium (som nu heter Kungliga Musikhögskolan).

Från och med hans första roll på Kungliga teatern (som nu heter Kungliga operan) i operan ”Manon Lescaut” 1930, gick Björlings sångkarriär som på räls. En månad senare spelade han huvudrollen i ”Don Giovanni” och fyllde sedan uppåt 40 roller på Kungliga teatern fram till 1938.

Internationellt hyllad

1931 slog Björling igenom också internationellt efter ett framträdande på Tivoli i Köpenhamn. Från och med 1935 turnerade han stadigt i Europa – Wienoperan, La  Scala i Milano, Covent Garden i London bland flera andra, överallt med hyllande recensioner.

Från och med 1937 turnerade han i USA där han skulle göra sin största succé. Hans karriär vad gäller framträdanden och inspelningar var huvudsakligen internationell, men som svensk valde han att befinna sig i sitt fosterland under andra världskriget 1939-1945.

Hans sångkonst

Jussi Björlings sångkonst smälte ihop hans unika fysiologiska förutsättningar med en disciplinerad utbildning inom det sångtekniska området. Han hade all kraft han behövde, även om hans röst inte var den som hade mest kraft i världen, men det behövdes som sagt inte heller. Wagner, en kompositör som kräver högt ljudtryck av sina sångare, var en problemfri del av hans repertoar, även om han oftast kände sig mest hemma i rollen som lyrisk tenor inom fransk och italiensk opera.

Han hade en osvikligt perfekt tonträff och helt unik förmåga till variation och dynamik. Han är och var allmänt erkänd av musikvärlden för sina förmågor till konstnärlig framställning. Ett litet styltigt sätt i den del som handlar om skådespelarkonst spelade liten roll för de flesta bedömare – Björling hittade ändå alltid känslorna i rösten och satte alltid alla detaljer.

För många svenskar är det inte riktig jul förrän Jussi Björling sjungit ”Helga natt”. Även för en person som inte kan sång är detta framträdande helt häpnadsväckande. Om det är sant som man ibland kan få höra, att Björling inte bara hade halsfluss vid tillfället, utan också hade dragit i sig en halv flaska brännvin, så är det bortom häpnadsväckande.

Jussis sviktande hälsa

Jussi Björling dog i förtid enligt de flestas sätt att se på saken. Han gav ett nykterhetslöfte till sin far tillsammans med sina bröder, men kunde inte hålla det utan kämpade livet igenom mot alkoholsjukdomen.

En brist i Björlings yrkesmannakaraktär var att han alltför ofta ställde in konserter, något som skapade en grad av misstro mot honom i musikvärlden. Ibland skedde det på grund av alkoholproblem såvitt man vet, men ibland också på grund av det som man också tror till slut blev hans dödsorsak, kronisk återkommande hjärtarytmi med ojämn hjärtfrekvens och elektriskt kaos i hjärtat. Svagheten och avdomningen som blev resultatet gjorde det omöjligt för Björling att framträda.

Minnet av en sångargigant

Jussi Björling är en oskiljaktig del av vårt unika, ovärderliga svenska kulturarv. Många upptäcker honom på nytt än i dag. 

Olyckligtvis har många politiskt korrekta i senare tid pekat ut svensk kultur som ”storsvensk” och farligt ”nationalistisk”. Det pågår faktiskt ett aktivt arbete med att gömma undan och mörka vårt svenska kulturarv. Björlingmuséet i Jussis hemstad Borlänge, som funnits sedan 1994, stängdes för några år sedan av Kultur- och fritidsnämnden i Borlänge under ledning av socialdemokraten Maslah Omar från Somalia.

Björling lever i evighet genom sin konst. Men det är upp till oss som vill hålla kvar vid vårt kulturarv, vid att det är svenskt och att det är vårt, att bevara hans och andra kulturskapares minne. Svensk kultur behöver vårdas och bevaras mot likgiltighet och mot den politiskt korrekta makten. Likgiltighet och glömska är några av maktens vapen mot oss och vår kultur.